fbpx
Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 3 of 3 Articles
Ätstörningar Migrän & spänningshuvudvärk

I väntan på ätstörningsbehandling.

Så jag började jobba igen i måndags. Kom hem med migrän så jag däckade tidigt på soffan med illamående. Gårdagen var ej bättre, om något men inte mycket. Idag har det varit okej men inte helt bra. Jag avskyr verkligen att få spänningshuvudvärk och migrän, känner mig helt utslagen och orkar väldigt lite. Tog i alla fall en promenad nyss med Skilla för att få lite luft och rensa lungorna innan vi ska sova.

Imorgon jobbar jag min korta dag, sedan går jag runt och väntar på att få covid19 eller ja varianten omikron för det känns helt totalt osannolikt att man ska klara sig denna fjärde våg också…

Hur som helst, omikron och covid19 har ställt till det så min ätstörningsbehandling går ett osäkert öde till mötes. Eftersom jag skulle få dagvård från januari så lär det inte bli så, dagvård ska bli av men ingen på DALA ABC vet när eller hur. Detta då direktiven från regionen är som de är nu. Är så himla ledsen för den saken, jag såg framemot att få bli hjälpt. För varje dag som går hamnar jag längre och längre ner i ätstörningen. Jag försöker stå emot men det är så förbannat svårt. Speciellt då jag börjar acceptera saker jag inte gjort innan, det är ju nu jag vill ha hjälpen. Men den känns långt borta.

Ska skriva mer om detta i helgen, men är liksom i ett läge där det känns väldigt hopplöst.

Reklam

Underlätta med maten.

selective focus photography of pasta with tomato and basil
Photo by Lisa Fotios on Pexels.com

En av många faktorer som just nu är jobbiga för mig är att få till maten, och rutiner. Jag är i regel varken sugen på att laga mat eller äta mat. Det i sin tur bidrar till att det sällan finns något hemma. William lagar så klart mat och äter, men jag flyr matlagning och insåg för någon månad sedan att jag lagat mat vid två tillfällen sedan jag i september 2020 flyttade in i min nuvarande lägenhet. Ja du läste rätt, jag har lagat mat vid två ynka tillfällen. Det finns något väldigt galet i den saken, något totalt onormalt och inte helt okej. Men så har det också med min sjukdom att göra, ätstörningens grepp om mig och svårigheterna i att äta utan att känna skam och skuld.

Därav har jag funderat på att prova matkassar igen, det var nu ett bra tag sedan jag gjorde det, men vem vet det kanske skulle vara bra för mig. Att få mat som kommer hem, det finns ju rabattkod på Linas Matkasse och kanske skulle jag göra mig själv en tjänst i att använda en sådan tjänst. Då blir jag tvungen att laga mat och äta, i annat fall kanske jag kan få William att laga maten. Han tycker ändå om matlagning till skillnad från mig så där skulle det ju faktiskt kunna fungera? Jag tror ju på konceptet matkasse, dels för inspiration men också för att få i sig maten. Är man ätstörd som jag kanske det är ännu viktigare att äta efter sådant. Som en del av den där svårigheten med matrutiner? Att våga ät, att ha mat hemma som används och som äts för att det måste. Jag tänker också att man då får i sig allt från kostcirkeln som är viktigt för ens mående både fysiskt och psykiskt.

peaches in shopping bag
Photo by Sunsetoned on Pexels.com

Jag vet ju att det är bra med mat, men att veta och känna är ju två olika saker. Att veta att man måste äta, betyder inte att hjärnan vill äta. Det betyder inte heller att man anser sig ha rätten till mat. Jag förstår ju någonstans att för normala människor låter det helt skruvat. Men för en ätstörd person är det absolut inte så, vi är ju konstant lite i ett land där maten styr vårt liv. Det är här kontrollen är viktig, den kontroll man har för att inte äta behöver ändras till kontroll för att vilja äta. Jag tror kanske matkasse är svaret där, ett tvång som blir framkallat hos mig.