Jag längtar sällan eller aldrig efter att festa. Men ikväll känner jag ett stort behov av att ta mig en rejäl jävla bläcka!
Räcker med att sitta hemma på hemma fest egentligen bara jag slipper tänka ett par timmar för jag är ilsken inombords och jag vet att en kul tjejkväll kan pigga upp mitt humör rejält. Vin, öl eller drinkar spelar ingen roll, bara jag får något som får mig att släppa lite tankar för en stund.

Den senaste veckan har någon lyckats dra fram en gammal sida av mig själv, en sida som legat död och begraven under lång tid.
Den där galna sidan hos mig som jag sällan visar, när jag är sarkastisk och ironisk poppar upp som ett popup fönster. Jag kände idag att jag skulle vilja låna en raggarbil, och åka förbi en viss byggnad och visa röven och ge fingret. Jag var lite halvelak mot en främling på seminariet, någon som kom in och som jag bara inte kunde vara trevlig emot.
Han sa något  i stil med att ”jag ska bara testa om allt funkar”, varpå jag surt svarade att ”De kan du göra i rum 1 vi har faktiskt seminarium här”.

Jag vet inte om någon verkligen borde väckt denna sida hos mig, fast det kanske är bra. För jag kanske kliver ur min deppiga period nu och går över till min ”i en värld full av idioter är ingen normal” period istället. När jag är i den perioden törs jag i alla fall säga vad jag tycker.

Usch jag har verkligen stressmage just nu, sitter och håller på med opponering men just nu är det paus. Känner ändå att GAH jag hatar sånt här, jag mår fruktansvärt illa av att sitta med såna här saker, undra om man någonsin blir van med saken?

William är lämnad i skolan sen cirka en timme tillbaka, själv är jag mest trött och oroad och vill få detta arbete klart. På torsdag blir det betygsamtal och jag längtar mig GALEN! Vill verkligen börja pedagogiskt arbete III nu så jag sedan kan hoppa vidare i livet och börja mitt yrkesliv. Gnäll, och gnäll! Gillar inte att skriva gnälligt men det ändras snart LOVAR!