Visar: 1 - 3 av 3 artiklar
Uncategorized

Hur uppfattar du mig?

Tycker det är rätt kul att veta hur folk uppfattar en, innan jag fick barn vet jag att folk alltid uppfattade mig som en bitch, jämt när jag klev in i ett rum med tjejer så fick jag hat blickar och sen när vi pratat en stund så kom det förvånade uttryck som “Du jag hatade dig direkt när jag såg dig” , “När jag såg dig tänkte jag, ÅH nej inte en sån” . Sen jag fått barn tror jag att jag blivit mer mild eller något? För nu förtiden får jag ofta höra att “Åh dig gillade jag från första stund” eller “du verkade snäll, som en mamma” , “du är så mammig” . Ja det är väl typ såna reaktioner jag får nu förtiden, eller att jag släpper loss för lite med nya människor. Problemet är att med vänner kan jag däremot göra helt sjuka grejer, som dansa på bordet eller ja sånt. Det beror på vilka jag umgås med.

Hur som helst hur uppfattar ni mig? När ni läser min blogg eller träffat mig i verkligheten. HUR uppfattar ni mig? Så nyfiken att veta!

Uncategorized

Dubbelt upp?

Igår ringde studievägledaren från högskolan och sa att det var helt okej för mig att tillgodoräkna mig den kurs jag redan läst att det inte skulle kunna bli några problem så vitt han såg det. Han skulle skicka över “ärendet” till svenska lärarna bara så skulle det vara okej sedan. Känns skönt vill inte läsa samma sak två gånger känns onödigt.

I alla fall, om nu detta går igenom känner jag att jag också vill göra klart audiovisuella studier samtidigt som pedagogiskt arbete 2, dessa är 30 hp var men jag tänker eftersom jag ska studera på distans nu resten av min studietid kanske det skulle funka bättre att helt enkelt göra dessa studier ihop? Det blir då att jag blir klar en termin tidigare VT12 istället för HT12, jag känner att även om jag tycker det är roligt att studera på ett vis ändå längtar efter att bli vuxen någon gång. Jag har studerat nu dag som natt i över fem år. Började när William var tio månader med att läsa in gymnasiet och sen har jag bara fortsatt läst och läst. Nu i januari börjar jag mitt tredje år på högskolan med år menar jag ÅR också, då jag läst på sommaren för att ha ekonomi för mig och William också. Jag har verkligen kämpat mycket för att vara där jag är idag, nu börjar jag längta efter att stå där med min examen få gå ut till mina elever, lära, peppa och få eleverna att tro på sig själva. Att förstå att oavsett vilken bakgrund du har, om du så har en bra familj med stötande föräldrar eller har föräldrar som missbrukar, så kan du klara skolan ändå. Jag vill verkligen ut till de elever som fått mig att kämpa mig hit. Jag vill se eleverna, sätta betyg, stötta och vägleda. JAG längtar så, vill så gärna få min examen snart.

Frågan är om det går att komma förbi 45 hp per termin spärren? Är det någon som vet?

Questions & Answers

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Tyckte det var nyss jag skrev om ett ögonblick men ja lär bli ett till då?

