På plats i Västerås, och Mälardalens högskola.

Så var jag återigen i Västerås och på Mälardalens högskola. Kom fram vid 8:10, skönt att bara sitta en stund och blogga innan jag börjar min fjärde termin av sex. Helt galet att det är så lite tid kvar nu, förstår knappt hur det här gick till.

Ser framemot en dag med studier, och energi. Det känns verkligen som att det är precis vad jag behöver. Få öppna upp mina känslor för vad jag tror på och tänka på saker jag gillar.

Nya ögonfransar.

Jag skulle ha fixat mina fransar i fredags, men tjejen som fixar dem åt mig blev sjuk. Så istället fick jag fixa dem i måndags klockan 18:00. Eftersom jag således tog foto på kvällen blev kvalitén usel. Men det får duga, känner mig fin och pigg med nya fransar.

Jag gillar att slippa mascara, det känns liksom som att man kliver upp på morgonen och redan är färdig för dagen. Varje gång jag ligger där och låter fransarna fyllas på somnar jag. Det slår aldrig fel, men skönt är det absolut.

Tog ett foto på Studio Face & Body innan jag fick gå in och börja med fransarna. Satt och väntade en stund innan det var min tur.

Ångesten som grep tag i mig, så jag trodde jag skulle dö.

Natten mellan måndagen och tisdagen kunde jag inte somna. Jag hade sådan ångest, hjärtat pulserade så hårt att jag trodde att nu är det kört. Varje gång jag blundande kom någon ny tanke till min hjärna, som den var på flykt och rädd för katastrofer. Runt mig kändes det som känslorna skulle sluka mig helt och hållet. Jag försökte hitta strategierna som finns för mig, andas med magen försöka att inte känna så men det släppte aldrig. Eftersom jag skulle resa till Gävle var det ingen ide att ta min ångestdämpande medicin så jag kämpade på.

Vid 00:58 klev jag upp då jag var så törstig, det kändes som hela munnen var torr. Jag klev upp ur sängen och gick för att ta vatten. Då sög något tag i mig, jag drack vattnet men fick sådant blodtrycksfall att jag fick panik. Blodtrycksfall har jag då och då, men detta det var något mer. Kroppen liksom vek sig under mig. Satte mig ner på toaletten och allt snurrade, la mig till slut helt handfallen ner på marken. Jag låg där och tänkte att nu dör jag, imorgon hittar William mig död här på golvet. Hjärtat slog så hårt att jag nog aldrig känt det tidigare. På något sätt tog jag mig upp från golvet och in till sängen. Där låg jag en hel natt med halvsömn, jag kom aldrig in i någon djupsömn.

Min kropp orkar inte längre med känslan jag har. Det är så många faktorer nu som spelar in, mitt psyke har fått känna på smäll efter smäll sedan i somras. Nu orkar inte jaget med längre, jag är rädd för att detta kommer leda mig. Jag är tacksam över livet, tacksam över det fina jag har där. Men det är den där känslan av sorg, desperation och rädslor. Att jag ältar och känner, att jag tänker och har mitt djup. Det tar kål på mitt inre, jag känner och jag rädslas över vad som sker.

Jag vill bara skriva, lämna känslan av ångest ur mig. Överlämna den maktlösa känslan av att tro sig dö. Det är inte så att jag inte vet att ångest inte dödar, men ångest gör så förbannat ont. Det är det som skrämmer mig, att behöva ha så här ont. Ett sår läker, men en smärta inombords den hugger som knivar i bröstet.

När man skickas på fel utbildning.

Vid 7:00 begav jag mot mot Gävle, eftersom det fallit massor med snö här i Dalarna och jag oroade mig över väglaget tog jag och åkte jag tidigt. Det var helt okej väglag och jag lyssnade på Framgångspodden och hade vägbeskrivningsappen i gång. Jag kom fram till Duvbackens reningsverk och gick in. Började dagen och började ganska tidigt fundera kring varför jag var den enda från lågstadiet där.

När vi sedan skulle gå runt på reningsverket och spana i maskinerna och vad som skedde där, vilket stank som sjutton funderade jag ännu mer på om jag verkligen var på rätt plats? Vad jag vet brukar reningsverket och vattenverket besökas först när elever går på mellanstadiet. I alla fall har det alltid varit så där jag jobbat, men jag följde med och funderade på nivån återigen.

