Visar: 1 - 2 av 2 artiklar
Ätstörningar

Identitetskris, vem är jag utan min ätstörning?

Jag och Sassa, min första hund. Mellanpudel. Född: 1994, död: 2006.

Jag ser på bilden ovan, jag var femton år när den togs, antingen på sommaren eller hösten. Jag älskade den där tröjan och mina byxor. Storlek XS om och jag var tunn, la då precis som nu mina armar runt magen. Letade efter kuddar, filtar eller vad som nu fanns för att dölja min mage. Jag gör det ännu, har alltid en panik i att visa min mage. Det första jag gör när jag besöker någon är att leta efter något som täcker min kropp. Är jag på läkarbesök eller på sjukhuset är det jackor, på jobbet en filt. Vart jag än är så ska något täcka min mage. Rädslan i att någon ska titta på mig, jag minns min mormor när vi sågs då hon fått sitt cancerbesked och min kusin med flera kom dit samma dag. Det var sommaren 2018 och kokhett. Jag slängde mig över en av mormors filtar och drog över mig, fick förvånade frågor om jag frös. Ja sa jag, nog för att jag alltid är som en isbit men inte just då. Däremot var jag livrädd för att visa mina kropp, att behöva blotta min mage. Det har alltså inte spelat någon roll om jag vägt 45 kilo och likt bilden ovan inte hade någon mage alls och halspartier där man tydligt ser att jag är insjunken, eller om jag likt nu väger mer än man ska enligt BMI. Det är samma panik, samma rädsla samma äckliga känsla och rädsla för att bli bedömd.

Förra veckan skrev jag i panik till Dala ABC för att jag mår inte bra. Jag har börjat tappa minnet, minns inte vad som skedde för några minuter sedan och stressas dagligen av vikten. Jag drömmer på nätterna om vikten, och även om att skada mig själv. Ja inte skada på sådant sätt att jag dödar mig själv, utan av saker som skulle ge mig ångest. Jag vaknar sedan med ångest och vet inte om det hänt på riktigt eller är dröm. Det är som att min behandling denna gång mer plågar mig på ett annat plan, kanske för att ätstörningen nu vet att den håller på att släppa taget om mig.

Jag och Skilla, min första egna hund. Mellanpudel. Född: 2019.

Jag tänker tankar som vem är denna människa som kallas för mig utan min ätstörning? Den har hållit mig så hårt tag under så många år. Genom sorg, genom glädje, genom stress, genom självförakt. Den har funnits där att ta till när allt annat rasat, gett mig hårda ord så att jag riktigt känt hur vidrig jag är som människa. Nu håller jag på att släppa taget om den, och frågorna som skapar rädsla och ångest i mitt huvud är? VEM är jag utan min ätstörning? Vem är jag då? Den har pushat mig till att bli ambitiös och duktig flicka. Den har pushat mig att vara alla andra gagn utom mig själv, sett till alla andras behov. Den som gjort mig till den där “snälla och omtänksamma” människan jag fått som min identitet. För medan jag varit så otroligt tillmötesgående och gett allt för alla andra, så har jag också gett lika mycket skit till mig själv.

Så bryter jag mig fri från min djävul på insidan. Min ätstörning som låtit mig känna mig vidrig, dålig och osäker i alla år. Vem är jag då? Vem blir jag nu? Har jag gjort rätt val i livet? Det är som att allt som jag tidigare trott inte längre känns lika självklart. Jag lämnar denna djävul som en ny människa, som börjat säga ifrån. Jag känner inte den människan, kanske hon fanns där förut? Jag minns henne från någon gång i 11-12 års åldern. Men hon försvann sen, hon skriker på mig där i mörkret, ätstörningen har stått i vägen för henne och hon vill ut. Men vem är jag om vi ska förenas igen? En vän innan självhatet kom till mig? Hur ser hon på mig idag? Den lilla flickan och den vuxna kvinnan? Under så många år har hon varit bortryck till förmån för min skyddande ätstörning? Vem är jag utan min ätstörning, vem kommer jag vara?

Jag hoppas psykologen hör av sig idag efter att de haft konferens på Dala ABC, att denna person kan leda mig härifrån. In i en ny identitet och något som skrämmer mig så mycket.

Bloggutmaning

Vad är typiskt svenskt?

Jag kör en bloggutmaning i maj. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Känns som att smörgåstårta kanske är typiskt svenskt. Något som ofta serveras på kalas och sådant. Var väl inte världens mest utförliga svar men ja, det var vad som slog mig i alla fall.