När jag chockar mig själv.
Madeleine Stenberg Gjorde nyss egen tacokrydda utan lök och E-ämnen, kände mig nästan som en husmor och fick lite skrämselkänsla i kroppen. När fan hände detta?! Såna här saker får mig nervös, jag känner det som att jag vandrar ifrån den naturliga och ganska matlagningsrädda människan jag är till att utveckla mig, och då bör tilläggas jag är ingen naturlig husmor. Jag är snarare sån där som gärna tagit några köttbullar ur frysen och haft andra handen vid makaronerna och vips har jag gjort en enkel måltid åt William, som förövrigt älskar köpta köttbullar. Jag är inget större fan, jag föredrar hemmagjorda men William han föredrar köpta och ser det som allmänt lyx att få såna. Lika så köpt köttfärssås på burk! I fredags var han i himlen när jag gått förbi Coop på stan i Borlänge och hittade en lasagne som såldes billigt på grund av kort datum. William sa att den smakade: PRECIS som dagis lasagne gjort och den hade han saknat sedan han slutade. Mina tappra försök till lasagne har han ratat sedan start, han är som sagt inget större fan av min matlagning och jag är väl inte tillräckligt intresserad och har tagit mig runt saken genom att låta Björn laga den åt oss istället. Jag är mer den där bakar människan, men på sista tiden har jag lagat middagar och testat saker och jag får lite halv ångest för vem fan är denna människa som börjar tränga sin in i mig?! Hallå?!
Jag vet inte om jag ska se min tacokrydda som något positivt eller negativt, för husmor för mig stämmer inte riktigt överens med mig själv i övrigt.
