Idag har det verkligen varit en regnig dag i september. Det kändes som någon slängt en hink med vatten över hela jorden idag. Barnen på jobbet levde livet, jag vet inte om livet var lika roligt för oss vuxna. Det är den stora skillnaden mellan barn och vuxna, barn uppskattar det mesta i väder. Vi vuxna försöker nog undvika att ens gå ut när regnet öser ner, eller känner mindre livsglädje när snön faller ner i stora massor under vintern.

Efter jobbet idag åkte jag till Björn för att vara social, handlade ost på Willys och Björn bjöd på pizza till middag. Den var riktigt god, älskar hemlagat!

William är fortfarande blek och sjuk. Han hostar och en del av mig känner inte igen honom. Det skrämmer mig när han är dålig, bara det faktum att han är röd på kroppen. Jag undrar om det är antibiotikan som spökar i de fallet, bara man tar på honom blir han helt röd. Alltså det räcker med att man kramas lite, jag längtar så efter en vardag som är normal. Jag lovar att jag ska uppskatta livet lite mera. Eller det gör jag nog redan egentligen.

Imorgon ska jag skriva något mer intressant, det här känns inte kul. Jag är bara så trött i kroppen idag. Mentalt är hjärnan varje helg flera mil bort, det är nästan läskigt.