Åh du starka kvinna.

Ordet stark som förenas med ordet styrka. Vi lär oss ordet stark står för något positivt, vi förenas med att vara tuffa och starka individer från det att vi kan börja tala. Vi ser med beundran och avsky på starka individer och använder ordet i en mängd där du ska vara stark men ändå inte.

Under vissa perioder ses din styrka som något positivt, andra människor beundrar dig och hyllar din styrka till skyarna. Medan vid andra stunder ska du helst hålla din styrka inombords och för gudarnas skulle inte visa den för någon. En stark person är en person som står upp för sina rättigheter, en sådan person får huggande ögon av hälften i gruppen och ses med beundran av andra. Att det sedan är din rättighet att säga något ses inte i sammanhanget, utan istället tänker människor utifrån principen, VARFÖR ska den här personen säga detta? Gud så pinsamt, och jobbigt det är bättre att inte säga något och vara sur på avstånd. Den andra gruppen tänker WOW vilken stark människa som just nu står upp för oss, den här människan säger precis de vi vill och är inte rädd för det.
Så kommer det sen ordet till dig, ”Du är en stark kvinna, och står upp för dina rättigheter.” Det kommer från dem som beundrat ditt mod och tycker att WOW att du vågade. Ett rus kommer genom kroppen och du känner att, jag gjorde rätt! Samtidigt kommer den andra delen människor som hellre ville att du höll käften med arga ögon att titta på dig och för evigt vara sur för att du tog dig ton.

Varför väljer jag då rubriken, åh du starka kvinna? Jo för att om jag född utan snopp tar mig ton och säger till om vad som är rätt och fel ses jag som stark. Men det skulle aldrig förekomma om en med snopp gjorde samma sak. Här skulle vi istället bara tänka att den med snopp säger ju bara sanningen. Som kvinna är man stark men som man har man en självklarhet. Jag är inte starkare för att jag står upp för mina rättigheter. Jag vet inte ens om jag är speciellt stark fast jag bär på mitt bagage. Kanske är jag stark i vissas ögon då jag har kunskapen om att ta mig igenom en tragedi, men jag är också så svag vissa stunder. Jag skräms av de okända, och försöker alltid planera nästa minut för att inte bli överrumplad och sårad. Jag kan stå upp för mina rättigheter och ses som en stark kvinna bland vissa, men inombords känner jag mig alltid svag. Hur kommer detta sig.