Det är verkligen mysigt med jullov just nu för William. Han brukar gå upp till julkalendern varje morgon men idag när jag väckte honom sa han ”NEJ mamma jag sover en stund till” haha. Jag bara, jaja gör de då så då somnade jag också om. Gick upp sen för att ha seminarium och då var William hos kompisen (grannen) så jag fick ihop lite inne på seminariet och efter de har vi ätit lunch och William har bakat pepparkakor. Nu ska vi ha lite filmmys i soffan. Är sju sjukt kallt här i Falun -24,9 jag lovar att jag inte kan begripa att det kan vara så inne jorden kallt. AVUNDAS inte dom som är i fjällen och firar jul nu (läs idioterna) . Jag skulle aldrig för mitt liv vilja befinna mig ute och sporta i det här vädret. I och för sig har jag aldrig åkt slalom mer en 2 gånger i livet och 1 gång snowboard men ändå, FRIVILLIGT vara ute i den här kylan då måste man vara smått galen!
Sen hatar jag sport, jag tycker det är skit tråkigt både att titta på och utföra. Det är sånt jag försöker mig på när jag ska vara duktig men jag vet samtidigt att jag tycker att det är SJUKT tråkigt att röra på mig. Det är absolut inte något som man får erkänna i det här friskis och svettis samhället man lever i, men det gör jag. Att svettas gillar jag inte alls, att bli andfådd är obehagligt och ända anledningen till att jag tränar (eller går ut och går) är för att jag liksom känner mig tvungen inte för att jag tycker det är så jävla kul.
Hatade idrotten i skolan och minns den med fasa, fanns absolut inget kul med utomhus sport som man fick frysa av eller fotboll där man aldrig fick bollen för man inte var bäst i klassen på de, innebandy där endast dom som spelade på fritiden fick vara med och basket var väl halvkul även om man sällan fick bollen där heller, kan säga att det var en befrielse att börja högstadiet där man faktiskt kunde skolka eller skylla på mens och glömde gympa kläder. Fick självklart IG i ämnet och i mina utvärderingar stod det ”VART befinner du dig på idrottslektionerna”, en lärare ringde hem och sa ”jag saknar dig på idrotten. Kan jag får prata med din mamma”. HAHA, ja vad ska man säga? Hon såg mig knappast mer på grund av de samtalet…
Jag skolkade visserligen mig igenom hela högstadiet, men samtidigt som det så anses så fult av alla att erkänna sånt hade jag mina anledningar. Jag var helt enkelt inte frisk, jag led av dolda ätstörningar och bantade och svalt mig själv. Motivationen fanns inte för skolarbeten eller tiden i skolan. Jag försvarar inte mina handlingar men jag önskar att fler lärare kunde förstå, förstå att alla elever som skolkar gör det av en anledning. Att det sällan handlar om lathet. För mig betydde Idrotten att jag skulle bli hånad för jag var sämst, för min självkänsla där jag svalt mig för att jag hatade mig själv betydde det att jag fick MER att höra på, saker jag inte orkade ta åt mig. För trots att jag mådde dåligt så fanns det något inom mig som alltid funnits där en styrka att ta mig igenom saker på min egen hand. Kanske är det så att vissa ser ensamhet som en svaghet, för mig har det oftast varit min styrka. Men nu är jag ännu starkare, för jag har någon som fått mig starkare än något annat. Jag har upplevt en kärlek så stark att den aldrig kan beskrivas med ord, kärleken till min son. Min älskade William!
Pepparkaksbak
Min älskade långhåriga son som vill spara ut långt hår säger han.
Peppisar
Hej, har du haft problem med bloggen eller dess inlogg idag? Jag kommer inte in i min blogg och kan heller inte ens se min blogg.. hoppas det bara är wordpress som har problem med vissa bloggar.. för din verkar ju funka bra.
Housewife D – Jag hade problem igår, men det gav sig efter ett par timmar så kan vara så att det är wordpress som krånglar. Annars kolla på driftstörningar hos ditt webbhotell.