Ja först och främst döden, sen jag fick barn är jag jätte rädd för döden. Innan jag fick barn tyckte jag att världen livande som död inte hade någon betydelse. Men sen jag blev mamma vill jag leva hela tiden. Jag är skit rädd för döden, vad som kommer hända. Kommer man bara ligga där med skalet och det som kallas “själen” finns där nedgrävd och kommer aldrig ut, eller kommer man till en himmel och bli en ängel, kommer man annars bli en ande som går runt bland människor? Det skrämmer mig, aldrig mer få se mina nära och kära vara död. DET är min största rädsla, där ingår självklart att någon jag älskar också ska dö för mig. Skulle William dö skulle jag inte känna någon mening med mitt liv, han är mitt allt utan honom skulle inte livet vara värt att leva.

Bli fattig, då menar jag fattig på riktigt. Visst jag lever inte på några stora summor pengar. Jag är ensamstående student och när jag säger att jag lever på 11378:- i månaden med en hyra på 6001 kronor brukar folk folk fråga hur fan jag har råd. Jag är inte direkt ovan med att leva med lite pengar, för mig är det ju vad jag levt på de senaste 6 åren. Jag har liksom aldrig haft någon super mängd med pengar, jag lever på små marginaler men jag mättar munnen efter plånboken.

Aldrig få fler barn, det är en rädsla jag har. För mig är det jätte viktigt att få fler barn så att inte få ett till barn skrämmer mig.

Sjukdomar, det går ju lite hand i hand med döden, jag är skit rädd för HIV, Aids, Cancer och andra sjukdomar man kan dö av. Sjukdomar skrämmer mig skit mycket och jag är rädd för dom.

6 kommentarer

  1. Sjukdomar skrämmer mig med, speciellt att Mait ska bli sjuk 🙁 Sedan jag fick barn har rädlsan för döden helt bytt fokus, tidigare var JAG rädd för att dö nu är jag rädd att andra ska dö..

    SV: har ju redan ett sådant objektiv, men det gick i två delar igår 🙁

  2. Godmorgon !
    Skönt & bara ta det lugnt julafton det är ju trots allt det man ska göra ! 🙂

    Ja det där med döden är ganska svårt men jag tror att det är så att man som skal är nergrävd eller kremerad , men man kan fortfarande kontakta de som lever på jorden på olika sätt . När man dör blir man & känner man som man gjorde när man mådde som allra bäst i livet. Man plockar liksom alla godbitarna från livet. Det är svårt & veta ! Men när vi själva sen dör så kommer vi känna “ahaaa , vad det såhär det var” 🙂 eller hur ? Man ska inte vara rädd för döden , jag tror ärligt det är det bästa som kan hända en människa . Förutom att man vill vara med de man älskar som kanske lever kvar , men vi vet ju säkert att vi kommer ses igen ..

    Sjukdomar är också väldigt skrämmande eller som du säger att man inte kan få fler barn ! 🙁

  3. Helt naturliga saker att vara rädd för. Det är vi nog var & varannan människa skulle jag tro. Just kring döden är vi nog många som funderar hur det kommer bli “efteråt”..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: