Jag har bra eller dåligt självförtroende?

Jag kör en bloggutmaning i februari. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Självförtroende och självkänsla, två ord som betyder olika saker men som jag ändå tycks blanda ihop. Dessa två ord kör som krockande bilar mot varandra hela tiden. Jag har insett att mitt självförtroende nog är det som får mig att våga. Om man ser till min historia som människa så borde jag inte vara precis här där mitt liv befinner sig idag.

Skolgången var ett rent helvete för mig, jag fick höra från första dagen i skolan i årskurs ett att jag var helt värdelös mer eller mindre. Min lågstadielärare avskydde mig av någon anledning och det lät hon inte vara osagt. Istället fick samtliga veta om hennes syns på mig, och hon intalade mig att jag inget kunde. Det där satt kvar, så oavsett om jag på mellanstadiet fick bättre förutsättningar så var min självkänsla i botten. Därav även mitt självförtroende för jag trodde ju inte på mig själv det minsta. Att förlorat en förälder vid nio år, att sedan dessutom vara högkänslig och ängslig som barn med ett exploderande känsloliv gör nog att vem som helst kan vissna ihop.

På högstadiet hade jag gett upp, jag såg ingen mening med att varken studera eller vara i skolan. Jag gick dit men gick bara på de lektioner som tilltalade mig, idrotten var det som försvann först. Jag hittade ett papper för några år sedan med en form av skriftligt omdöme där det stod att jag medverkat på en idrottslektion i årskurs 8. På den tiden så hade man ingen koll, man var en skolkare och så var det med det. Att jag led av ätstörningar, dålig självkänsla och självförtroende struntade man totalt i. Där är skolan mycket bättre idag, men då för tjugo år sedan så fanns ingen hjälp att få.

Så när jag började på Individuella programmet idag det som kallas IM så spelade det egentligen ingen roll att jag klarade betyget i grundskolans matematik för jag trodde bara att det var slumpen. Att börja barn och fritidsprogrammet likaså. Jag hoppade av för att min bild av mig själv var att det var lönlöst eftersom jag var värdelös.

Att bli mamma till William fick mitt självförtroende att växa, jag kände att lyckas min kropp producera och föda ett barn kan jag lyckas med allt. Så här står jag idag, utbildad lärare, förskollärare och om fyra månader specialpedagog vilket betyder att jag nu kommer få en utbildning som medför att jag kan söka masterutbildning och forska om jag vill.

Så slutordet i detta, mitt självförtroende finns där, min självkänsla har jag fortfarande inte fullt ut. Jag tror inte på mig själv, men jag tror på förmågan att lyckas med saker. Kanske kommer min självkänsla också att bli en sluten cirkel med tiden. Att jag kommit hit där med ett gott självförtroende känns bra, då är jag halvvägs.

Deltagare i februariutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Ditten_datten
Stenhagenbettan
it_is/Anette
BP-Computerart
Louise
Marianne
Hanna – Hälsa och träningsglädje
Amandizan
Zinnie
En jordemors liv och lustar
Geddfish
Linda
corkystyle

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

31 thoughts on “Jag har bra eller dåligt självförtroende?

  • 18 februari, 2020 at 07:01
    Permalink

    Du har kämpat väl och lyckats bra, Du är en fantastisk människa.

    Reply
  • 18 februari, 2020 at 09:32
    Permalink

    Så fint och läsa att du återfått självförtroendet och visat vad du går för. Men fy vilken hemsk lärare du måste haft!

    Reply
  • 18 februari, 2020 at 10:32
    Permalink

    Skönt att läsa att du är på banan igen, men vilken lärare, hen var verkligen på helt fel plats, bara hoppas att denna människa inte var förälder.
    Tron på sej själv är den största delen av att lyckas!

    Reply
  • 18 februari, 2020 at 12:02
    Permalink

    Vad jobbigt att du blev mobbad i skolan, det blev jag också och har haft dåligt självförtroende genom åren. Önskar dig en fortsatt trevlig vecka. Kom inte in i din blogg tidigare därför har jag inte kunnat skriva någon kommentar.

    Reply
  • 18 februari, 2020 at 12:23
    Permalink

    Ojdå, det var mycket där. Förstår mycket väl att du haft det tufft men du gav aldrig upp egentligen. Du var tuff och det bevisar du ju med det du har och det du är idag. Bra gjort!

    Reply
    • 20 februari, 2020 at 20:04
      Permalink

      Ja det var ingen lätt skolgång direkt :(. Det kan nog vara så :). Tack 🙂

      Reply
  • 18 februari, 2020 at 15:43
    Permalink

    Jag blir så fruktansvärt ledsen av att läsa hur din skolgång började. Hur kan det ens finnas sådana lärare? Jag förstår verkligen inte! Hade också en tuff skolgång, men det var på grund av något helt annat. Man borde kunna anmäla sådana lärare, men så svårt när man är så liten och inte förstår särskilt mycket. Men självklart tär det på både självkänsla och självförtroende. SÅ ofattbart att ens liv ska bli så från början. 🙁

    Reply
    • 20 februari, 2020 at 20:00
      Permalink

      Nej det förstår jag inte heller, hur hon kunde jobba som lärare med den synen på barn. Det är konstigt! Ja idag skulle det nog skett men förut så tror jag mer att man tolererade sånt.

