Visar: 1 - 2 av 2 artiklar
Författarens egna ord. Högkänslighet

Take a deep breath and relax och annat bullshit.

Just så här jag känt sedan igår eftermiddag. Allt tjat om att andas lugnt och hitta den inre känslan av frid. Vilket bullshit, om livet gång på gång uppenbart vill ge dig en käftsmäll spelar det ingen roll hur mycket man andas in och slappnar av! Till sist börjar man hyperventilera och känner att man sprängs från insidan och ut!

Det är som en bild på en tupp min syster hade som liten: “Tänk positivt” som att en positiv tanke skulle påverka det faktum att allt går käpprätt åt helvete? Tankens kraft hjälper dig inte en bit på vägen alls när allt du rör vid blir en tragedi.

I natt vaknade jag av ett rejält åskväder, igår somnade jag som ett själv…

Bloggutmaning

En barnbok…

Jag kör en bloggutmaning i juni. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag tänkte i mitt stilla sinne, hur ska jag kunna välja en barnbok? Det finns ju så många? Hur som helst så får då boken falla på min favorit som barn. Jag älskade nämligen böckerna om Mimmi. Min första bok jag läste ut själv, och då menar jag kapitelbok var: “En ettas dagbok” Jag har läst den för William som liten, och tyckte verkligen om den och nästföljande böcker. Ja även den första “Monstret i skåpet”, jag tror kanske att det fanns en viss del av identifiering i karaktären Mimmi. Lite som en bästis som jag fick ges förtroendet att läsas dagbok. Efter att jag läst denna fick jag “Vi smyger på Enok” och då satt mamma med mig i soffan och läste. Jag fick böckerna och över gick sedan till Eddie, vilket är lite fristående fortsättning. Hur konstigt det än må låta så kommer jag fortfarande ihåg de olika ställen i Göteborg där boken utspelade sig i. Så ofta har jag inte besökt Göteborg, men jag minns ändå vad platserna hette. Så En ettas dagbok alltså, boken som fick mig att börja läsa och finna intresset för de skrivna orden. Kanske var det den boken som la grunden till år av skrivna texter i dagböcker innan jag gick över i bloggform den där dagen på Lunarstorm? Det som sedan blev denna blogg? Jag tror nog det kan vara så, att jag har Viveca Lärn’s Mimmi att tacka för mitt bloggande, och att jag brinner för de skrivna orden.

%d bloggare gillar detta: