Visar: 1 - 9 av 9 artiklar
Uncategorized

Det här med att kramas.

Jag kom och tänka på en sak. Skillnaden mellan kompis gäng och kompiskretsar. Jag är sån människa som har väldigt svårt med kroppskontakt. Med familjen går det jätte bra. Krama min familj är liksom jätte viktigt för mig, det är så naturligt. Men sen har jag skit svårt att krama andra, vissa människor är såna som kramas när man ses, sånt är JÄTTE jobbigt för mig. Jag blir stel och liksom “HeeeHeej” ungefär och typ hmm, jag vet inte det är skit konstigt för mig. Just det här med att säga hej då med en kram eller hej är så jävla svårt för mig. Det är en sak jag verkligen OFTA oroar mig för med människor jag inte träffat så ofta att dessa tillhör de kramiga typerna. För det betyder att jag ska behöva ställas inför det där “HeeeHEJ” syndromen.

Har sett många kompisar som kramas och sitter nära, brukar lägga huvudena mot varandra och skratta. Sån är jag långt ifrån, jag är absolut inte den där kroppskontakts människan och det kanske också är därför jag hatar att sova bredvid folk som ska kramas. Haha, det är så typiskt när man sovit bredvid vänner som har pojkvän så liksom hoppar dom närmare och börjar typ lägga armen om en och gosa man bara “GAAAH” lämna mig ifred jag är inte din pojkvän! Jag vet inte hur många gånger jag liksom fått knuffa lite lätt så dom vaknat och vänt sig vid såna tillfällen. Det låter nog rätt roligt och så här efteråt är de ju kul men just när jag upplever sånt är det rena ramla skräck upplevelsen. Sen är det då vissa som älskar den där närheten, när jag haft killar tillhör jag INTE dom som föredrar att ligga i sked och sova, jag tycker det blir för varmt och känner mig dessutom väldigt trängd, jag är också sån som fått höra av killar jag dejtat att “FAN kan du inte vara mer gosig”, och jag tänker GOSIG varför? Jag har absolut inte det behovet, snarare så att det där gosbehovet får mig att känna en form av cellskräck. Samma skräck jag upplever när jag måste krama en kompis för kompis är av den där farliga “kram” typen. Av någon underlig anledning så föredrar jag folk som är som jag, som inte alls har sånt behov av kroppskontakt. Det här med att hålla en kompis i handen ogillade jag också som barn, eller gå armkrok som många gör i vuxen ålder.

Jag minns när jag precis träffat Björn, när jag klev ur hans bil så böjde han sig fram mot mig för att ge mig en kram, jag förstod vad som skulle komma så jag hoppade ur bilen mer eller mindre slet åt mig väskan och sa “HEJ då” och sprang in. Efter 3 veckor i hans sällskap kom frågan “VARFÖR får jag aldrig en kram av dig”, jag minns hur jävla drygt det var att behöva berätta att, JAG gillar inte den formen av kroppskontakt.

Jag har väldigt svårt att ta på andra människor, det känns så fel på något vis. Ibland känns det som jag är den ända människan på jorden som inte klarar sånt här, men jag antar att det måste finnas fler man är väl aldrig ensam om något.

Tweenieåldern

Williams rum (Före och efter bilder)

Tänkte att ni skulle få före och efter bilder av Williams rum.

Williams blåa tapeter (hade burit ut alla möbler utom säng och garderoben)

Har haft svårt för hans tapeter ända sedan jag flyttade hit för 6 år sedan.

På väg bort!

Lite humor när tapeterna under var finare än dom över (hehe).

Tapeterna uppsatta men ska torka

Två dagar senare

Williams rum

Rummet är mycket större, ljusare och finare

Mönstret på tapeterna.

Uncategorized

Nycklar

Kopparstaden som jag hyr av har tydligen bestämt sig för att byta nycklar i hela området med början från nästa vecka. Fick dessa igår. Känns bra, även om jag bott här i fyra år vet man aldrig om en nyckel någon gång blivit kopierad.

Uncategorized

Önskefoto

 

 

Nu har jag äntligen beställt fotokalender igen, gjorde det 2006 från Önskefoto men sen så har jag helt enkelt glömt bort att beställa andra år.

Men nu är det gjort igen.

Så roligt, är sånt fint minne också. Ser verkligen fram emot att få den, bläddra i den och visa William.

Har ni köpt någon fotokalender?

 

Jag tycker det är underbart med bilder, dels för mitt fotointresse men också för att alla bilder sparas för framtiden.

 

Om du inte redan beställt?

Gör det du också!

ÖNSKEFOTO

Uncategorized

Julmat

Så gick och handlade, köttbullar och prinskorv, har hästkorv här hemma så får bli de också till. Kokt potatis och ägg med räkor. Sen rödbetsallad också, kommer bli himlas gott faktiskt. Älskar verkligen julens mat prinskorv och köttbullar MUMS.

Björn slutar klockan 16.00 så får vänta en stund innan maten vilket är bra, då hinner jag städa och dona här hemma innan han kommer hem. Ska gå och hämta William nu också.

Fan vilket trist inlägg. Lovar att det kommer mera senare. Just ja kom på att jag glömt visa före och efter bilder från Williams rum. DET går ni se senare idag!

Lärarprogrammet

Tentamen

Så var det gjort då, har precis “roat” mig med att skriva en tentamen för litteraturvetenskapen. Får se hur det gick, kändes svårt. Hatar tentor för jag känner mig alltid som jag funderar om jag förstått rätt efteråt och typ. NÄ det här kan aldrig ha stämt osv. Dryg man är liksom. Ska nog springa till högskolan och lämna tillbaka alla böckerna jag lånat när jag ändå har lite tid över, då kanske jag passa på att ta ut lite pengar samtidigt. Köpt lax av en av grannarna som sålde för skolan.

Kanske man skulle gjort lite köttbullar och prinskorv till middag? Koka lite potatis och ha ägg till. Älskar sånt typ litet julbord fast utan allt då. Hehe, bara det enklaste så kan man ta laxen till med kanske? Ska höra med Björn om saken på en gång.

En högskolestuderande mammas vardag

Questions & Answers

Dag 19 – Detta ångrar jag

HA, kul att berätta jag ångrar. Till saken hör att det finns massor av saker jag ångrar. Framför allt är det inblandade killar i sånt.
Jag har väldigt lätt för att ångra saker (på gott och ont). Därav så finns det miljonersmiljarder saker jag ångrar.

En sak jag ångrat i flera år är att jag förlorade oskulden med en person utan att riktigt vilja det, det fick mig rejält ledsen inombords och jag önskar på något vis att det istället varit med någon jag verkligen velat vara med och inte bara någon av några. Det gjorde ont, jag blödde som fan och dagarna efteråt var det som jag hade mens fast jag inte hade det ungefär. Det gav mig rejäl ångest och jag ångrade mig mycket över de.

Något annat jag ångrar är kanske att jag aldrig riktigt vågat säga det jag borde sagt till människor, att jag hellre valt att hålla det inom mig. Vissa saker kan jag spy ut och såra människor för men sen andra kan jag hålla tyst som en mus om. Sånt kan jag nog också ångra. Jag ångrar också att jag när jag så här efteråt inser att jag hade en psykos under 2002 festade så mycket att jag hade sex med killar utan att ens vara närvarande psykiskt. Jag håller inget av vad jag gjort hemligt, det är ingen idé jag berättar ändå öppet om sånt för folk. Jag ångrar att jag inte sökte hjälp när jag mådde så dåligt, det hade verkligen varit bättre för mig att veta att saker jag gjorde när jag var så där borta aldrig hänt om jag bara inte hade festat för att lugna ångesten som fanns där inom mig.

På sätt och vis har dessa saker som jag “ångrar”, också gjort mig till den jag är idag. En lycklig människa, hade inte all ångest och det jag gjort varit där hade jag aldrig fått William, aldrig bott här i Falun och allt sånt. Då väger lyckan över ångesten. Men jag ångrar ändå att jag gjorde saker jag inte borde gjort, träffade killar och brydde mig inte om ifall jag skadade mig själv. Det jag ångrar är att jag förut innan jag fick plusset på graviditetsstickan var en annan människa. Jag ångrar åren innan jag blev gravid och fick min underbara William. Den personen ångrar jag i massor, det är ett kasst jag får stå mina val jag gjorde sån ung och osäker och mådde dåligt och kommer alltid ångra.

MEN jag är ändå sån att jag tycker att jag är glad för det jag har nu, den trygga lilla bas jag byggt med egna byggklossar och med William. DEN glädjen är större än någon sorg och ångest i världen.

%d bloggare gillar detta: