Lycka & Chock, jag fick jobbet!

Befinner mig i chock!

På väg till maxi ringde ett telefonnummer, det var rektorn från skolan jag var på intervju hos förra veckan. Jag ville/vill så gärna ha jobbet så jag har gått i en vecka och intalat mig att jobbet gått till någon annan. Jag menar hur skulle JAG kunna få mitt drömjobb? Idag ringde rektorn och erbjöd mig tjänsten, på vägen till maxi. Vid tunneln innan mcdonalds och jag började skaka och förstod ingenting fick glädjetårar och sa att ”jag har gått och hoppats hela veckan”. Jag kunde inte låta bli, jag har velat ha denna tjänst enda sedan jag klev in på skolgården på stället, enda sedan jag gick in och jag trodde aldrig att jag skulle bli erbjuden jobbet. Jag är så glad, rektorn tycke jag skulle smälta det lite men skrev i att jag tackade ja. Så jag ska ringa upp och då ska vi ses för i fyllnad av papper, och annat. Den 13/8 börjar jag min första dag på riktigt i yrket!
Jag är en chock, jag är så glad!

Från att ha varit tjejen som skolkade och hamnade på individuella programmet, som mådde psykiskt dåligt och fick ätstörningar i femman,  som blev oplanerat gravid som nittonåring, hoppade av gymnasiet som artonåring.
Jag har hunnit med att få barn vid 20, läsa in gymnasiet vid 21 med en tio månaders bebis hemma, skaffa körkort vid 23, börja högskolan vid 23 och lärarprogrammet vid 24, nu har jag fått jobbet jag så gärna vill/ville ha. Jag är så tacksam och så lycklig! Så glad!

Ingenting är omöjligt i livet allt kan bli bra även om det känns mörkt och kallt så finns ljuset där någonstans! Jag är så lycklig!
Om jag inte fått William hade jag aldrig varit här, jag är så glad över att jag fick bli mamma till William, han fick mig att se ljuset och viljan att våga och tro på mig själv. <3

I februari 1984 föddes en flicka till världen.
Hon skulle mötas av motgångar och förlora sin pappa endast nio år gammal.
Hon fick ätstörningar och svalt sig själv redan som tolvåring, och gömde
sig i förstora kläder…

Åren gick och när hon var femton år började hon må ännu sämre,
hon visste inte varför livet var så grymt och hon skolkade och
svalt sig mera, fick mediciner mot depression och flyttade hemifrån som sjuttonåring.

Som nittonåring flyttade hon till Falun. Hon hade ingen släkt här
men ville bara komma bort från livet om levt. Hon festade ofta och
fördrev tiden med att slippa tänka.
Tills hon helt plötsligt, och oväntat var oplanerat gravid.

Den tredje oktober 2004 klockan 12.55 föddes hennes son.
Men även hon föddes. Hon kände det som livet gav henne en chans.
En chans att visa att hon kunde lyckas och leva.
Hon tog steget och började studera, ta körkort och tro på sig själv…

Idag, tack vara sin underbara son William, har hon lyckats.
Hon har allt hon behöver i livet och hon är lycklig!

TUSEN TACK WILLIAM
för att du fick mitt liv att börja!
Jag älskar dig mer en ord kan beskrivas!
Utan dig hade jag aldrig lyckats bli klar,
få det jobbet jag vill ha och varit
den jag är idag.
Jag älskar dig på ett vis bara en förälder kan förstå! 

Tack även till min mamma
som alltid funnits där för mig.
Jag älskar dig!