Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag måste få berätta om när mitt liv fick en mening och jag blev en mamma. Dagen minns jag så tydligt, det var den 23 januari och mensen var försenad. Jag var nitton år och skulle fylla tjugo, bodde i Falun med släkten i Orsa. Hade inget jobb och hade hoppat av gymnasiet, jag hade tre vänner här i Falun och så Björn som jag känt i fyra månader. En av vännerna hade köpt öl och ett graviditetstest till mig. Öl för att dricka efter jag gjort testet som jag trots alla symptom var helt inställd på skulle visa att jag inte var gravid. Jag visste någonstans att det låg ett barn i min kropp, det visste jag redan från befruktningen som var totalt oplanerad men jag kände direkt när han blev till, något i kroppen sa det till mig.
Så jag tog det där graviditetstestet och gick käckt in på toaletten där i min tvåa i Bojsenburg en januaridag 2004. Jag kissade på stickan, la den på toaletten och började ta av mig kläderna för att hoppa in i duschen. Vänder bort blicken för en sekund och tittar dit ett ganska blekt men ändå synligt plus dyker upp på stickan. Jag var gravid! Jag tog stickan med mig ut på balkongen till min vän som stod där och rökte, jag skrek rakt ut samtidigt som jag tappade graviditetstestet i snön på balkongen: ”JAG är gravid!” hon skickade in mig igen mot duschen. Där satt jag och återupprepade orden ”jag är gravid, jag är gravid, jag är gravid” som ett mantra samtidigt som jag tänkte på vad alla skulle säga, tänka och tycka. Kom ut från duschen och ringde min mamma. Brister ut i världens gråt och vet inte vad jag ska ta mig till. Mamma ringer upp efter någon minut efter samtalet avslutas och säger: ”Jag vill bara säga att, jag stöttar dig vad du än gör. Men bara så du vet så vill jag jättegärna bli mormor”. Den där meningen som tog bort all ångest, det kändes så bra.
Månaderna gick och jag fyllde tjugo, magen växte och jag hade en graviditet som kantades av fragminsprutor för att förebygga blodpropp, ett vidgat njurbäcken då min livmoder växte på mina urinledare, värkar från v21 och framåt, misstänkt propp i lungan, misstänkt cysta vid hjärnan på William under rutinultraljudet (som visade sig inte vara någon cysta alls), misstänkt hjärtfel på William (som visade sig inte vara något hjärtfel alls) och så värkar och gråt.
William föddes den 3 oktober på Faluns förlossning i den numera rivna byggnaden. Han skrek innan han ens var ute, helt perfekt var han och föddes ganska snabbt efter en förlossning med täta värkar på 4 timmar och 25 minuter. Han var älskad från första stund, mer älskad blir han för varje dag. Jag måste få berätta om när jag fick en mening med livet, när jag fick bli en mamma.
Deltagare i augustiutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Amndiz
Kraka
it_is/Anette
Sweetwords
BP-Computerart
Madelena
Exotichummingbird
ditten_datten
Karolina
Jenzel
Hannafialotta
StenhagenBettan
Minas Värld
Mösstanten
Klimakteriehäxan
Marie i Skrifvarstugan
MinResaTumörMittLiv
Vilken underbar historia & vilken underbar reaktion av din mamma! Så man önskar att alla föräldrar vore – stöttande ♡
Åh tack, jag är verkligen tacksam över att hon var precis så där 🙂
Vilket härligt inlägg och så skönt att allt gick bra! Visst är det fantastiskt att bli mamma för det ger verkligen mening åt livet men så fort åren går.
Vår yngsta är ju också född den 3 oktober men det har jag nog skrivit förut!
Ha en fin lördag!
Åh ja så är det verkligen. Det vet jag, och visst är din andra dotter född samma dag som jag? Den 11 februari? 🙂
Kul att läsa 🙂 och skönt att det gick bra!
Ja verkligen 🙂
Va skönt att du hade en stöttande mamma som sa de fina orden när du behövde henne som mest ?
Åh ja det är jag så tacksam över 🙂
åh fina du så fint att du delar med dej <3 så fint att läsa all kärlek du har till din son <3
<3
Visst är det lite häftigt att man kan känna när bebisen blir till liksom . Jag är lika som du med nr 2 och tre vet jag precis var och när spermien går genom ägget för det känns liksom. Wille som är ett fick jag plötsligt så galet ont i magen heöt plötsligt när jag var och fikade med en vän för att efter några minuter bara vara helt borta…
Ja verkligen, det är långt ifrån något som alla känner av :D.
Ja när man fick barn det var ju då livet fick en ny mening det kan jag bestämt skriva under på
Visst är det så, en gåva man inte ska ta lättvindigt på 🙂
Vilken fin berättelse. Det måste vara magiskt, alla de där små ögonblicken längs vägen. Att få bli mamma ❤️ Såklart tråkigt med problem längs vägen men allting verkar ha gått bra för er.
Tack :). Åh ja absolut, det är en gåva man inte ska ta lättvindigt på 🙂
Så häftig berättelse, och så bra allt blev.
Åh ja 🙂
Jag är väldigt konflikträdd av mig, men när man väl kommer in i en diskussion är det rätt kul när man har rätt haha
Haha eller hur :). Tycker dock det är skillnad på konflikter och diskussioner. Att hamna i konflikter är det nog få som vill, att diskutera det kan vara befriande 🙂
Visst känns det skönt när man känner man vunnit i en diskussion.
Skönt vet jag inte, men man får i alla fall ett litet ”Just det” känsla 🙂
Va kul att du delar med dig! Måste verkligen vara en helt fantastisk känsla att bli mamma, längtar så till den dagen. Underbart med en så stöttande mamma också❤️
Det är fint att fått gåvan att bli mamma 🙂
Herre jösses vad fint skrivet!! Tack för att du delar med dig vännen! kram <3
Tack <3
Här blev jag faktiskt oerhört rörd. Tycker din mamma reagerade helt suveränt och du med. En chock såklart, men du valde att föda en perfekt William. Å vilken ångest du måste ha känt under graviditeten.
Jättekul också att du och Björn fortfarande verkar ha en väldigt bra kontakt med varandra, trots att ni inte bor ihop.
Vet du – du är väldigt klok och mogen tjejen!
Åh <3. Ja hon gjorde precis det där man ska göra visa sitt stöd :). Jag är så otroligt glad över att jag har honom, kan inte se att mitt liv skulle kunna vara något utan honom. Ja jag hade verkligen det, kändes som det kom ny sak efter varandra hela tiden :(. Ja det är verkligen så, vi har verkligen valt det bästa för William :D. Tack fina du <3