Åkte som ni förstod till Orsa igår, var helt underbart att spendera lite tid med mormor och mamma. Hann även träffa min moster och morbror en kort stund när de besökte min mormor.
Blev god fika hos mormor och kaffe, satt en stund och pratade och William begav sig ut. Jag såg när han lekte på gården ena sekunden då mormor har fönster åt båda håll sen nästa gång bara ett par minuter efter att jag kollat senast var han borta blev jätte oroad då han inte är så van vid Orsa, så gick ut och letade och hittade honom inte. Sprang runt på både målargränd och murargränd och var jättestressad så hörde jag mormor ropa då hade William och jag gått om varandra så han befann sig inne.
Efter en stund gick vi ut till vägen där mamma och hennes man (lägger inte ut namn i bloggen utan lov) kom och hämtade oss. Vi åkte upp till dom, då fick vi julklapparna. Jag blev så himla rörd och glad av de jag fick av mamma och hennes man, det var något jag velat ha så länge och jag kände att jag inte visste hur jag skulle tacka nog, det blev så där jobbigt som det alltid blir när man är vuxen och får paket man vågar inte riktigt visa hur glad man blir utan det blir en jobbig situation för mig alltså, vet inte varför jag är sån. JAG älskar ju att få saker!
William blev också jätteglad för de han fick, det var verkligen något han velat ha *hehe* (visar bilder under inlägget). Satt i soffan och pratade en stund och efteråt åt vi soppa och bröd jättegott sen var det tyvärr dags att åka hemåt. Mammas man och mamma skjutsade in oss till Mora då vi hade massor av saker med oss, mina gamla spel (vanliga familjespel) ett gammalt sega mastersystem med spel, gameboys (2 stycken), teckningar jag gjort som barn, regnkläder, en jacka, ett våffeljärn.
Kändes jättejobbigt att åka hem, hade gärna stannat några dagar till. Jag sa det till William igår att det är jobbigt för mig att ha dem tio mil bort, jag önskar vi kunde bo närmare varandra. Jag älskar dom så otroligt mycket. William ville också stanna ett längre tag, blir kanske mer nu om jag köper bilen.
Våra fina julklappar;
William vid Mora busstation.
MÄRK väl att jag vid området bakom William en gång
som 16åring tillsammans med en kompis blev
ofrivilligt utstuderad av en karl som sagt att han var intresserad,
en riktig raggare som jag då trodde var 40+ (i dagens ögon kanske 30)
hur som helst så tyckte min kompis Stina det var fruktansvärt kul, tills
det kan fram att det i själva verket var henne han var ute efter!
Min underbart fina julklapp!
Detta smycke har jag önskat mig så länge, men tänkt att jag har ändå inte råd.
Nu ska jag bara välja, men ska få lite råd från mamma tror jag. För idag tyckte jag allt
var så fint! TUSEN tack igen för detta!
Fick även denna roliga sak att ha i badkaret!
Fick denna söta ljuslykta av min lillasyster Melissa.
Tusen tack :-).
Williams julklapp
Oj, jag trodde det var mycket längre än så! Även där ser man ju dethär med avstånd. Jag har 8-8,5 mil till min mamma och vi är där minst en gång i månaden 😛 Men då har jag ju bil iofs, buss är ju jobbigare.
Malle – Bussen för att gå dit tar 3 timmar och 20 minuter… Hade jag bil kunde man ta sig fram fortare då tar det liksom 1 timme och 10-20 min och de kan jag lätt åka men när det är med buss känns det väldigt långt bort.
Oj, ja då förstår jag verkligen! Här skiljer det väl en 20 min kanske att köra eller ta buss.
Tänkte annars på då vi diskutera avstånd & Ikea, men det blir ju samma sak där.. tar bussen så galet lång tid så blir ju avståndet längre :/
Malle – Så sjukt när man ska behöva åka så länge, då drar man sig. Är därför jag vill ha bil så jag kan åka oftare liksom. 🙂
Känner igen den känslan att bo långt ifrån sina nära & kära. =/ Men fy va otäckt det där med William. Förstår verkligen att du blev orolig. Uscha!!
KackMarie – Det är trist 🙁 .