Efter den guidade turen runt reningsverket så blev bjudna på jättegod lunch på en restaurang som heter Salt & Peppar. Vi återvände sedan tillbaka till utbildningen. Det var då jag började känna att jag måste
blivit skickad på fel utbildning. Så jag började kolla bakom pärmen och vad ser jag då? Jo jag är på en kurs för mellanstadiet! Jag berättar för kvinnan jag jobbade med och vi bryter ut i världens gapskratt. På NTA-utbildning så blir man sammankopplad med människor från ganska stort upptagningsområde. Berättar för kursledaren som också börjar skatta, samordnaren som hörde till Gävle sa “MEN nej”. Jag däremot tyckte det var så roligt. Jag hade alltså åkt till Gävle för att gå en kurs för MELLANSTADIET!

Jag fick i alla fall skratta, och har nu en utbildning i Flyta eller sjunka för NO på mellanstadiet. På något sjukt vis händer sånt här alltid mig. Hur det nu kunnat bli fel hos länssamordnaren vet jag inte, men jag finner det humoristiskt.

Kombilotteriet premie en gryta från Vinga.


Gick med i kombilotteriet då de hade en gryta som premie. Perfekt tänker jag för att laga goda maträtter i. Den är riktigt stor också, så blir perfekt till tacos och liknade om vi är flera.

Jag älskar fina och funktionella saker till hemmet. Sen är premier extra roliga tycker jag. Det är nämligen något speciellt med att få hem något till riktigt bra rabatterat pris.

Den sista veckan i januari.

Befinner mig i sängen och vaknade tidigt idag, har ägnat ungefär 30 minuter åt att förbereda dagens jobb. Blir lika länge till snart, just min förtroendetid görs ofta i sängen med min telefon som bästa redskapet.

Idag klockan 18:00 ska jag till Studio face & Body och fylla på mina ögonfransar. Efter det ska jag hem och förbereda mig inför morgondagen då jag ska resa till Gävle för NTA. Alltså vilken vecka det blir denna vecka. Måndag jobba, tisdag NTA-utbildning, Onsdag jobba, Torsdag-Fredag Västerås och Mälardalens högskola igen.

Hur ser din vecka ut? Ska du göra något speciellt? Eller blir det en lugn vecka?

Jag dräneras av socialisation, att vara en del utanför flocken.

Så kommer det igen, ett inlägg som antingen känns igen eller irriterad och upprör. Det där om mig som person, det där oacceptabla i en värld där du förväntas vara på ett visst sätt för att vara en del i flocken.

Jag var till min psykolog i torsdag, den här veckan kom stressen mot mig. Besöket var inbokat sedan en månad tillbaka och vi skulle fokusera på saker som skapar min ångest. Att börja med KBT, jag behöver det där KBT att komma från ångesten jag kroniskt har i mitt bröst. Jag kommer förmodligen alltid lida av lite ångest, men att kunna hantera den och förstå varför den bringar mig sådana panikkänslor. Varför ett minne från barndomen kan sätta sig rakt i hjärtat på mig och känslan av att drunkna inombords. Att älta val jag gjorde som barn och ungdom, eller älta varför jag åt en godisbit. Att längta efter att bara få bort känslan av att drunkna.

Men så kommer den där biten jag så väl vet med mig själv, mina största ångest av alla. Att behöva socialiseras, att behöva skratta, prata och umgås hela tiden. Att alltid i varje liten sekund behöva svara ja på saker för att göra andra glada. Men i nästa stund skrika inombords att “JAG vill inte det här“.

Varje gång jag kliver in i ett rum så händer samma sak, får ingenstans så flyger det känslor mot mig. Jag känner ilskan, någons sorg, en annan persons glädje. Jag känner hur någon är kär i en annan person i smyg, jag känner hur någon annan inte alls tycker om en person i rummet men accepterar denna. Jag är en känslomagnet så vet vad folk känner hela tiden, och jag sugs med i alla känslor och det skapar ett obehag runt mig som att jag ska kvävas av andras känslor.

Det går bra ett tag tills alla känslor fått mig till att helt vara dränerad av känslor. Det här medför att när människor dessutom börjar köra samma teknik som de kör mot andra, mot mig så får jag panik. Jag har redan känt hur dessa människors energier hoppat runt i rum och världen att jag inte orkar att de dessutom ska vara på mig och granska varje steg jag tar. Jag är en observatör, jag håller mig i rummet och läser av dig. Jag minns varje liten detalj du berättat för mig, gjort mot mig eller andra. Jag har en hörsel som inte fixar vissa små skarpa och pipande ljud. Sådana ljud som sägs att endast djur kan höra hör jag tydligt.

Jag önskar bara att människor kunde lämna mig ifred, sluta granska mig och ifrågasätta mig. Låt mig bara få vara mig själv, låt mig sitta i ett hörn ensam, låt mig socialiseras när jag vill, låt mig göra på mitt sätt för även om jag inte säger allt så har jag tänkt saker 10 år framåt. Jag vill vara ifred, jag vill vara ensam men umgås när jag orkar.

