Gävle och trötthet.

Blev ju Gävle idag då. Var faktiskt jätte kul där. Matematikkursen var betydligt roligare än lättare än på högskolan Dalarna. Sen kändes det som det var något lättare att hänga med också, jag förstod liksom vad fan jag pysslade med, vi hade värderingsövningar och fick ge exempel och sånt. Skit bra, känns som det kommer bli väldigt kul att studera i Gävle faktiskt.

Jag och Sandra hade jätte trevligt också. Köpte mig en mascara på en galleria i stan, var faktiskt en riktigt mysig stad Gävle.

Annars är jag sjukt trött idag, gick ju upp halv sex så beror nog på de. Känns som jag skulle kunna sova några timmar faktiskt. Såg också nyss på Facebook att Anna skrivit för 11 h sen “plötsligt händer det…” så hon är alltså på förlossningen nu. SPÄNNANDE! Jag skrev igår till henne på msn vem vet ditt vatten kanske går i natt. Får se hur det är kanske hon fått sin lilla redan? Får se om man får sms eller om det syns på facebook sen.

Nä jag ska ta och lägga mig strax är som sagt SJUKT trött.

Var fan är min handsfree?

Jag ska ju till Högskolan I Gävle imorgon, så började leta efter min handsfree som jag inte använt sen jag var till doktorn för två veckor sen. Men handsfreen är spårlöst försvunnen, jag menar det seriöst alltså. Den finns ingenstans. Jag brukar alltid lägga mina saker på skrivbordet men den finns inte här och vänt och vridit på allt men den är borta, känns lite surt faktiskt. Jag hade nämligen räknat med att lyssna på musik imorgon när jag åkte till Gävle. Slippa sitta och titta ut genom fönstret hela resan.

Funderar om jag kanske skulle köpa mig en ipod? Visserligen är det kanske rätt onödigt när man endast ska resa till Gävle några gånger men jag tänker för sen också. Jag älskar att sitta och lyssna på musik och slippa tänka en massa.

Blir nog toppen imorgon i alla fall, är riktigt taggad och det ska bli kul att besöka Gävle. Aldrig varit i den stan på riktigt. Mellan klockan 12.00 och 13.50 ska jag driva runt där. Borde ju finnas något spännande att glo på tycker jag.

14 år till salu.

Fick låna 14 år till salu av Lisa. Fy vilken fruktansvärd bok. Jag är en sucker för självbiografier, av någon anledning så vill jag läsa saker som är hemska. Denna var hemsk, rent av vidrig. Jag tyckte så himla synd om tjejen “Tessan”. Ångest är farligt och mörka moln som driver människor till att deppa ångest på olika vis. För vissa är det alkohol, andra är det droger och som för Tessan att bli sexuellt utnyttjad gång på gång. Hon säljer sig själv, till slut tar hon inte ens betalat längre. Allt på grund av att hon blir våldtagen och inte vågar berätta för någon. Helt klart en bok jag tycker att ni ska läsa, alla med BARN men även ungdomar, lärare eller sjukhus-personal. Jag är sån att jag anser att böcker som tar upp våldtäkt och liknade saker är så viktiga. VIKTIGA för alla att ha kunskap om vad som sker i huvudet på personer som blir utsatta för att en annan människa utövar sin makt på dom. För makt är det, det är makt när du skadar någon, eller tar något från någon utan dess vilja.

Om du inte läst fjorton år till salu ännu. Tycker jag absolut du ska läsa den. Det finns faktiskt inga argument för att inte läsa den här boken. Fler vuxna måste vakna och se, SE vad som sker framför våra ögon.

Utmaning

Jag blev utmanad av Beatrice

1. Hur länge har du bloggat?

Oj, jag skrev lite på en sida som hette skunk 1999. Så från det till och från. Seriöst blev jag väl 2002 skulle man kunna säga. Dock raderade jag massor av lunar inlägg för jag hade festat så mycket och sen blev jag gravid. Ville inte att folk skulle läsa om de.

2. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?

Dom jag läser på bloglovin. Är en del.

3. Av de bloggar du läser,hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?

Vet inte, läser mest folk jag haft kontakt ett tags bloggar så.

4. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

De tror jag nog. Jag är sån här :-p

5. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg,eller tänjs den gränsen hela tiden?

Ja, jag lämnar aldrig ut saker till folk som jag inte kan stå för om någon frågar. Lämnar inte heller ut saker som jag anser vara alldeles för privata. Tycker det är viktigt att hålla vissa saker privat.

6. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?

