Mitt absoluta favorit minne är ju helt klart när William föddes. Men eftersom jag redan skrivit om de så tänkte jag ta mitt andra favoritminne.
Jag vaknade en morgon när jag var 10 år, jag var ledsen och låg i min säng. Hatade skolan och ville inte alls gå dit. Då böjer sig mamma över mig och viskar om du går upp idag så ska du få veta en hemlis. Jag frågade mamma, VAD? Så säger mamma med låg röst ”idag ska du få din hund” . Jag minns hur det kändes i kroppen på mig hur jag liksom fick ett lyckorus utöver denna värld. Jag skulle få en HUND. Jag älskade hundar och hade alltid gjort, när pappa dog sa mamma efter mycket tjat att om jag började spara pengar så skulle jag få hunden. Så jag hade börjat spara och verkligen älskade varje sekund av tiden jag sparade pengarna.
Jag gick till skolan med min hemlighet och sedan log jag hela dagen. Jag hade kör och det var en fredag så jag fick gå hem lite tidigare från kören när vi åkte i väg mot Falun för att träffa uppfödaren med sina valpar. När vi kom till Z-krogen så träffade vi uppfödaren och hon bar ut sina små svarta och bruna lurvbollar ur bilen och jag fick bära en av dom. Sen stod vi vid vägen och kollade, och ena valpen gick sin egen väg bort mot vägen och uppfödaren sprang dit lyfte upp valpen och gav den lilla svarta lurvbollen och la henne i min famn och sa här är eran.
Jag var så glad, hela vägen tillbaka till Orsa satt valpen i mitt knä och gnydde, på nätten gnydde hon också men blev snart lite gladare. Dagen efter kom min syster och bror hem, jag tog min systers hand och sa KOM ska du få se, i korgen låg våran valp och jag sa DET är våran hund, precis då reste hon sig och gick fram till min syster. Jag älskade min lilla valp så mycket. Hon fick namnet Sassa och blev min bästa vän i 12 år framåt. Sassa blev avlivad i november 2006 då hon vaknade och inte kunde gå, det visade sig att hon fått en hjärnblödning. Jag grät mer en jag någonsin gråtit.
Men jag var så glad där när jag fick min hund, min fina lilla Sassa som jag fortfarande saknar.
1994
Jag, Min lillebror och Sassa 1994
Sassa 2004
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Oj nu fick jag tårar i ögonen men vad fint skrivet och hon har det nog bra nu lilla Sassa =)
ja de hoppas jag med fast man får ju vänta så länge på svaren =/ kram
Linda – Det tror jag också. Var så hemskt den dagen hon dog 🙁 .
<3<3<3
Och du, shit vad den bilden såg ut som du och William! Hihi! Jättelik William verkligen!
Sophie – Jaså 🙂 , va roligt 🙂