I torsdags så sa jag det till min psykolog, jag är ett praktexempel på en högkänslig person. En sådan där människa som bränner ut sig på grund av känna alla andra människor hela tiden. Jag har bara ett personlighetsdrag, är född med ett känsligare system än andra. Jag är fortfarande människa, men känsligare än andra.

Hela mitt liv har jag känt en känsla av att inte passa in, att jag varit för känslig för denna norm och värld. Jag kanske skulle passat bättre som en klokgumma i en annan tid. Den där som hade svaren på dåtiden, framtiden och nutiden. Den som såg och visste, min i en värld full av högteknologi, stress och press passar jag inte in. Jag hör hemma i en stuga i skogen, borta från människor och alla deras åsikter och görande.

Flokulla & Mas, en dalafotografering.

Det blev fotografering på fredagsförmiddagen. Lisas Alice och Calle skulle bli fotograferade i folkdräkter från Dala-Floda.

Calle fyller hela 7 månader och det är stort. Två tänder har han fått också, den stora killen.

Lisa ställde fram sin dalahäst och dit gick Alice helt spontant och satte sig. Blev verkligen så fint foto där i på dalahästen. Både jag och Lisa tycker om folkdräkt och saker som har med Dalarna att göra. Lisas släkt är från Dala-Floda.

Vi satte Calle i fåtöljen och Alice satt brevid på Dalahästen en stund. Blev så fint med kontrasterna i folkdräkterna.

Sedan satte sig Alice bredvid Calle i fåtöljen. Så himla söta tillsammans och dräkterna syns så bra så där vid syskonfotograferingen.

Alice hämtade en bok och satte sig och läste för sin lille som hon kallar honom för.

Han tyckte det var spännande med boken och satt och lyssnade på när hans storasyster läste boken för honom.

Det är roligt att någon läser för en tycker Calle, och Alice tycker mycket om böcker hon med.

Så himla rolig fotografering verkligen, och folkdräkter är verkligen något jag tycker mycket om som du nog vet. Fotografering är helt klart en hobby för mig, det är så kul att röra sig runt barn och fotografera.

När man inte svarar.

Sitter med lite dåligt samvete. Bloggen har varit så tråkig på senaste, man jag har heller inte mått så bra. Superstressad och känt mig väldigt ganska fundersam över livet. Jag är väl inne i en slags livskris skulle jag tro. Mormors bortgång har tagit hårt på mig, men sedan är det annat som jag också tänker på. Hur jag vill ha mitt liv, och vad som är viktigt i mitt liv. Sådana frågor som inte är så lättbesvarade.

En fråga som jag kan besvara er redan nu är att jag för första gången någonsin inte svarat på alla kommentarer. Sedan 2004 när jag började blogga har jag svarat på alla kommentarer. Men denna gång, efter en vecka som deppig med närmare 200 kommentarer så beslutade jag mig för att inte besvara någon. Jag orkade inte sitta i flera timmar och svara alla, så om du blir besviken på mig nu är det för att jag prioriterat mitt mående. Jag fixar inte sådan stress med så många kommentarer att besvara. Har läst allt, det gör jag alltid men inte orkat ge feedback. Ska se till att inte få så många obesvarade i framtiden hädanefter.

God natt på er!

Fem en fredag v.4: Kalas!

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag!

  1. Har du något partytrick du gärna visar upp?
  2. När gick du senast på kalas/fest?
  3. Hur skulle du vilja spendera din nästa födelsedag?
  4. Vad brukade du önska dig när du blåste ut ljus på tårtan som barn?
  5. Vad är en present du har fått när du fyllt år som du gillat extra mycket?

Har du något partytrick du gärna visar upp?
Haha nej du, jag går liksom aldrig på partyn längre. Men som ung var jag en hejare på fräckisar…

När gick du senast på kalas/fest?
Det var när William fyllde 14 i oktober.

Hur skulle du vilja spendera din nästa födelsedag?
Min nästa födelsedag är den 11 februari. Då kommer jag först jobba, och sedan ska jag fira lite med familjen. Ska ha något litet gästkalas också där antingen helgen före eller efter min födelsedag.

Vad brukade du önska dig när du blåste ut ljus på tårtan som barn?
Det gjorde jag säker, men minns inte vad.

Vad är en present du har fått när du fyllt år som du gillat extra mycket?
Det måste vara min Båtsmanhund jag fick välja på leksaksaffären i Noret i Mora som barn av pappa. Jag var precis fyllda nio och fick välja precis vad jag ville, det föll på hunden. Idag är jag oerhört tacksam över det, valde mellan den och Barbiekläder. Eftersom pappa dog 2 månader senare i en bilolycka var en mjukisdjurshund betydligt bättre att ha kvar som sista present än Barbiekläder.