Jag måste få berätta om när…

Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag måste få berätta om när mitt liv fick en mening och jag blev en mamma. Dagen minns jag så tydligt, det var den 23 januari och mensen var försenad. Jag var nitton år och skulle fylla tjugo, bodde i Falun med släkten i Orsa. Hade inget jobb och hade hoppat av gymnasiet, jag hade tre vänner här i Falun och så Björn som jag känt i fyra månader. En av vännerna hade köpt öl och ett graviditetstest till mig. Öl för att dricka efter jag gjort testet som jag trots alla symptom var helt inställd på skulle visa att jag inte var gravid. Jag visste någonstans att det låg ett barn i min kropp, det visste jag redan från befruktningen som var totalt oplanerad men jag kände direkt när han blev till, något i kroppen sa det till mig.

Så jag tog det där graviditetstestet och gick käckt in på toaletten där i min tvåa i Bojsenburg en januaridag 2004. Jag kissade på stickan, la den på toaletten och började ta av mig kläderna för att hoppa in i duschen. Vänder bort blicken för en sekund och tittar dit ett ganska blekt men ändå synligt plus dyker upp på stickan. Jag var gravid! Jag tog stickan med mig ut på balkongen till min vän som stod där och rökte, jag skrek rakt ut samtidigt som jag tappade graviditetstestet i snön på balkongen: “JAG är gravid!” hon skickade in mig igen mot duschen. Där satt jag och återupprepade orden “jag är gravid, jag är gravid, jag är gravid” som ett mantra samtidigt som jag tänkte på vad alla skulle säga, tänka och tycka. Kom ut från duschen och ringde min mamma. Brister ut i världens gråt och vet inte vad jag ska ta mig till. Mamma ringer upp efter någon minut efter samtalet avslutas och säger: “Jag vill bara säga att, jag stöttar dig vad du än gör. Men bara så du vet så vill jag jättegärna bli mormor“. Den där meningen som tog bort all ångest, det kändes så bra.

Månaderna gick och jag fyllde tjugo, magen växte och jag hade en graviditet som kantades av fragminsprutor för att förebygga blodpropp, ett vidgat njurbäcken då min livmoder växte på mina urinledare, värkar från v21 och framåt, misstänkt propp i lungan, misstänkt cysta vid hjärnan på William under rutinultraljudet (som visade sig inte vara någon cysta alls), misstänkt hjärtfel på William (som visade sig inte vara något hjärtfel alls) och så värkar och gråt.

William föddes den 3 oktober på Faluns förlossning i den numera rivna byggnaden. Han skrek innan han ens var ute, helt perfekt var han och föddes ganska snabbt efter en förlossning med täta värkar på 4 timmar och 25 minuter. Han var älskad från första stund, mer älskad blir han för varje dag. Jag måste få berätta om när jag fick en mening med livet, när jag fick bli en mamma.

Deltagare i augustiutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

Amndiz
Kraka
it_is/Anette
Sweetwords
BP-Computerart
Madelena
Exotichummingbird
ditten_datten
Karolina
Jenzel
Hannafialotta
StenhagenBettan
Minas Värld
Mösstanten
Klimakteriehäxan
Marie i Skrifvarstugan
MinResaTumörMittLiv

Billiga abonnemang för barn

Inlägget är i samarbete med Ringabilligt.se

Något som ligger mig varmt om hjärtat är jämförelsesajter på nätet. Jag skojar inte när jag påstår att det är det absolut första jag kollar om jag ska handla. Jag anser att man inte ska betala för mer än man behöver, och det här i sin tur medför att jag blivit betydligt mer duktig på att hushålla med mina pengar med åren.

Som du vet har jag en tonåring hemma, han fick sin första mobiltelefon när han var sex år. Den var en enkel modell och gick att ringa till om han var hos någon kompis. Det var rätt simpelt, men funkade bra. Det är ju så någonstans att dagens barn och unga kommer få mobiltelefon eller snarare smartphones tidigt det är ingen ide att försöka stoppa den utvecklingen. Med åren har sonens behov vuxit och han har därmed fått andra abonnemang. Det är här jag vill tipsa om billiga mobilabonnemang för barn och en av mina personliga favoriter är Hallon som kostar 49 kronor i månaden i 3 månader för att sedan kosta 99 kronor i månaden. Då sparas surfen och eftersom jag haft Hallon kan jag även säga att just de är jättebra.

Självklart kan du hitta andra abonnemang för barn med som kanske passar dig bättre, men jag skulle verkligen vilja rekommendera dig att kolla in sidan för att jämföra först. För nog vill man ha det så billigt som möjligt när det kommer till kostnaden för barnens abonnemang. Varför betala mer när man kan betala mindre tänker jag som person. Jag har själv valt ett bra och billigaste möjliga abonnemang till mig själv, sonens pappa har dock valt sonens abonnemang och även det kollade han upp de billigaste alternativen på. Man sparar pengar som man sedan kan lägga på roligare saker, något i alla fall jag prioriterar i livet.

Att må dåligt på insidan & ha ätstörningar som vuxen.

Det finns regler på hur mycket du som människa får och bör dela med dig av i samhället. Det är någonstans helt okej att dela med sig av det lyckliga men sällan det olyckliga. Du får berätta om allt det där bra som hänt i ditt liv, men till en viss gräns förstås det får inte handla om regelrätt skryt men möts människor förväntas du framhäva hur glad du är och att allting är bra. De få människor som istället är ärliga skapar en viss form av obehag och sådant gillas inte för vi ska någonstans berätta det bra för att göra andra nöjda.

