Lyssnat på föreläsning av Micael Dahlén och tankar om framtiden.

030Idag efter jobbet åkte jag till Lugnet Kyrkan för att lyssna på Micael Dahlen, jag ska erkänna att jag inte alls visste vem han var mer än att jag hört talas om “Rockprofessorn” tidigare. När man åker på en föreläsning utan förväntningar är det alltid lika spännande. Tankarna som snurrar i huvudet är, kommer detta tilltala mig? Vad var det nu föreläsningen handlade om? Kommer jag orka titta, är det är bra eller dålig föreläsare. På något vis har jag dock insett att de föreläsningar där jag har som minst förväntningar är de föreläsningar jag gillar allra bäst. Är inte det lite konstigt? Micael Dahlén belyste  saker jag ofta tänker på, att det dessutom handlade om lärande är något jag blir extra nyfiken när jag lyssnar på. IT, rädslan för IT trots att vi använder IT hela tiden är spännande. Jag tänker ofta på hur anti alla människor är och ändå sitter de med sina telefoner överallt. Vi skickar sms och socialiserar oss mer med skärmar än vi gör med varandra. Kolla bara på fik eller krogen? Hur snabbt människor plockar upp telefonen, hur vi sover nära våra telefoner hur vi alltid ständigt förväntas svara. Gärna nu och gärna snabbt, jag blir stressad på saken ibland trots att jag älskar tekniken. Är det inte märkligt? Det var väldigt spännande när han visade PISA-undersökningarnas dalande resultat bland svenska elever, men samtidigt visade att vi aldrig varit smartare än nu. Är inte det märkligt? Han menar på att det man vill göra själv driver oss framåt. Jag tror på det där, eller tror? Jag skulle påstå att det stämmer ganska bra in på mig. Hela mitt liv har jag nog varit mer luststyrd än något annat, är saker tråkigt eller ostimulerande är det som att hjärnan inte ens orkar bemöda sig med att lära sig saken.

Jag är verkligen glad att jag gick på den här föreläsningen. Det var som jag fick lite tankar och svar på sånt jag ofta funderar på, sånt gillar jag.

Efter jobbet gick jag hemåt, dammsög och grejade. Det är ju nämligen så att imorgon beger jag mig emot Stockholm och om två dagar är det första dagen av fyra på Doulautbildningen. Två dagar denna helg och sedan två dagar till den 24-25 oktober. Det känns helt galet att tiden gått så fort sedan jag anmälde mig för att gå i januari. Jag är jättepirrig och nervös, egentligen ganska skiträdd med. Det kommer bli jättebra även om jag är så nervös. Men det ska bli bra, utmanande och roligt!