I torsdags så hade jag Tiktok igång samtligt som jag fixade i ordning mig. Där kom det upp en gammal intervju med tvillingarna Olsen från Huset fullt. Där blev de utsatta för diskussioner kring sina kroppar, och tjejerna var då sjutton år gamla. De båda säger då ifrån genom att inte vilja fortsätta diskutera saken med: ”no is a full sentence” och den meningen träffade mig väldigt snabbt. Nej är en hel mening! Hur bra är inte det egentligen? Det finns inget efter ett nej, ett nej är definitivt. Du ska inte tjata, eller övertala någon efter ett nej. Ett nej betyder att det räcker nu, det är bra!

På den kvällens Amningskurs så blev det ett tillfälle när deltagarna kom in på ett ämne som beröde just nej samt gränssättning. Då blev det naturligt att berätta om vad jag hört tidigare under dagen även där blev reaktionen men så bra uttryck.

Oavsett om du säger nej till att gå ut med dina vänner ikväll, nej till att någon tar på din mage där du bär ett barn, nej till sex eller nej till något som inte känns bra på ditt jobb. Så har du rätten att säga nej! Ingen annan äger rätten att övertala dig att göra saker som känns fel för dig.

Jag har så många gånger sagt nej, men sedan blivit pressad till ett ja. Ett ja som jag aldrig velat, ett ja som känt fel som skapat en obehaglig känsla i kroppen där jag känt att jag inte ägt mig själv. Efteråt har jag gått därifrån med känslan av att vara en robot, äcklats av hela situationen. Jag vet vad känslan egentligen bottnar sig i, ett övergrepp mot mig och mitt. Ett övergrepp där någon annan tagit sig bestämmande rätten över mig.

Men det är slut med den saken nu: Nej, är en hel mening! Säger jag nej, så respektera mitt nej. Jag kommer fortsätta att säga nej, för att sluta låta mig kropp och själ utnyttjas så till den grad att jag blir deprimerad. Vi lär barn: Stopp min kropp, då ska vi vuxna ha rätten att leva efter detsamma. Nej, är en hel mening! Nej är en punk! Nej, är ett slut! Det finns inget mer efter ett NEJ!!!