För mig medför detta att jag ständigt känner mig som en lögnare när jag automatiskt utan att tänka mig för svarar: “Det är bra” när någon frågar om allt är bra. Det är vad människan i form av mottagare vill höra, att allting bara är bra. Men det är sällan så att livet alltid är bra, jag kan må skit och ändå svara att allting är för förbaskat bra.

När jag var tonåring öppnade internet nya vägar i kommunikationen. Jag och de som var tonåringar när internet verkligen öppnades upp med Lunarstorm, Skunk, Playahead och liknade tjänster var de första ut att prata om vårat mående. Vi skrev i Dagböckerna på dessa sidor som skulle vara första steget mot bloggar om vårat mående. Vissa av oss, sådana som mig mådde skit och vågade för första gången tala om det istället för att som tidigare generationer lida i tystnad. Medan de vuxna då förfasades över att människor med ätstörningar, psykisk ohälsa eller andra likasinnade möttes helt öppet på nätet runt om i Sverige så fann vi en gemenskap vi finnas där för varandra, vi var inte längre ensamma.

Så har min blogg någonstans fortsatt, precis som den där fjortisen som satt på Skunk och Lunarstorm, har jag fortsatt skriva om att livet inte alltid är så ljust och perfekt som det gärna ska visas i det verkliga livet. Jag har lärt mig att mitt psykiska mående är något jag kommer få leva med, i en karusell som far upp och ner. Mina ätstörningar kan jag bli fri ifrån, bara jag fortsätter kämpa men de och mitt mående hänger samman.

Jag vet att många som läser här nog förfasas över min ärlighet i att våga skriva så öppet om mitt inre man får inte göra det, och speciellt inte som vuxen människa. Samtidigt är det så att det är i bloggen jag kan få ur mig min insida och släppa ut det jag inte kan berätta i den talande formen. Jag kan må skitdåligt här och det känns okej, jag slipper se människors obekväma blickar om jag tar upp mitt mående. Här får jag berätta med mina ord, och lämna allt för att känna mig gladare och lugnare efteråt. Jag skriver min historia här, mina tankar och mitt liv. Jag är en känslofylld människa. Högkänslig, ätstörd person som lider av posttraumatiskt stressyndrom, den människan behöver få ur sig orden för att fungera som en gladare människa i vardagen. Så jag får ut mig dem via det skrivna språket och mår bättre som person och individ under kuppen. På så vis blir jag en bra och glad person i vardagen, när jag får överlämna sorgen till internet för en stund.

Det snurrar & surrar i värmen.

Inlägget är i samarbete med Casinoguide.se

Vilken sommar vi haft ändå, det har inte direkt varit sån där pang sommar som sommaren 2018 och det märks eftersom jag inte fick den där solen jag så gärna ville uppleva. Därmed har jag smått börjat fundera på att kanske ta en enklare resa någonstans och vem vet där finns det nog säkert ett casino, jag upplever nämligen att den saken tycks utvecklas på fler och fler platser. Jag kan tänka mig att vissa människor för att få lite extra pengar i kassan kan tänka att spela på nätet för att få några extra slantar till semesterkassan. Visste du att man kan få extra snurr om man spelar på casino på nätet?

Det finns ju en hel del casino på nätet men som jag förstått är megaways slots en del som du kan använda dig av för att hitta de absolut bästa. Nu vinner man ju inte alltid på sånt här och det finns ju risker. Men jag har en del människor runt mig som har detta nästan som jobb. Så jag antar att man kan bli skicklig på alla sorters spel. Eller ja, det tycks ju vara så att skicklighet kan man få genom många olika saker. Hur som helst så längtar jag redan tillbaka till sommaren, till den där sommardagen i Falun när det var cruising och riktigt varmt. Det var ett undantag, men vilket härligt undantag ändå.

Jag tror att man ska försöka ta nytta av livet och tiden så mycket man kan. Att våga och vinna, eller att göra saker som känns rätt för en. Varför inte vara åka ut en stund och ha det trevligt? Prova att spela för att se om man vinner? Jag tänker att livet kan man alltid prova sig fram i.

Fem en fredag v. 34: Stopp!

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

1. Vad har det varit för mycket av i ditt liv på sistone?
2. På vilket sätt är du överansträngd?
3. Vad i ditt liv drar över på tiden?
4. Vad är droppen som får din bägare att rinna över?
5. Vad tar udden av det hela när det blir för mycket?

Vad har det varit för mycket av i ditt liv på sistone?
Stress med ett ganska mörkt moln av just stress. Det har stressats så mycket att jag kände mig oroad för att bli utmattad. Jag lyckades dock dra i nödbromsen och det känns som att stressen börjar lätta upp.

På vilket sätt är du överansträngd?

Huvudvärk, tårar och smärta på diverse olika ställen. Det är verkligen vad som visas på mig när jag är överansträngd. Lyssnar jag inte då på kroppen så blir det panikångest till följd.

Vad i ditt liv drar över på tiden?

Skulle påstå att det är livet i stort, jag tror det kan bli något lugnare i år i alla fall. Har helt enkelt fått lite hjälp med allt så nu kanske saker inte blir på övertid utan på “pricktid

Vad är droppen som får din bägare att rinna över?

När jag känner att jag inte mäktar med. Då rinner bägaren över, då bryter jag oftast ut i tårar och blir alldeles knäckt.

Vad tar udden av det hela när det blir för mycket?

En promenad oftast, tar jag mig den där turen ut i naturen brukar saker klarna. Det är som att kroppen där och då får lugnet jag tappat för stunden.