För tjugosju år sedan var det påskafton. Det var som vilken dag som helst. Jag minns hur solen lyste och hur vi målade ägg hos mormor och morfar i Maggås.
På eftermiddagen åkte vi hem och jag cyklade till Storgärdet för att leka med min kusin Nathalie som bodde i Göteborg men hos sin mormor (min farmor) den påsken. Jag minns att vi lekte ute och att solen värmde, en helt vanlig dag för en nioåring som inget visste om att det bara var några timmar innan livet skulle förändras för alltid.

Jag hoppade upp på cykeln för att cykla hem till mamma för att spela Bingolotto. Vänder mig om och ser en präst som går in vid min farmors port och fortsätter cykla hemåt.
Sitter i soffan med min mamma Åsa när det ringer på dörren. Jag öppnar och utanför står det en präst, är man nio år och det är påsk tänker man självklart att det måste handla om påsken så jag ropar till mamma: “Mamma det står en präst vid dörren.” Går och sätter mig i soffan samtidigt som jag ser hur mamma förändras där borta vid dörren, hur hon går mot köket där vi har vår hemtelefonen. Jag vet någonstans som nioåring att något hänt.

Går till mamma som bara gråter, solen lyser in genom köksfönstret och skapar små skuggor mot väggen. Samtidigt säger jag, mamma vad har hänt? Mamma har någon dött! Hur jag som aldrig mött döden förstod att någon dött har jag undrat hela mitt liv efter det, jag hör mamma säga: “Ja, pappa har dött.”
En värld förändras, där och då i en nioårings lilla liv. En bilolycka på påskafton 1993 den 10 april.

Varje år på denna dagen förnimmer jag sekunden när jag fick veta att pappa dog. Jag kan inte föreställa mig ett liv med en pappa, större delen av mitt liv har varit utan. Men jag kan ändå fundera på vem jag varit om han fått fortsätta leva? Livets väg skapar stigar och spår i våra inre, vi blir alla förändrade av det vi upplever. Idag var det 27 år sedan mitt liv förändrades, under många år tyckte jag inte om påsken men även det har förändrats idag.

Glad påsk och ta hand om varandra! Livets väg kan vi inte förutse!

Fb-Button

46 kommentarer

  1. Så hemskt! Det måste ha varit fruktansvärt för dig, din mamma och dina tre syskon. Lilla bebisen minns ju inget men du förstod ju. Livet kan förändras från ena sekunden till den andra.
    Din mamma måste ha varit en väldigt stark kvinna att uppfostra fyra barn utan sin man.
    Kram!

    1. Ja det var tufft. Bilden är några år innan han dog, min bror var 4 år och 10 dagar när pappa dog han som är bebis på bilden, min lillasyster var 5 år och 3 månader. Jag var 9 år och 2 månader, min äldre bror där är min pappas barn och inte min mammas. Han var 17 när vår pappa dog.

  2. Så tragiskt! Ända in i hjärtat blir jag berörd och tankarna far till familj och till barn. Ta aldrig någon för given! Kan man säga att det är en bra högtid att reflektera över livet och vad som egentligen är viktigt?

    Glad Påsk och varma kramar! 🤗🐣
    Anna recently posted..Väder för trädgårdsfix

  3. Det är alldeles för tidigt att mista en förälder. Vilken saknad! Min mormor dog i spanska sjukan när min mamma var 10 år och det fanns småsyskon. Min mamma dog när jag var 38 år. Och pappa när jag var 34 år.
    Påskafton borde vara en glad dag men så är det med minnen, de är där för vad de är.
    Varm kram till dig!
    Geddfish recently posted..Middagen serverad

  4. Det var på tok för tidigt att förlora en pappa men livet är inte alltid rättvist. Självklart påverkar det en om man förlorar en förälder så pass tidigt. Det är tungt nog att göra det i vuxen ålder.

    Själv minns jag en påskafton för många år sedan. Jag var tio år och kom upp för att leta efter mitt påskägg. I hallen stod min pappa klädd i mörk kostym, för så var seden då, och berättade att min mormor var död. Trots att det har gått många minns jag det mycket väl.

    Önskar dig/er en Glad Påsk!

    1. Ja så är det verkligen. Jag tror att det är en sak som verkligen fått mig att få andra tankesätt i livet än många andra. Jag tar inte saker för givna och är absolut mer försiktig av mig. Vilket förmodligen också påverkar att jag är livrädd i situationer som nu med corona. Jag vet att livet är skört. Åh så himla sorgligt :(. Förstår att det måste varit traumatiskt även för dig <3.

