Denna klippte jag ut 2010 i lokaltidningen. Vilken förälder känner inte igen sig i det där?
Hehe

Jag fick just sån där dryg flashback och återkoppling till varför jag hatar att gå ut igen. Enda sedan jag blev mamma för över 7 år sedan har människor gett mig samma blick och fråga, de få gånger jag gått på krogen/privatfest. ”Men var har du gjort av sonen så?” ofta med en blick som vill sätta dit mig som partymorsan som hellre hänger på krogen med drinkar och klackarna i taket. Jag får då alltid svara att jag har barnvakt, jag har då fått höra att jag borde vara hemma och ta hand om mitt barn istället, en gång var det en krogvakt som utryckte sig med ”har man skaffat barn ska man vara hemma och ta hand om dom.” Detta har förstört mina kvällar för jag har i och med detta känt att jag inte varit värdig att ha kul utan i samhällets tycke borde jag stanna hemma. Skillnaden är att hade jag varit man hade samma uttalanden aldrig förekommit eftersom män inte ska ha det ansvaret.
Jag går ut högst 4 gånger per år, sen jag fick barn kanske jag gått ut 20 gånger, jag har påverkats av folks åsikter och således känner jag att utgång är något jag har svårt att unna mig själv.

Är lite lagom skruvat eller hur?