Det får bli när jag plussade den 24 januari 2004. Jag minns det verkligen tydligt. Jag hade någon vecka innan varit på min farmors begravning. När jag satt i kyrkan kände jag hur någon tog på min axel och viskade i mitt öra samtidigt som låten “Ängeln i rummet med Eva Dahlgren” spelades “Du är med barn”, jag tänkte när jag hörde det där vad?! Tänkte att jag inbillade mig något. Hur som helst när jag väl plussade hade jag skickat en kompis att ta med sig öl en person köpt ut åt oss (vi var ju nitton) och ett graviditetstest, mensen var sen med 1 dag, brukade alltid få mens den 23 och hade inte fått den, månaden innan hade jag fått den 21 vilket jag ansåg verkligen märkligt. Hur som helt kompisen kom hem till mig jag gick fortfarande runt i pjamas så jag tog testet och studsade in på toaletten och sa (DET är nog ändå inget) , eftersom jag inte alls planerat barn så gick jag in, kissade och började ta av mig pjamasen för att duscha vänder mig om och ser ett blått streck framtärda på clearblue testet, jag minns att jag bara VAD?! Kolla hur det var nästan så litet att det inte syntes men ett plus var det, vandrade som i en dimma ut på balkongen där kompisen stod och rökte är så i chock att jag skriker och tappar gravtestet i snön “JAG är gravid”!!! , helt skräckslagen med blandade tankar. Hör hur hon säger, MADDE gå och ta en dusch. Därinne sitter jag och rabblar för mig själv “jag är med barn, JAG ÄR MED BARN, JAG ÄR MED BARN” upprepar smakar på orden ser mitt liv passera i revy och är bokstavligt talat vettskrämd.
Går med handduken snurrad runt kroppen till mitt sovrum ringer mamma och säger “MAMMA jag är gravid” , tårarna kommer jag faller på knä samtidigt som jag gråter och gråter och säger MAMMA mitt liv är slut, FOLK kommer hata mig vad ska jag göra?! Jag hör mamma säga “Ja nu ser du i alla fall att du kan bli gravid” , själv ligger jag där på min matta och förstår ingenting reser mig och ställer mig och kolla ut från fönstret där på Jungfruvägen 115 C och bara gråter.
Går ut till min kompis placerar mig i soffan och försöker att förstå innebörden av vad jag just sett och vad som finns därinne i min kropp, går någon minut så ringer telefonen. Jag svarar och hör mamma “Jag vill bara säga att jag stöttar dig oavsett vad du gör och jag vill gärna bli mormor” , hennes lugnande ord får mig helt plötsligt att känna mig mindre rädd. Som om alla hemska tankar och hjälplöshet försvinner på bara några sekunder.
Dagen går och jag vet att jag äter pizza, råkar se Björn men vågar inte tala om något. Jag tänker att jag måste få vänja mig vid det här själv först. Sover över hos kompisen och en till vän kommer dit. Vi ligger alla tre i hennes dubbelsäng och pratar. Jag somnar och drömmer. Jag står och kollar ut över en blomstrande äng med solen som står över ängen. När jag står där ser jag två små barn, en pojke och en flicka hålla varandra i handen. Jag känner sådan kärlek, jag vaknar och vet precis vad som ska hända. Barnet i magen är mitt och jag älskar det här barnet, jag är inte rädd inte det minsta. Om jag så ska ta hand om barnet själv så ska jag ha barnet. Jag är glad och börjar smeka magen lite, tänker på den lilla personen som växer därinne i min kropp. EN levande människa jag gjort, bestämmer mig för att jag ska bli världens bästa mamma ta tag i mitt liv och ge barnet allt.
Samma dag släpper jag “bomben” för Björn, jag säger att vi måste prata inför två kompisar och den enas sambo. ALLA tittar på mig, jag hör Björns röst som säger “det låter allvarligt”, jag förstår att det är oundvikligt att inte berätta i telefonen så jag säger det rakt ut “Jag är med barn”, hör något med “är du säker på de?”, jag MMM jag har gjort ett test. Blir skjutsad hem till Björn och vi pratar, jag känner hur jag klivit ut ur min bubbla jag levt i under sju årstid. Jag känner en lycka, en självsäkerhet. Jag ska bli mamma, om ändå så oplanerat så ändå så lyckligt. Mamma en gåva, något så fint man kan bli. Jag skulle bli mamma och någon växte där inom mig ett litet liv och i samma stund clearblue visade ett positivt resultat på ett liv, gav det mig ett nytt liv. Ett rikare liv, ett bra liv, ett lyckligt LIV! En skatt utöver alla skatter, den dyrbaraste gåvan, gåvan att ge liv åt en annan människa!

%d bloggare gillar detta: