Visar: 1 - 10 av 55 artiklar
Bloggutmaning

Bloggutmaning 31 dagar i mars, 2022.

Ny månad och ny daglig utmaning. Jag känner mig hedrad att ni är så många som deltar varje dag. Just du som liksom blivit veteran här, eller du som deltagit några gånger. Även du som deltar för första gången, det är jätteroligt! Utmaningen är och förblir för dina villkor och det är viktigt för att det ska vara roligt. Kom ihåg att du ska länka till utmaningen i dina inlägg så fler hittar hit.

Förra månadens inlägg hittar du här.

  1. Fettisdagen eller semmeldagen. Kär dag har många namn. Vad använder du?
  2. Början, mitten eller slutet?
  3. Fössa tossdan i Mass. Vad vet du om denna dag?
  4. Just nu i media…
  5. Tack men nej tack!
  6. Ett brutalt avslut.
  7. En vacker utsikt.
  8. Internationella kvinnodagen! Vad är det bästa med att vara kvinna?
  9. En insikt jag fått!
  10. Jag värderar detta i livet.
  11. I sommar vill jag att…
  12. Tio saker som…
  13. Min frukost består av…
  14. Jag kopplar av när…
  15. Jag stressar upp mig av…
  16. Då behöll jag lugnet.
  17. Saint Patrick’s day. Dricker du grön öl idag?
  18. Vilken religion kan du mest om?
  19. En svensk klassiker.
  20. Vårdagsjämning, äntligen eller åh nej?
  21. Jag är glad att fått uppleva…
  22. Det här hade jag gärna sluppit.
  23. Matlådans dag idag. Vad hittar vi i din matlåda?
  24. Det blev en dyr historia…
  25. Våffeldagen, hur äter du sina våfflor?
  26. Jag har faktiskt provat att…
  27. Klockan har dragit fram. Hur känns det?
  28. Min första cykel…
  29. Hur tar du dig fram på vägarna?
  30. Har det kommit några vårtecken hos dig?
  31. Sista mars, hur känns det?
Ätstörningar Sjukdomar Skilla vår mellanpudel

En nyklippt Skilla, och att sakna all ork.

Skilla blev klippt i måndags. Det var välbehövligt eftersom hon denna vinter fått massor av tovor i pälsen trots att jag borstat. Hon är jätteglad över att inte ha massor med päls och nu när hon springer i snön så slipper hon stora snöklossar över hela pälsen.

Själv mår jag skit. Jag kan knappt röra mig, och min puls slår så fort att jag tappar andan. Bara att sätta på mig skorna får pulsen att öka, att gå i trappor och ja nu är jag verkligen ur form. Känns bra dock att veta varför jag mått som jag gjort i några veckor, att det är mitt järnvärde. Hoppas verkligen att läkaren på DALA ABC tänker prata med mig i veckan.

Ätstörningar

Ätstörningsbehandling, tjockkänslor & dåliga värden.

Igår gick jag till laboratoriet på Falu lasarett för att lämna blodprov. Mitt problem sedan ett par veckor är att kroppen bokstavligt talat viker sig.

Gång på gång har folk sagt: Det är ångest! Men inom mig har jag känt att, nej där är något annat. Ångest vet jag hur det känns, detta är något helt nytt. Går jag upp för trapporna måste jag stanna, pulsen ökar och det känns som jag ska falla ihop. Går jag från mig till Dala ABC viker sig benen och jag måste stanna och andas. Jag är så andfådd att jag tänkt att: Vart fan är min kondis?! Självklart tar ätstörningen sin chans att leva livet, den har talat om för mig hela veckan hur fet jag är och att det märks tydligt på min dåliga kondis.

Tidigare har jag hört som Gollum men senaste veckan har ätstörningen bytt röst och jag hör istället en tonåring. En tjej som ifrågasätter varje förbannad tugga jag tar, när vi har vila på Dala ABC så ligger hon efter lunchen och pickar på mig och talar om vilken idiot jag är som ätit. Man blir alltså helt fast i sina tankar, och i huvudet känner jag hur fet min kropp blivit av dessa veckor med behandling.

Jag bävar inför att komma tillbaka till verkligheten utanför. När jag ska möta vänner, bekanta, kollegor och släkt som kommer tänka vilket fetto jag numera är. Hur jag gick från ett till ännu mera. Tänk om jag kunde sluta tänka ut vad andra tänker?!

Igår när jag lämnade blodproverna, tänkte jag: “Nu undrar de varför detta fetto ska på Dala ABC. Hon ser ju inte sjuk ut, vad fan ska denna bluff ta upp en plats där för?

Så spinner tankarna iväg, precis som dagen innan när jag utmanade mig själv att med familjen äta ute på Basta. Jag tänkte att folk runt mig nog ansåg att jag inte borde äta alls…

Tjockkänsla, om folk kunde förstå den vidare känslan av att expandera i huvudet av en brödbit, yoghurt, middag…

Hur som helst fick jag svar på mina värden. Jag har 7 i ferratin, innan jul var det 11. Under 10 räknas det tydligen som anemi/blodbrist. Jag hade dåliga levervärden och högt crp. Kan ju förklara varför jag mår som jag gör. Det är alltså inte bara fett som får mig sjuk utan det är en del kroppsligt också…

Fem en fredag

Fem en fredag v. 8: Ge och få.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad är en bra present att ge bort?
  2. Vad är en dålig present att få?
  3. Vad står just nu på din önskelista?
  4. Har du någon gång bytt en present du fått?
  5. Vad tycker du särskilt mycket om att få?

Vad är en bra present att få?
Kanske låter tråkigt men faktiskt ALLT.


Vad är en dålig present att ge bort?
Hmm vet inte? Tänker att allt är bra som sagt.

Vad står just nu på din önskelista?
Egentligen inte så mycket just nu. Jag är ganska upptagen med mitt liv just nu.

Har du någon gång bytt en present du fått?
Nej faktiskt inte.

Vad tycker du särskilt mycket om att få?
Allt, blir glad av att någon ens ger mig något.

Ätstörningar

Ätstörningsbehandling och nedstämdhet.

Jag är sedan cirka en vecka nedstämd. Orkar verkligen ingenting och känner mig ledsen. Maten känns jobbigt, och det känns som att min ätstörning skriker i huvudet på mig. Som att den verkligen är där och på mig 24/7. Stundtals känns det som att rösten är värre än någonsin, att ha någon som skriker på dig att du är en idiot som sväller upp, går upp i vikt och kommer få ett helvete hela sommaren. Samtidigt som hela kroppen skriker efter att påbörja långa promenader och svält igen, så ska man äta. ÄTA när man helst inte vill, vi fick risifrutti som mellis igår, jag kände paniken. SYLT! Först lingonsylt dagen på tisdagen, sedan blåbärsylt på onsdagen och även lingonsylt till maten och så förmodar jag att det är sylt idag torsdag, eftersom sjukhuset serverar pannkakor.

Mitt humör dalar, ena stunden är jag äckligt irriterad. Andra stunden sur, och tredje stunden lättstött och ledsen. En riktig berg och dalbana, ledsamhet visar jag inte utåt så klart. Men däremot allt annat.

Hur gör man?! Hur står man ut! Halvvägs nu och en månad kvar att kämpa, det är ingenting. Vissa dagar vill jag bara ge upp, kanske var det käftsmällen i fredags när vi hade kunskapskola kring ätstörningar som fick mig ur fas. Jag har känt igen mig i allt, men att diskutera hur tankarna går i huvudet var en rejäl smäll. All tid jag lagt ner på att tänka på min vikt, min kropp. Alla ÅR, MÅNADER, DAGAR, TIMMAR, MINUTER OCH SEKUNDER där jag tänkt att jag ska föra saker: “När jag gått ner i vikt.” Det gjorde ont, hur mitt liv varit på paus sedan jag var tolv av längtan att gå ner i vikt.

Det tampas jag nu med, och det känns tungt. Riktigt tungt, så pass tungt att det är skitsvårt just nu.

Orsakullan som blev mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
%d bloggare gillar detta: