Deltar Underbara Claras fotoutmaning!

Alla dessa misstag som jag ältar in och ut, och aldrig släpper. Som sitter där i djupet av mitt hjärta och aldrig vill gå vidare. Oavsett hur mycket jag tänker att det är dags att släppa saken. Jag sparkar och slår mig själv på insidan och ut, ibland gör det så ont att jag vill kräkas. Eftersom jag inte kan släppa måste känslorna ut till sist, och då kommer den krypande ur sin håla min vidriga ätstörning och hans namn är Gollum. Tycker ner mig mer och mer, den trygga vägen… Det enda redskapet jag har när kaoset kommer. Varför finns det inget annars redskap? Varför misslyckas jag? Varför vill ätstörningen aldrig lämna mig…