  5. Usch fy bubblan vad hemskt 🙁 Hoppas du kan få bättre minnen med åren runt påsken. Förstår att de är jobbig och de kommer alltid vara med dig. Men så länge du minns han så lever han kvar inom dig och är med dig varje dag <3

  6. Men gud jag beklagar verkligen. Och på påskafton av alla dagar. De måste vara fruktansvärt att ta in den nyheten när man är så liten men att få minnas ens förälder en dag som denna kan vara fint på sätt å vis – tända ljus och minnas alla stunder man haft ❤️ Tänker på dig kram
    Tess recently posted..SPÖKLIKT BARNHEM

  7. Då kan jag tänka mig att påsken ger dig lite andra tankar än vanligt. Det är konstigt hur man känner på sig när det har hänt något utan att man egentligen vet.

  8. Du är helt fantastisk på att formulera dig. Känner igen mycket i det du skriver – förlorade själv min pappa vid 5 års ålder. Önskar dig en fantastisk glad påsk <3

  9. Jag förlorade min pappa som 13-åring, för 10 år sedan och kan relatera så mycket till det du skriver. Han gick bort i December, fyller år tre dagar efter julafton och har bröllopsdag med min mamma på nyårsafton och än är jul och nyår svårt att ta sig igenom. Barnen har hjälpt mig en bit på traven förstås, men jag förstår att du inte har tyckt om påsken. Och att man gärna hade velat veta hur livet hade sett ut med de här på jorden. All kärlek till dig!

    1. Jag förstår det, det är ju så där när man förlorat en förälder. Man måste liksom ta sig igenom de där dagarna, speciellt om de likt för oss två då skett på tillfällen när det är något större. Då blir man påmind och det blir extra tufft tänker jag. <3

  10. Å jag beklagar🙏 så tråkigt att när så många ser fram emot denna högtid och du själv förknippar den med din pappas död❤️ jag hoppas att du trots det har haft en fin helg ❤️

  11. Jag blir ledsen för Ditt 9åriga jag varje gång (varje år) jag läser om Din fars bortgång.
    Men förlåt om jag är nyfiken… vad hände, körde han ihjäl sig?
    Jag förstår om Du inte vill svara.
    kram

    1. <3 . Han körde ihjäl sig kan man väl säga. Han satt i bilen när en annan körde, de krockade mot en tall. Vet inte om bilen fick sladd kanske. Kom en sjuksköterska som var mamma till min fritidskompis i bilen bakom, lillasystern till fritidskompisen var också med. Mamma skrek att barnen skulle titta bort och sedan sprang hon ssk:an först till pappa och tog pulsen. Han levde så då sprang hon över till han som körde bilen, han hade krossats mot ratten och var död. Så när hon skulle tillbaka till min pappa hörde hon hur han drog efter andan och sedan andades ut och dog. Stora kroppspulsådern hade brustit så han dog av det.

  12. Ja tänk så fort livet kan förändras. När jag jobbade på Neurointensiven mötte vi detta varje dag. Många offer för trafiken kom in varje vecka och det som slog mig många gånger var hur anhöriga kom dit för att hinna säga antingen förlåt eller “jag älskar dig”. Det har lärt mig att aldrig lämna huset eller skiljas från make eller barn utan att tala om att jag älskar dem, det har också lärt mig att aldrig gå och lägga oss som ovänner…å andra sidan är det sällan vi är arga på varandra. Livet är för oförutsebart får att slösa bort … Visst kan jag vara irriterad…men försöker då alltid skärpa till mig.
    Jag är ändå glad för din skull att påsken inte längre bara förknippas med din pappas död utan kan se något positivt i denna helg.

    1. Ja visst är det så, livet kan ändras på en sekund. Det är nog väldigt viktigt det där med just de orden, för man kan aldrig säga det till någon när det är försent.

  13. Kan inte ens tänka mej hur jag skulle känna om det hände mina föreldrar någåt ❤️ förstår att du inte var så förtjudt i påsken på ett tag fint att du delade med dej kram ❤️

  14. Fina du, det måste kännas så tufft att vara utan sin pappa, visst är det många årsedan men saknaden försvinner ju inte bara för det. Höll på att förlora min pappa för ett par årsedan, så vart jag ändå vuxen men det kändes tufft ändå. Tänker på dig ♥️
    Lexochlogan recently posted..PÅSKHAREN HAR VARIT HÄR

  15. Ett barn ska inte behöva förlora en förälder. Så tragiskt. Kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara. Kramar

  16. Så oerhört tragiskt, kramar om dig i din sorg…sorg och saknad finns där hela tiden, även om det lindras med tiden…men går aldrig över <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: