Jag kör en bloggutmaning i maj. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag gick i tvåan när mitt simtest för Baddare, Silvergrodan och Guldgrodan samt Silverfisken blev godkända i simhallen i Orsa. Innan det var jag livrädd för vatten. Simningen var hemsk, det där med att doppa huvudet under vattnet var rena skräcken och vår simlärare var mycket upprörd över denna lilla skara med mig som en av dem som inte lärde oss simma. Simläraren hette Evert och hans röst i simhallen ingav respekt. Hur som haver, i tvåan hade jag under sommaren badat massor i bassängerna i Orsa med fritids och även i Orsasjön så min rädsla för vatten försvunnit. Jag fixade simningen och var sedan helt frälst i bad. Gick varje sportlov och badade i simhallen, och varje sommar hade jag sommarkort till bassängerna i Orsa.
Jag simmade och badade, gjorde volter och lärde mig dyka, fick den där Guldfisken och var helnöjd, fick även ett Simborgarmärke vid ett tillfälle. Men så i sexan hände något, i samband med att ätstörningarna liksom blev mer regel än undantag slutade jag bada. Eftersom man då övergick från baddräkt till bikini var man tvungen någonstans att vara naken och visa kroppen. Det fick mig att sluta bada, sedan att duscha tillsammans med främlingar eller människor man kände till var nästa problem. Sen eftersom jag slutade simma har jag nu utvecklat rädsla för vatten igen. Jag är livrädd över att hamna under ytan. Jag lärde mig simma under mitt andra skolår, men idag känner jag mig lika rädd för vatten som då.
Deltagare i majutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Ida
Jenzel
BP
Kraka
it_is/Anette
Marina
Sofie
Znogge
Madde
Marie
Mösstanten
Otroligt intressant att läsa men sorgligt att ätstörningen bet tag i dig så hårt.
Jag älskar också att bada annars men blivit lite mer av en badkruka, hehe.
Ha en fin dag!
Ja den har tagit mycket av livet på många sätt :/
Skoj att läsa att du gått simskola o tagit märken – att du kommer ihåg hur du lärde dig simma. Jag har inte tagit ett enda märke men vet att jag var avis på min kompis som tog olika märken en sommar 🙂
Ha en fin dag
Ja det var kul som barn i alla fall. Åh förstår att du kände så som barn 🙂
Det måste vara jobbigt att vara rädd för vattnet och känna sig osäker att simma. Ätstörningar kan verkligen förstöra väldigt mycket. Min mormor lärde mig att simma när jag var 6-7 år tror jag 🙂
Ja det är ju så, ens liv blir begränsat av att ha ätstörningar.
åh vad jobbigt att känna så. Ätstöringar är riktig hemska, de sätter så djupa spår i en för hela livet. Jag är inte rädd för vatten, men jag har respekt för vatten.Havet och bassänger är verkligen något jag är rädd.
Ja det är tungt verkligen, är glad över min behandling nu i alla fall 🙂
Minns de dör när man skulle lära sej simma men de värsta tyckte jag var att hämta den dör dockan som skulle föreställa människa på botten . Tyckte det var obehagligt o simma längst ner
Usch, hemskt!
Vad tråkigt att du fått tillbaka rädslan! Jag har själv enorm respekt för vatten när jag badar i sjöar och hav tex, men i pool är det inga problem! Döttrarna har alltid vart lite försiktiga med vatten men börjar släppa på spärrarna så i sommar blir det att lära dom simma!
Ja det är inte så kul heller 🙁
Fy vad jobbigt! Jag håller tummarna att din rädsla för vatten avtar igen så du kan njuta av att simma
Kanske, vet aldrig om det blir så men det visar sig 🙂
Har aldrig gillat att bada i havet pga av att jag inte kan simma. Vill heller inte visa mig i bikini/baddräkt.
Förstår det 🙂
Tråkigt att det blev så när du var ett riktigt vattendjur under många år. Kanske kan det vara ett långsiktigt mål att bli av med rädslan…
Ja, det är mycket som sitter i huvudet 🙁
Ja, det var ju himla synd att du fick ett ”återfall” av din skräck för vatten. Har ingen erfarenhet av ätstörningar alls, men som jag har förstått det av dig måste det vara ett helvete. Du är ju fortfarande ung, dessutom väldigt klok, så jag hoppas att du kan ”komma igen”.
Ja det är inte kul direkt :(. Ja det kommer nog lösa sig u med tiden när jag går på behandling 🙂