Utvecklingssamtalet blev så där jättefint som det bara kan bli när man lämnar det som en stolt förälder. Min älskade son, jag ser honom växa upp som tonåring. Tänker att jag faktiskt varit med och visat honom vägen. Som jag älskar honom min fina älskade son, det bästa jag har i livet.
Efteråt stod det jobb på schemat, det var en väldigt bra dag och så här efteråt kändes det väldigt bra att hunnit med allt vi gjorde. Jag jobbar med sagor på svenskan och det är så härliga tankar som dyker upp, samt frågor som man inte alltid kan svara på. Det är precis sådana frågor som är det bästa med det här yrket.
Efter jobbet drog jag på mediyoga och efter det åkte jag till Stora Coop. Jag hittade semmelkanelbullar där som självklart fick följas med hem. Jag fick åka in på PMU en sväng och där hittade jag en bok. Älskar loppisar som ni vet, efteråt åkte jag ner och hämtade William på basen.
Han hade lagat bröd i skolan och tagit med hem, det var jättegott och vi åt det tillsammans till middagen idag. Vi åt våra semmelkanelbullar på kväll som lite kvällsfika och jag tänkte på hur glad jag är över att ha min son. Jag är tacksam över honom, den fina människan han är. Så klok och så otroligt kärleksfull mot allt och alla. Han är verkligen ljuspunkten i mitt liv, den som gör mig lycklig och får mig att fortsätta kämpa.
Idag fick jag höra orden ”du har hunnit med mycket i ditt liv”, jag tänkte på de där orden efteråt. Jag som sitter här och har ångest för att jag inte ”gjort något” med mitt liv. Hur olika vi ser på saker? Jag undrar när jag kommer känna det andra tänker om mig? Kanske jag en dag faktiskt känner mig stolt över mig själv? Jag hoppas det, att jag än dag ska känna så.
