Idag är det 26 år sedan jag cyklade hem från Storgärdet i Orsa där jag lekt med min kusin Nathalie som var på besök hos min farmor. 26 år sedan jag vände mig om och såg en präst gå in mot min farmors trapphus. Hela 26 år sedan det ringde på dörren när jag och mamma spelade Bingolotto och jag ropade åt mamma “Det står en präst i dörren”. 26 år sedan jag fick veta att min pappa dött i en bilolycka, och jag som då var endast nio år fick möta döden för första gången. Jag en storasyster till två små syskon med åldern 4 och 5 år. Där slutade jag på många sätt vara ett barn och fick lära mig att livet hade sidor som inte kunde kontrolleras.

Det är konstigt att tänka sig att jag gick i tvåan när min pappa dog. Speciellt då jag är lärare och träffar så små barn ofta. Det är svårt att förstå att mina syskon var väldigt små när de blev utan en pappa. Med åren har sorgen bleknad, men jag kände länge en saknad och hade svårt att förstå att pappa var död. Sedan har det blivit som så att jag inte riktigt minns hur det var att ha en pappa. Jag kan se bilder som ovan, men jag minns honom inte längre. Kan önska att jag kunde få höra hans röst på något sätt, för att se om jag skulle minnas hur han lät.

Hur pratar man med barn om döden har jag ofta fått frågan om. Jag tycker man ska prata med barn om döden som man talar om livet, berätta om saken gör den inte till något som för mig blev en chock. Berätta att döden finns där lika nära som livet.

Pappa var endast 39 år när han dog, i år skulle han fylla 66. Född på hösten som han var. Denna bild är förmodligen den sista som togs på honom. Han sitter hos min farmor och jag misstänker att hon tagit bilden. I hans knä sitter Acke pappas hund. Man tänker på livet och hur det blev, pappa var så ung när han lämnade jorden. Nu är han ett årligt minne i min blogg, där jag speglar honom med fotografier. Idag är det 26 år sedan du dog pappa, det är inte konstigt att ett barn på nio år till slut glömmer, åren suddar våra minnen i väg.

62 kommentarer

  1. Beklagar 🙁 jag har förlorat mina föräldrar senare. Oerhört smärtsamt men jag blir så ledsen när jag ser hur små ni var <3 vill bara krama er, fast ni nu är vuxna. Stor kram till dig.

    1. Förstår det, speciellt när man är vuxen. Jag kände som du för min mormor, kan fortfarande inte förstå att hon är borta. Med pappa är det annat, han är borta och har varit det mer tid i mitt liv än jag hade honom i mitt liv.

  2. beklagar gumman
    ja det är så ofattbart att de inte kommer hem igen liksom . 26 år .. alltså 39 år han va ju mitt i livet och med er barn o allt mitt i
    så små ni va förstår om du inte kommer ihåg något om honom så längesen
    ja en polis och en präst brukar va med vid olyckor
    min pappa dog ju för ett år sen o det är ju så han bleknar redan nu man skulle vilja träffa han nu igen . jag höre hans röst på video här om dagen o börja lipa så ja… jobbigt
    Ullie recently posted..Extra bild bjuds det på

    1. Ja verkligen, det är hemskt att tänka på det som att någon i ens liv man har nu skulle dö för sina barn. Det är verkligen hemskt. Jag förstår det <3

  3. Jag får ont i hjärtat när jag läser om din sorg. Kan inte förstå hur det känns eftersom jag inte varit med om samma förlust. 26 år är lång tid!
    I höst börjar min dotter i tvåan och man är inte stor i den åldern. Kram <3
    Hannas krypin recently posted..Tankar kring en kommentar

    1. Ja visst är det så, jag var så liten när det hände. Ser barn i samma ålder och tänker på hur liten man är. Hur liten jag var när livet förändrades för alltid.

  4. Man önskar att man fick ha sina föräldrar så länge det bara går, förstår din saknad och vet inte vad jag skulle göra utan min pappa, men man lär sig väl leva med det. Förlorade nästan min pappa för 8 årsedan i en hjärnblödning, det satte helt klart sina spår.
    Lexochlogan recently posted..10 THINGS TO DO IN APRIL

    1. Ja samtidigt kan jag inte riktigt föreställa mig ett liv med honom, eftersom jag var så liten när han dog. Nu när min mormor dog var det betydligt värre, för henne saknar jag på ett helt annat sätt. Pappa har jag liksom inte haft på samma sätt i mitt liv.

  5. Jag beklagar verkligen att han tog ifrån dig när du var så ung. Min kusin dog ju nyligen och jag har haft jättesvårt för att veta vad jag ska säga till mina barn och hur jag ska förklara. Men som tur är så har de två äldsta ändå förstått och de förstår ju självklart mycket mer än jag tror ibland. Ta hand om dig <3
    Sara recently posted..Med silver i håret

  6. Usc va jobbigt o förlora en så närstående :/ vet hur det är men förlorade min bästa vän 2017 . Man kan aldrig glömma . Bara acceptera och försöka hitta nya vägar att gå o försöka gå vidare .

  7. Vilken fin text du har skrivit om din far. Beklagar verkligen. Men precis som du säger tycker jag man borde prata om döden med barn på så sätt som du beskriver?
    Amanda recently posted..En lista

  8. Oj vilken historia gud så rörd jag blev du fick mig verkligen att tänka tillbaka till 26 år sen fast inte var med dig då , man blev väldigt tagen i historien ❤️Och du skriver ju så bra.

    1. Jag kan nog tänka mig att man som utomstående kan känna så, precis som jag tänker kring andra. Men själv så har jag aldrig riktigt kunnat greppa det så tror jag 🙂

  9. En berörande och sorglig berättelse … förstår att det måste ha varit oerhört svårt att förstå.
    Tiden läker sägs det, men en del sår läker aldrig riktigt och sorgen finns kvar där djup inne.
    Kram
    Anki recently posted..Bakslag …

  10. Jag beklagar verkligen, det måste vara så hemskt att förlora en man älskar speciellt en förälder på ett sådant kaotiskt sätt.. Ditt inlägg var väldigt fint och berörande, han verkade som en jättefin person, han vakar över dig <3
    Kramis

  11. Nä fy det kan vara så orättvist och så oerhört sorgligt. Livet, man har ju ingen aning. Känner igen mycket av de du skriver av hur min sambo beskriver det, han förlorade sin mamma i samma ålder som du var i . Sista meningen.. <3 kram

  12. Fint att läsa det du skriver. Jag förlorade också min pappa i en bilolycka 1993, då var han 39 år och jag var 5.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: