Enda sedan jag blev gravid, och det är ändå 22 år sedan nu. Jag plussade nämligen den 24 januari 2004, då nitton år gammal inpå mitt tjugonde år. Så har jag mötts av alla dessa ofantligt duktiga människor på nätet. Ni vet de där vars barn föddes talades fem språk flytande, kunde gå direkt efter förlossningen och som fick minsann hoppa över förskolan vid ett års ålder för att börja första klass, och avslutade grundskolan som nioåringar. Ja nog denna det barn med särskild begåvning, inget snack om saken men de är få. Men på nätet är dessa barn gärna en majoritet.
Detta kan lätt appliceras på annat också, mästerkockar, (som huserar i ett vanligt kök hemma, helt enkelt för de är för bra för att jobba inom restaurangbranschen). Hundexperter vars valpar var rumsrena vid 8 veckor, gick exemplariskt i koppel, och aldrig gjorde minsta fel eller hade några brister. De med katt som aldrig rivit på en möbel, har femtio kattlådor och aldrig haft problem med att katten ätit på deras blommor, inte haft en kattunge som rivit ner saker utan den var så klart som en vuxen katt när den kom till familjen.
Eller varför inte alla inom sitt yrke (i mitt fall diverse olika lärare inom skolan). Som skapar sitt eget material, som köper in dyra saker till ”sitt” klassrum för egna pengar och massor av presenter till eleverna som fina pennor, papper och sudd. Som aldrig behövt ge en elev ett F och har den absolut bästa pedagogiken.
Jag slås så ofta av dessa människor som är bäst på allt på nätet. Hade jag ens velat vara sådan? Sådan som sitter och skryter om att allt i min omgivning som barn, hund, yrke är jag bäst på? Att jag är totalt utan brister?
Knappast, jag är absolut inte perfekt. Skulle inte heller vilja ha det perfekt. Helt ärligt får ett barn gärna ta sitt första ord vid 1,5 år. Eller min hund bli rumsren när det krävs, om jag prioriterar min sömn en natt med valp och denne kissar inne, är det ingen big deal. Om Bitter-Britta vill påtala att hon minsann sprang uppe 1 gång i timmen för att valpen skulle bli rumsren gör inte henne till en bättre ägare än mig. Även om Bitter-Britta gärna vill att alla ska få höra henne berätta om hur enastående duktig hon är.
Om jag ändå var hälften så bra som alla på nätet är… Hade jag varit mer olycklig än jag är idag. Jag strävade efter perfektion tidigare, det gjorde mig olycklig. Idag strävar jag efter att godkänna mig själv som den människa med fel och brister jag är.
Jag är stolt över mina brister, att inte vara den bästa mamman, bästa hundägaren, bästa kompisen, bästa specialpedagoger och specialläraren. Jag behöver inte vara bäst på sådant. För livet är för kort för att sträva efter en perfektion, ingen kommer tala om din förträfflighet dagen du dör. De kommer tala om vem du var. Jag vill att folk ska tala om mig som den som vågade tala om att allt det som inte var perfekt. För perfektion dödar, medan livet lever.
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Vet du att jag tänker att de här människorna som alltid ska vara så ”duktiga och perfekta” nog egentligen mår ganska dåligt. En person som mår bra och som känner sig trygg i sig själv har inte det där behovet att hela tiden framhäva sig själv. Jag har också varit personen som jämför mig och tänker att alla andra är mycket bättre än jag. Men att andra är bra på olika saker innebär ju inte att jag är dålig. Hur som helst, nu vågar jag lita på det jag kan på ett annat sätt.
Tror också det. Det känns nog mest skönt för dem att skriva saker för att stilla något inombords tänker jag.
Själv tar jag mycket av det som står på nätet med en stor nypa salt. Det finns en del som har ett behov av att visa upp en snygg fasad utåt men skrapar man på ytan är det inte alltid så. Ärligt talat är dem flesta av oss helt vanliga människor.
Själv köpte jag aldrig saker till klassrummet eller eleverna. Tyckte att det var skolans sak att stå för den kostnaden. Så krass är jag. Vid ett tillfälle bakade en kollega och jag och bjöd eleverna på fika men det var det hela.
Ja så är det verkligen. Folk kan ju lägga ut det som att deras liv är fantastiskt utåt. Men så är det ju sällan. Samma här aldrig lagt en krona på sådant. Får medge att jag heller inte vill det.
Många som vill bli ”perfekta” men är nån det……. Dom som tycker att dom är det kanske inte är det egentligen. (om jag fattar va det menade)
Nej det är nog få som är perfekta.
Dom som utger sig för att vara så perfekta måste ha en väldig inre press. Det måste vara jobbigt. Jag jämför mig ofta med andra och kan stundvis må väldigt dåligt av det. Jag tycker dock att jag blivit lite bättre på att slå ifrån mig såna tankar att jag inte är lika bra. Alla är perfekta på sitt sätt. Bra inlägg 😀kram ☃️🤍
Ja så är det nog absolut. Ibland är det ganska stressande dock, att läsa alla dessa perfekta berättelser från människor.
Sådana människor säger jag bara. Har tänkt på det också, speciellt på sociala medier. De perfekta hemmen, snygga kläderna, välmakeade, vältränade. Har dom fler timmar på sitt dygn än vad jag är? Likaså de som har en övertro på sitt yrke. Vi har det bland några pedagoger. ” Jag är pedagog, jag kan detta” Nja inte alltid. En pedagog vi hade som inte kunde hitta en lösning på ett problem blev påhoppad av en ung tjej utan utbildning. Hennes svar var klockrent. ” Hade jag haft lösningen på allt hade jag inte suttit här, då hade jag suttit på Bahamans med drink och ett fett bankkonto” Jag är duktig på mitt jobb, men har inte heller lösningen på allt,
Ja det är intressant hur man kan glänsa på nätet. Lätt för många att göra det för att må bättre.
Man är som man är och det får vara bra så.
Absolut 🙂
Tänk värt inlägg ❤️
Jag tycker att det har blivit bättre att folk bara visar upp när det går bra & det är städat hos människor.
Nu tycker att människor lägger när det åxå inte är bra hos dem. En vis förändring har det blivit. Tycker jag 🙂.
Jag skulle inte vilja vara perfekt hela tiden. Vilken press det skulle bli då på mig, nej tack 🙂.
Exakt. När man sen går bort. Då vill jag bli saknad för den personligheten jag hade. Inte hur mitt hem såg ut eller inte hur perfekt jag var. För perfekt är ingen!
Ta hand om dig & va rädd om dig❣️🤗
Fast var inte riktigt städning det handlar om utan hur människor ska tala om hur mycket bättre de är än andra.
Finns det nåt värre än perfektionister, modellföräldrar och besserwissrar. Tror inte det. Ingenting jag någonsin skulle eftersträva. Men jag tycker synd om alla som är lagda åt det hållet…
Är helt enig med dig. Känns mest som man blir trött och matt.
Ja nog kryllar det av ”perfekta” människor på nätet, och många av dom är väldigt ettriga också. På den tiden jag tittade in i forum där man kunde rådfråga om saker, tyckte jag oftast synd om de som frågade. För fy så idiotförklarade dom kunde bli. Personligen tycker jag att perfektion är tråkigt. Jag är mycket väl medveten om att så många andra är bättre än mig på så mycket. Men det gör mig inget.
Ja verkligen och det är hemskt när mobben tar över.
De som skryter om sig själva och allt de gör är inte sällan personer med dålig självkänsla. Det är deras sätt att hävda sig. Jobbiga att lyssna på, men ignorerar man dem brukar de tystna.
Ja så är det verkligen