Så var jag alltså trettiofem år! Jag har blivit firade med sång av kollegorna, vilket jag nog blev lätt röd över. Jag blir alltid väldigt nervös av sådant, men så blir man glad med. Flera grattis redan, och jag tackar för det.

Utvecklingssamtal och sedan lite möten, ska hemåt sedan för att fira födelsedagen. Det blir en bra dag! Den ständiga frågan om jag känner mig äldre? Inte alls, känner mig precis som igår, men har alltså levt ett helt år till.

Tänk att jag är trettiofem, i år blir jag mamma till en femtonåring. Jag börjar mitt sista år på specialpedagogprogrammet och inser någonstans att jag under mina trettiofem år hunnit med mer än många andra. Både fina och hemska saker. Men det här är mitt liv, tack för att jag får fylla ytterligare ett år i livet. Varje dag är viktig, idag är lika viktig som gårdagen och morgondagen. Det är nu jag lever! Så hipp hipp hurra och grattis på min trettiofemårsdag!