Idag är det 26 år sedan min pappa dog.

Idag är det 26 år sedan jag cyklade hem från Storgärdet i Orsa där jag lekt med min kusin Nathalie som var på besök hos min farmor. 26 år sedan jag vände mig om och såg en präst gå in mot min farmors trapphus. Hela 26 år sedan det ringde på dörren när jag och mamma spelade Bingolotto och jag ropade åt mamma “Det står en präst i dörren”. 26 år sedan jag fick veta att min pappa dött i en bilolycka, och jag som då var endast nio år fick möta döden för första gången. Jag en storasyster till två små syskon med åldern 4 och 5 år. Där slutade jag på många sätt vara ett barn och fick lära mig att livet hade sidor som inte kunde kontrolleras.

Det är konstigt att tänka sig att jag gick i tvåan när min pappa dog. Speciellt då jag är lärare och träffar så små barn ofta. Det är svårt att förstå att mina syskon var väldigt små när de blev utan en pappa. Med åren har sorgen bleknad, men jag kände länge en saknad och hade svårt att förstå att pappa var död. Sedan har det blivit som så att jag inte riktigt minns hur det var att ha en pappa. Jag kan se bilder som ovan, men jag minns honom inte längre. Kan önska att jag kunde få höra hans röst på något sätt, för att se om jag skulle minnas hur han lät.

Hur pratar man med barn om döden har jag ofta fått frågan om. Jag tycker man ska prata med barn om döden som man talar om livet, berätta om saken gör den inte till något som för mig blev en chock. Berätta att döden finns där lika nära som livet.

Pappa var endast 39 år när han dog, i år skulle han fylla 66. Född på hösten som han var. Denna bild är förmodligen den sista som togs på honom. Han sitter hos min farmor och jag misstänker att hon tagit bilden. I hans knä sitter Acke pappas hund. Man tänker på livet och hur det blev, pappa var så ung när han lämnade jorden. Nu är han ett årligt minne i min blogg, där jag speglar honom med fotografier. Idag är det 26 år sedan du dog pappa, det är inte konstigt att ett barn på nio år till slut glömmer, åren suddar våra minnen i väg.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

60 thoughts on “Idag är det 26 år sedan min pappa dog.

  • 10 april, 2019 at 20:35
    Permalink

    Jag blev verkligen berörd av din historia! Så hemskt att förlora en förälder som barn, jag beklagar verkligen fina du❤️
    Yela recently posted..Jag har fått diagnos

    Reply
  • 10 april, 2019 at 20:53
    Permalink

    Beklagar 🙁 jag har förlorat mina föräldrar senare. Oerhört smärtsamt men jag blir så ledsen när jag ser hur små ni var <3 vill bara krama er, fast ni nu är vuxna. Stor kram till dig.

    Reply
    • 12 april, 2019 at 16:08
      Permalink

      Stor kram till dig, oavsett när ens förälder eller nära dör så är det smärtsamt :(. <3. Dock på olika sätt <3. Kramar!

      Reply
  • 10 april, 2019 at 21:00
    Permalink

    Jag blev också rörd av din text, så fint skrivet. Ni alla var alltför unga när det hände <3
    Linda recently posted..Efterlängtat brev

    Reply
    • 11 april, 2019 at 22:52
      Permalink

      Förstår det, speciellt när man är vuxen. Jag kände som du för min mormor, kan fortfarande inte förstå att hon är borta. Med pappa är det annat, han är borta och har varit det mer tid i mitt liv än jag hade honom i mitt liv.

      Reply
  • 10 april, 2019 at 21:10
    Permalink

    beklagar gumman
    ja det är så ofattbart att de inte kommer hem igen liksom . 26 år .. alltså 39 år han va ju mitt i livet och med er barn o allt mitt i
    så små ni va förstår om du inte kommer ihåg något om honom så längesen
    ja en polis och en präst brukar va med vid olyckor
    min pappa dog ju för ett år sen o det är ju så han bleknar redan nu man skulle vilja träffa han nu igen . jag höre hans röst på video här om dagen o börja lipa så ja… jobbigt
    Ullie recently posted..Extra bild bjuds det på

    Reply
    • 11 april, 2019 at 22:50
      Permalink

      Ja verkligen, det är hemskt att tänka på det som att någon i ens liv man har nu skulle dö för sina barn. Det är verkligen hemskt. Jag förstår det <3

      Reply
  • 10 april, 2019 at 21:33
    Permalink

    Jag får ont i hjärtat när jag läser om din sorg. Kan inte förstå hur det känns eftersom jag inte varit med om samma förlust. 26 år är lång tid!
    I höst börjar min dotter i tvåan och man är inte stor i den åldern. Kram <3
    Hannas krypin recently posted..Tankar kring en kommentar

    Reply
    • 11 april, 2019 at 22:51
      Permalink

      Ja visst är det så, jag var så liten när det hände. Ser barn i samma ålder och tänker på hur liten man är. Hur liten jag var när livet förändrades för alltid.

      Reply
  • 10 april, 2019 at 21:43
    Permalink

    Man önskar att man fick ha sina föräldrar så länge det bara går, förstår din saknad och vet inte vad jag skulle göra utan min pappa, men man lär sig väl leva med det. Förlorade nästan min pappa för 8 årsedan i en hjärnblödning, det satte helt klart sina spår.
    Lexochlogan recently posted..10 THINGS TO DO IN APRIL

    Reply
    • 11 april, 2019 at 22:49
      Permalink

      Ja samtidigt kan jag inte riktigt föreställa mig ett liv med honom, eftersom jag var så liten när han dog. Nu när min mormor dog var det betydligt värre, för henne saknar jag på ett helt annat sätt. Pappa har jag liksom inte haft på samma sätt i mitt liv.

      Reply
  • 10 april, 2019 at 23:03
    Permalink

    Jag beklagar verkligen att han tog ifrån dig när du var så ung. Min kusin dog ju nyligen och jag har haft jättesvårt för att veta vad jag ska säga till mina barn och hur jag ska förklara. Men som tur är så har de två äldsta ändå förstått och de förstår ju självklart mycket mer än jag tror ibland. Ta hand om dig <3
    Sara recently posted..Med silver i håret

    Reply
    • 11 april, 2019 at 22:47
      Permalink

      Ja det är svårt det där, jag har i och med min pappas död fått lära mig att tala öppet om döden.

      Reply
  • 10 april, 2019 at 23:06
    Permalink

    Usc va jobbigt o förlora en så närstående :/ vet hur det är men förlorade min bästa vän 2017 . Man kan aldrig glömma . Bara acceptera och försöka hitta nya vägar att gå o försöka gå vidare .

    Reply
    • 11 april, 2019 at 22:45
      Permalink

      Nej, samtidigt har jag glömt det mesta. Jag minns knappt tiden med honom eftersom jag var så liten när han dog.

      Reply
  • 10 april, 2019 at 23:15
    Permalink

    Usch, så fruktansvärt. Livet kan verkligen förändras helt från en sekund till en annan. Men så otroligt vackert skrivet av dig! Rörande inlägg. <3

    Reply
  • 11 april, 2019 at 01:54
    Permalink

    Vilken fin text du har skrivit om din far. Beklagar verkligen. Men precis som du säger tycker jag man borde prata om döden med barn på så sätt som du beskriver?
    Amanda recently posted..En lista

    Reply
  • 11 april, 2019 at 06:31
    Permalink

    Hjärtat! Så fantastiskt fint skrivet, för det skär i hela mig att läsa. Skickar alla kramar till dig vännen! STOR KRAM <3

    Reply
  • 11 april, 2019 at 06:55
    Permalink

    Oj vilken historia gud så rörd jag blev du fick mig verkligen att tänka tillbaka till 26 år sen fast inte var med dig då , man blev väldigt tagen i historien ❤️Och du skriver ju så bra.

    Reply
    • 11 april, 2019 at 22:44
      Permalink

      Jag kan nog tänka mig att man som utomstående kan känna så, precis som jag tänker kring andra. Men själv så har jag aldrig riktigt kunnat greppa det så tror jag 🙂

      Reply
  • 11 april, 2019 at 07:40
    Permalink

    En berörande och sorglig berättelse … förstår att det måste ha varit oerhört svårt att förstå.
    Tiden läker sägs det, men en del sår läker aldrig riktigt och sorgen finns kvar där djup inne.
    Kram
    Anki recently posted..Bakslag …

    Reply
    • 12 april, 2019 at 16:05
      Permalink

      Ja det var tufft verkligen, som liten och att försöka ta in saker. Nej så är det absolut <3

      Reply
  • 11 april, 2019 at 09:46
    Permalink

    Det här inlägget berör mej oerhört mycket alltid hemskt att förlora en förelder starkt av dej att skriva deta kram
    Amanda recently posted..Bloggutmaning april

    Reply
    • 12 april, 2019 at 16:02
      Permalink

      Ja verkligen, 39 är ju en ålder när man ska vara mitt i livet, och inte dö :/

      Reply
  • 11 april, 2019 at 10:13
    Permalink

    Fina du! Alla styrkekramar i världen till dig i dag!<3

    Reply
  • 11 april, 2019 at 10:23
    Permalink

    Jag beklagar verkligen, det måste vara så hemskt att förlora en man älskar speciellt en förälder på ett sådant kaotiskt sätt.. Ditt inlägg var väldigt fint och berörande, han verkade som en jättefin person, han vakar över dig <3
    Kramis

    Reply
    • 12 april, 2019 at 15:52
      Permalink

      Ja det var verkligen för ungt för en människa att dö vid 39 år :/. Ja det är verkligen så :/

      Reply
  • 11 april, 2019 at 12:27
    Permalink

    Nä fy det kan vara så orättvist och så oerhört sorgligt. Livet, man har ju ingen aning. Känner igen mycket av de du skriver av hur min sambo beskriver det, han förlorade sin mamma i samma ålder som du var i . Sista meningen.. <3 kram

    Reply
    • 12 april, 2019 at 15:47
      Permalink

      Ja livet kan vi inte styra över även om vi inom vissa saker kan tänka att vi har en talan <3. Så sorgligt för din sambo med 🙁

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: