Igår kväll fick jag verkligen rejäl spänningshuvudvärk så jag fick lägga mig och har vaknat flera gånger i natt med den där tryckande huvudvärkskänslan som man bara vill hugga av sig huvudet för. Det var längesen jag hade så där kraftig huvudvärk nu. Men igår slog den till som en blixt från klar himmel.
Om ett tag kommer Anna, hennes karl och barn (förutsätter jag, kan ha fel?) hit och vi ska åka till Ikea. Anna var så gullig att hon frågade om jag ville följa med imorgon och självklart vill jag de. Umgås med Anna på Ikea har en tendens att bli ganska roligt så det här kommer bli kul.
Annars är det bara lugnt här. Jag har inte gjort så mycket mer än vaknat, duschat och grubblat ihop en historia i huvudet. Om jag bara hade tillräckligt med tålamod skulle jag börja skriva igen. Skriva på riktigt som jag gjorde när jag var tonåring. Jag skrev långa böcker, sida upp och sida ner. Det finns massor av historier i mitt huvud men jag har inte orken att skriva ner dem. Kanske någon dag? Jag är en skrivare, en sån som gillar att lämna orden ur mitt huvudet och försätta dem till något annat. Inte för att jag har speciellt många budskap men tankar finns där.
Fick en skiva med bilder mamma scannat in från gamla negativ på julafton. Här kommer några av bilderna, mest för att fylla ut med en bild. Men ändå!
Jag och min då nyfödda syster Melissa i apri 1997.
Hade just kommit hem från 6ans klassresa och somnade bredvid henne.
Jag var så lycklig över att ha fått en liten lillasyster.
Sassa min hund sov med oss hon också.
Min älskade Sassa som valp.
Fick henne cirka ett år efter att pappa dött. Hon blev min bästa
vän och jag saknar henne fortfarande fast hon varit död över 6 år nu.
Kanske inte den mest smickrande bilden på mig. Jag var 12, och våra fåglar (Nymfparakiter)
hade fått 1 unge. Knallen hette han, efter denna fick vi 9 till.
Mycket härlig personlighet på Knallen, han lärde sig massor och pratade/visslade.
En bebis mig. Efter mitt dop.
Midsommar 2000. Jag blond med rosa toppar.
Brorsan är med på ett hörn han också.
Sassa blev helt kär i våra fågelungar och slickade dem och puffade på.
Det var inte meningen från början att de skulle träffas alls. Men Sassa sprang in och hoppade upp i min våningssäng och slängde
sig över fågelungen och började slicka den. Hon riktigt älskade dem och blev väl en form
av extramamma.
Madeleine Stenberg 
