Jag har haft min favorit cardigan och ett par stuprörsjeans idag.
Men när denna bild togs var vi hemma hos Björns mormor och morfar och jag bar min jacka.
Mr spex och jag.
Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Jag har haft min favorit cardigan och ett par stuprörsjeans idag.
Men när denna bild togs var vi hemma hos Björns mormor och morfar och jag bar min jacka.
Mr spex och jag.
William <3
Käkar Glass.
Williams Harry
Harry ger reklam för Högskolan Dalarna
Lurpassar
Hej mitt namn är Harry.
För er som inte vet så hittade Björn, Harry och hans syster som kattungar.
Björn plockade in dom båda och jag och William har flaskmatat samt att mamman som är vildkatt
fick dia dom. Dock skulle Harry och hans syster förmodligen inte överlevt den här vintern om inte
Björn hittat dom och tagit med sig de båda in. Dom är alltså vildkatter.
Mamman till ungarna är född ute i de fria och lika så deras mormor.
Tog med mig systemkameran till Kniva. William sa ”här kommer smältblicken” ifrån Trassel reklamen. Så vi körde lite smältblickar alá Trassel style. Hehe

Sonen
Modern
Båda
Debatter pågår hela tiden, om kön hit och kön dit. Pojkar ska ha rosa och flickor ska ha blått. Pojkar har rätt till klänning och så går karusellen runt och runt in i det oändliga.
Jag är för att barn själva ska få bestämma, när dom är stora nog att göra det själv. Jag klädde William i pojkkläder men uppfostrade honom ändå att leka och göra det han vill. Jag har aldrig ansett att hans insida kan speglas i de kläder han bär. Hade han bett om en klänning hade han fått det, men jag skulle aldrig köpa det till honom.
Jag var på en föreläsning med en kvinna från RSFU, som diskuterade HBT frågor. Hon berättade för oss i gruppen att när hon var i Indien och diskuterade kön hade folk i gruppen börjar fnissa och sagt, VAD då två kön? Hur är det med dom här osv. Hon insåg då att i Indien diskuterar man inte kön som vi, pojkar och flickor. Nej där diskuterade man människor på ett helt annat sätt. Där om ett barn föds som vi i västvärlden kallar det ”tvåkönad/hermafrodit” så får barnen helt enkelt vara det. Man anser att de är en helt egen uppsättning kön. Vi ser ju lite ner på dessa länder, att deras syn på kvinnor är så hemsk men när jag sedan börjar tänka kanske vår syn på kvinnor och män är värre?
Idag om ett barn föds med två kön så vill vi genast könskategorisera det här barnet, vissa föräldrar har till och med fått bestämma vilket kön de anser barnet ska vara. För så viktigt är det för oss att helt enkelt kategorisera könet på något. Jag tror att det ligger i vår natur, jag påstår inget annat. Självklart så är vi man och kvinna det kommer vi inte ifrån. Du kan vara en kvinna född i en mans kropp eller tvärt om, du kan göra ett könsbyte och du har det sedan gjort. När du är vuxen har du ofta själv bestämt vilket kön du är. Du är en man eller en kvinna ingen reagerar på den saken. Du har själv också valt ditt kön och vandrar runt så som du själv känner dig för du har själv skapat din identitet.
Som barn skapar din omgivning din identitet, det är dina föräldrar som talar om för dig vem du bör vara, och hur du bör vara. Dina erfarenheter av livet och du gör dig själv till din personlighet. Den saken kommer inte förrens du själv börjar fundera kring livet och hitta dig ett intresse. Tills dess anser jag att alla föräldrar har rätt att själva bestämma om de vill att dottern ska vara helt rosa, eller sonen helt blå utan arga blickar. Precis som en annan föräldrar har rätt att låta sin dotter vara blå och son rosa. Men när barnet själv gör valet, då anser jag inte att någon förälder har rätt att lägga sig i. DÅ har barnet börjat skapa sin identitet och har rätt att fullfölja den utan att någon ska lägga sig i den saken.
Jag anser också att om ett barn föds med ett nytt kön, har de barnet själv rätt att välja. Det barnet ska inte opereras till föräldrarna önskemål. De barnet ska själv bestämma om den är en pojke eller flicka eller om den helt enkelt vill ha sitt egna kön. För INGEN och då menar jag INGEN har rätt att bestämma vem du vill vara, när du är så stor att du själv kan välja.
Idag ska jag ha house of lola klädparty här hemma. Spännande! Någon som är intresserad av att beställa något? Skriv en kommentar eller skriv till mig på facebook så kan jag göra en beställning i ditt namn så får du kläderna själv. Är himla fina plagg faktiskt, dessutom helt underbar att bära. Köpte en klänning därifrån i höstas och materialet är absolut de bästa jag någonsin burit. Jag ljuger inte det är tunt men ändå varmt och luftigt. HELT underbar klänning att bära till leggings till exempel.
Nu ska jag ta och duscha, ta med en vad jag förväntar mig väl protesterande William till Maxi (lär köpa något så gästerna kan fika här).
Som sagt lär duscha, ska även lägga fram kläder till William som sitter i soffan och spelar super mario galaxy två i morgonrock.
Min dåliga vana? Jag vet faktiskt inte vad en dålig vana är? Jag biter inte på naglarna? Jag snurrar på håret men de är inget jag störs av.
Kanske är en dålig vana att jag stressar för mycket? Tar på mig alldeles för mycket saker och sen står jag med armarna och benen i alldeles för mycket, och får panik för jag inte vet hur jag ska ta mig ur saken? Kan de räknas som en dålig vana? I så fall, jag stressar för mycket.
Gud är sjukt trött verkligen, ska snart bege mig till sängs. Imorgon har jag en tenta och ett seminarium. Får nog gå upp relativt tidigt för att kolla hur tentan är uppbyggd har man tur är det kanske enkel… Inte för jag har några större förväntningar över den saken men önska kan man ju.
Haft sex och samlevnadskursen idag, lika roligt som alltid. Trivs verkligen i den kursen och man får lära så så himla mycket. Förstår inte att fler inte går och läser den. Som blivande lärare får jag sådant vidgat perspektiv. Jag hade önskat fortsättningskursen gick till hösten, det känns som den skulle kunna ge så himla mycket.
Nej blev verkligen inget stort inlägg idag. Så går och lägger mig nu.
Betala av CSN, köpa ett hus och sen skulle William få lite till kontot. En mille är egentligen inte så mycket som man tror de går ju fort liksom att bli av med det om man spenderar på fel saker. Men inte fan hade jag sörjt en miljon skulle blivit SJUKT glad över dom pengarna. Speciellt nu!
Så va faller jag för? Helt klart är killar som jag i första hand attraheras av bad boys. Jag gillar killar som är självsäkra och typ mer eller mindre tror att dom kan få vilken tjej dom vill. Dock är jag aldrig sån trots att jag dras till dessa killar som går på sånt. Istället så ignorerar jag dom och helt enkelt tar en typ jag litar på bättre. Det kanske låter märkligt, framför allt till mina nära vänner som tycker att jag är kräsen och borde sänka mina krav och vad jag nu fått höra. Men det är bara så att såna där som jag helt enkelt attraheras av och som är svin som kommer fram till mig och kör sina knep bara måste jag total dissa. Varför?
Jag har många gånger undrat över de. Kanske för att dessa killar kan såra mig? Det finns en risk att jag skulle bli kär i dom och det är något jag är skit rädd för. För blir man kär då tappar man något av sig själv. En del av sin identitet och en del av vad som är mig. Jag har själv valt att distansera mig från killar för att slippa släppa någon in på livet. Det är mer skrämmande för mig att bli kär och krossad i händerna än att våga satsa på kärleken. Jag är rädd för att bli lämnad. JAG hatar att bli lämnad, därför tar jag sjukt illa vid mig och grubblar i år när vänskap tar slut, undrar över vad jag gjort för fel och är så ledsen inombords.
Därför har jag alltså valt att inte bli kär, att söka mig efter säkra kort i livet och inte någonsin släppa någon innanför mitt innersta rum. Därför när jag tänker på vad jag faller för så tänker jag mer på vad jag attraheras av och vad jag ser till att genast visa att DU kan inte få mig så försvinn!
För något år sedan var det en kille som raggade stenhårt på mig, bad om mitt nummer och sånt. Men sen efter en stund sa han, VARFÖR ser du så rädd ut? Du ser ut som du ska bryta ihop vilken stund som helst. Jag har undrat över det där, där jag så många gånger fått höra det av just hans typ av killar. Jag svarade då att, JAG kanske är rädd för dig. Han begrep ingenting. Men jag gjorde det mycket väl även om jag försökte distansera mig till saken. Men nu med lite eftertanke, så vet jag mycket väl varför jag såg och ser livrädd ut när den där typen av killar raggar på mig. DET finns en stor risk för mig att falla för dom, en stor risk att jag faller hårt och att han krossar mitt hjärta. Alltså jag är LIVRÄDD för dom. Kanske är det som min mormor sa till mig för något år sedan när vi talade om min rädsla för att bli lämnad ”du har blivit sårad för många gånger i ditt liv”, och det är nog så. Nästan alla jag litat på har någon gång sårat mig djupt, så många jag gett mitt hjärta till har huggit det hård med en kniv i mitten. Jag är väl bränd av elden kanske?
Så dessa killar jag faller för skrämmer mig mer en något annat, jag håller en distans emot dom av en anledning. De människor vi attraheras av ska vi egentligen välja att satsa på för dessa passar bäst ihop med oss biologiskt, men det kanske är därför jag inte satsar på dom… För om jag passar med honom biologiskt kanske jag också passar med honom psykologiskt och han kommer ta sig under mitt skin, flytta sig in i mitt hjärta och slita ur det med bara händerna. Det är inte vart det, aldrig någonsin.
| Cookie name | Active |
|---|