Ett år sedan jag hörde din röst för sista gången.
Madeleine Stenberg 
Det är nu ett år sedan jag hörde din röst för sista gången. Nu lät så ansträngd och jag din röst var så trött. Vi pratade bara en liten stund, men jag sa ”jag älskar dig”, och fick ditt ”jag älskar dig å” tillbaka. Det är så vi säger om också här ”å” så fint och ord som för alltid sitter i mitt hjärta. Jag visste någonstans där när jag la på att det var nära nu. Jag gick ut i mörkret och grät, tittade mot den stjärnklara himlen och förstod att snart skulle du inte finnas mera. Hur skulle mitt liv bli utan dig? Hur är mitt liv utan dig? Imorgon är det ett år sedan du dog, när jag, Mattias och Melissa kom upp till ditt rum på sjukhuset och du redan lämnat oss men alla dina barn fanns där med dig på slutet.
Jag saknar dig mormor, så oerhört mycket. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Inte en dag utan att jag hör något du sagt, inte en dag utan att jag försöker förstå att du aldrig mer kommer tillbaka. Aldrig en dag utan att jag tänker på att du är här även om jag inte ser dig. Du är så saknad, du fattas mig. Som jag älskar dig!