Inte alls skulle jag vilja säga. Det är kul när folk skriver till mig blir jätte glad för de, men jag vill inte bli någon ny “kändis”. Jag bloggar för att få ur mig mina tankar.
Mycket för att jag grubblar massor och måste skriva någonstans. Hehe

7. Har du träffat folk IRL,efter att ha träffat dem via bloggen?

Inte via bloggen, men via nätet. Framför allt lunarstorm då. Träffat ganska många faktiskt, jätte fina människor. Sen finns det dom jag aldrig träffat men som jag ändå ser som mina vänner, just för jag följt dom i så många år och jag berättat så mycket för.

8. Tror du att det är skadligt för vissa att blogga?

De är det nog. Tex vissa saker tror jag är en nackdel. Man ska inte alls lägga ut allt om sig, tänk om tex ens framtids chef hittar det man skrivit. ANINGEN jobbig situation om man skrivit fel saker.

9. Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?

Finns inga nackdelar, då skulle jag inte bloggat 😉

10. Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år?

Kort svar, JA jag bloggar om två år.

Utmanar: Alla som vill.

En fin liten lördag.

Dagen började med städning, städade varje liten vrå i hemmet och det kändes helt toppen. Sen fick jag sms av Björn som undrade om vi ville komma dit en sväng. Så drog med William ut i den friska och härliga luften. DET var som vår! Solen var varm och det droppade från taken, jag vandrade i vårtrans och bara WOHO! Jag älskar den här tiden, från januari och fram tills typ mitten av oktober, när det blir så där sjukt kallt igen. Kyla är inte min grej men våren och sommaren. Jag älskar den så mycket. Det är en sån fin charm med den här tiden, jag blir luftfylld.

Det fanns en tid när jag inte alls kände så, när jag lärde känna Anna. Våren i sjuan, då låg jag och grät dygnet runt och hatade allt vad våren hette. Jag hatade livet och förstod inte hur saker kunde kännas så svårt, när jag kunde sätta orden på vad som var fel. Nu förtiden älskar jag livet, känslan av att vandra här och andas livet i mina lungor det är vackert. Livet är en värdefull gåva.

En annan värdefull gåva är så klart William min absolut vackraste gåva.

Jag stod förresten och tittade på den vackra stjärnhimlen ikväll. Jag tänkte på tiden efter min pappas död när jag var nio. Jag minns att jag brukade tänka att någonstans där bakom stjärnorna satt pappa och kikade ner på mig. Därför brukade jag sjunga sånger för honom, jag sjöng så mycket när jag var mindre. Det gör jag fortfarande. Men då, det var speciellt. Jag sjöng solo i kyrkan och jag verkligen hade en passion för att sjunga, men något hände där i femman. Min passion för sången försvann, jag kände en sorg när jag tog varje ton och därför kan jag inte sjunga på riktigt inför andra människor längre. För William kan jag sjunga men när andra lyssnar är det som jag tappar rösten, som den blir helt försvunnen. Precis som min passion jag hade mellan femman och åttan med att skriva, jag skrev novell efter novell. Läste upp för mina vänner och alla bara satt och lyssnade och ville höra mera. Men så hände något där, min passion försvann min glöd. Vart försvann den?

Det är konstigt, allt jag tagit mig för har alltid haft en tendens att försvinna för mig. Jag kan liksom inte hålla mig till en sak. Kanske är det därför jag är så himla rädd för att binda mig också? Rädslan för att jag hur lättvindigt som helst skulle kunna kasta bort den. Jag är sån vilsen själ, sån där själ som alltid har massor att göra och aldrig kan bestämma mig för en sak. Om jag skulle binda mig till någon betyder det kanske förevigt. Kan jag lova någon annan mitt liv förevigt? Det är ju en väldigt lång lång tid. Kanske för lång?

En flyktig vattuman är jag. Om man tror på astrologin, fast det sägs ju att ens tecken inte stämmer egentligen. Fick höra detta 2004, dock tycker jag att min flyktiga själ är typiskt som den vattuman jag är? Men vad vet jag, kanske det är typiskt för folk födda i februari också?

Seminarium och bävan för att handla.

Har skrivit en shoppinglista och sitter nu här och bävar mig för att gå och handla. Känns lite som det kommer bli tungt att gå och bära allt hem. Önskar fan man hade bil vissa stunder.

Annars har jag haft seminarium i svenska 1. Var helt okej faktiskt, känns dock lite udda sitta där och läsa en grundkurs igen när jag precis läst svårare kurs. Blir så blandat liksom, tempot och hur folk berättar och sånt där. Men blir nog kul. Tänkte om jag skulle gå och låna lite böcker på biblioteket med William också. Just nu sitter han och spelar på sin dator.

Fan va värdelöst det känns att skriva saker när man inte har något viktigt att förmedla.