Fri som en fågel.
Madeleine Stenberg 
Bilden är från när vi besökte Östersund.
Så var det då alltså redan onsdagskväll. Tanken idag var ett par nya naglar, men jag har sovit så dåligt under natten och min andning har varit bedrövlig så tanken på att gå ner på stan och hem fick helt enkelt ges upp. Jag bytte tiden till imorgon och hoppas på att det känns bättre då. Just nu är jag uppe i 1200 mikrogram Bricanyl per dag. Jag var ner till apoteket på lasarettet och handlade ny medicin idag, det går åt här hemma kan man säga.
Jag har en liten kärlek till blommor.
Eftersom jag är hemma nu på dagarna medan Björn jobbar står jag för middagen, så jag lagade mat igen med matkassen från Citygross och middagen var verkligen god idag också. William och Björn var jättenöjda. Efteråt var tanken att vi skulle ta en promenad, vi gick mot ICA Maxi. Jag fick sådana hostanfall så jag valde att gå hem igen. Kom hem och proppade i mig en dos av min Easyhaler som jag har som snabbverkande. Sedan la jag mig på soffan och tog det lugnt. Jag brukar inte skriva om min sjukdom så ofta, kanske för att jag inte tycker den är så intressant för andra. Men samtidigt är den en stor del av mitt liv, den finns där alltid och jag lever ju med den kroniskt år ut och år in.
Två viktiga för sommaren.
Jag tänkte på en sak här kvällen mellan måndag och tisdag, jag var riktigt dålig då och gick igenom för William hur han ska agera om jag får ett anfall. Att han först ska ge mig min medicin som ligger bredvid sängen, sedan ringa 112 och avsluta med att ringa sin pappa. Det gör ont i hjärtat på mig varje gång jag går igenom denna process. Jag minns så väl när jag fick ett anfall när han var 4 år, denna lilla människa som ringde sin pappa och berättade att jag var dålig, pappan i sin tur som fick ringa sjukvården och jag som fick åka till lasarettet och inhalera och bli inlagd. Dagen efter när jag kom hem från sjukhuset skyndade jag mig till förskolan där han befann sig och hans lilla jag som kom springande till mig och gav mig en stor kram. Min älskade lilla unge! Jag minns hur det högg till i hjärtat, att han behövt göra mig den tjänsten.
Hoppas ni andra mår bra i alla fall? Vad gör ni på dagarna?