      Reply
  • 18 februari, 2020 at 20:03
    Permalink

    Självförtroende är något som jag typ aldrig haft men jag jobbar med det varje dag och när jag gick i skolan hade jag det inte alls för jag va rädd mobbad i skolan i alla fal i låg mellan högstadiet

    Reply
    • 18 februari, 2020 at 20:12
      Permalink

      Jag tänker att både självförtroende och självkänsla verkligen kan bli rejält skadat när fel personer gör saker mot en eller hur :/.

      Reply
  • 18 februari, 2020 at 20:27
    Permalink

    Klart att man inte får någon motivation när man får höra sådant! Jag tyckte inte heller om skolan. Svårt att lära mig, dålig hjälp och jag blev omotiverad.
    Tur vi har jobb och utbildning nu ändå 😊

    Reply
  • 18 februari, 2020 at 20:37
    Permalink

    Känner igen den fröken… Jag och min tvillingbror var fosterbarn och var inget värda i vår lärares ögon, ingen ville ha oss präntade hon in i oss, inte våra föräldrar och våra fosterföräldrar tog hand om oss bara för pengarna de fick…..Så fel hon hade! Men jag var livrädd för att gå till skolan och möta hennes mobbing… När jag började jobba i skolan så hade jag bestämt mig för att inget barn skulle vara lika rädd och känna som jag gjort… Det jobbade jag efter i 28 år…. I jobbet fick jag både självförtroende och självkänsla som det varit dåligt med tidigare…

    Reply
    • 20 februari, 2020 at 19:59
      Permalink

      Usch blir så arg när jag läser sånt här, hur kan man vilja bete sig så mot barn? Det är så himla bra med människor som dig och mig som kommer in i barnens värld med glasögon och ryggsäck med den här formen av erfarenheter. Då kan vi förhindra att andra drabbas :).

      Reply
  • 18 februari, 2020 at 20:56
    Permalink

    Vilken bedrövlig start på lågstadiet för dig. Den läraren borde valt ett annat jobb utan barn inblandade.
    Men tänk så långt du har kommit ändå. Har ju sagt det förut, du är starkare än vad du tror. Bevisen ligger ju framför dig om man säger så.
    Vid det här laget borde din självkänsla “frodas”. För på något sätt tycker jag att självkänsla “grundar sig” på självförtroende, och det sistnämnda får man av erfarenhet.

    Reply
    • 20 februari, 2020 at 19:57
      Permalink

      Ja det var inte en härlig tid precis, jag förstår fortfarande inte hur ingen annan på skolan kunde reagera 😮 Det är så sjukt när man tänker på hur ett barn kan bli utsatt på det sättet. Visst är det så, jag tänker också
      att det nog kan vara den biten att man frodas någonstans :).

      Reply
  • 18 februari, 2020 at 21:17
    Permalink

    Fy fan va bra kämpat! Tyvärr så var det ingen som lyssnade förr, vilket känns skönt att det blivit så mycket bättre. Nu önskade man att skolan hade mer resurser.

    Kram Kajsa

    Reply
  • 18 februari, 2020 at 22:10
    Permalink

    Fy vad ledsen jag blir när jag läser sånt här! Beklagar verkligen att du hade en sådan tuff skolgång! Jag hade en sådan i åttan & nian, en känslig ålder, och det förstörde så mycket för min självkänsla… Har försökt jobba på det sedan dess och ibland går det bra, ibland sämre!

    Reply
    • 20 februari, 2020 at 19:55
      Permalink

      Usch blir ledsen för din skull med. Det kan verkligen förstöra så mycket 🙁

      Reply
  • 18 februari, 2020 at 22:23
    Permalink

    Att få höra att man är värdelös av lärare trycker verkligen ner en helt och som du skriver så försvinner både självförtroendet och självkänslan. Jag känner så i igen mig i att klara man att föda barn så klarar man allt. Även att mitt självförtroende och självkänsla har blivit så mycket starkare och bättre sen jag fick Loui. Mycket är väl att både du och jag är ensamstående. Jag tycker att detta inlägg är så viktigt och starkt av dig att skriva ❤️ Som jag har sagt några gånger till dig så måste vi försöka ses på riktigt någon gång, jag tror att vi skulle ha det roligt ihop 😃

    Reply
    • 20 februari, 2020 at 19:54
      Permalink

      Ja så är det ju, tror att när man som barn får höra saker så börjar man ju tro på det som sägs. Så tragiskt på ett sätt. VIsst är det så att man blir starkare av att vara förälder. Ja det kan nog vara så :). <3

      Reply
  • 19 februari, 2020 at 09:00
    Permalink

    Jag får ont i magen när jag läser det här inlägget, hur kan man behandla ett litet barn så illa. Vad är det för fel på folk egentligen? Tanklösa människor som inte tänker på vilken skada de gör. Eller så gör de det men bryr sig inte.

    Reply
    • 20 februari, 2020 at 19:52
      Permalink

      Ja det undrar jag ofta över än idag hur hon tänkte när hon behandlade mig så där :(.

      Reply
  • 19 februari, 2020 at 15:26
    Permalink

    Att ett av mina vanligaste uttryck är “det kommer aldrig att gå!” talar väl sitt tydliga språk. Jag tror typ aldrig att jag ska greja nåt. Fast oftast går det bra i alla fall 😀

    Reply
    • 20 februari, 2020 at 19:50
      Permalink

      Skönt att det ändå går bra oftast för dig tycker jag :D. Har också den inställningen, brukar resonera att då blir man inte besviken 😉

      Reply
  • Pingback:Länkregn och lugn dag – amandizan

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: