När jag gick på lågstadiet någon gång 1991-1992, och min biologiska pappa fortfarande levde så dök låten Mare Mare med Anders Glenmark upp på tv. Jag älskare den fullkomligt, fick av min mamma ett band med samtliga låtar och favoriten var Mare Mare. Jag misstänker skarpt att jag gick i ettan, tv-programmet kan ha varit 24 karat. Om det inte var något som gick på parabolen vi hade utanför fönstret. Vi bodde i alla fall på Staren i Orsa, i första fyran en trappa upp. Jag ser mammas vita tv på hjulställningen framför mig och hennes gråa skinnsoffa och två fåtöljer. Ser inte ögonvrån både min mamma och biologiska pappa på plats i lägenheten.
Varför jag just fick detta minne i skrivande stund kan man ju undra? Klockan är 7:38, och mig veterligen så har jag inte drömt om barndomen i natt utan något helt annat.
Men textraden passade väl in på dagens rubrik: ”Vad gör man med en söndagsmorgon”. Just denna morgon är jag nyvaken, hör en fågel utanför som kvittrar. Det ser ut att vara ganska ljust utomhus, sista ljusa dagarna innan fulhösten. Nu börjar vi närma oss den för varje dag. Den sista fina höstdagen brukar vara min älskade mormors dödsdag den 24 oktober.
Jag minns ännu den 24 oktober 2018, när min adoptivpappa ringde mig och berättade att nu hade mamma och hennes syskon samlats hos mormor för det var nära. Att jag skulle skynda mig dit, jag kände redan på morgonen på mig att det var annorlunda i kroppen. Jag som inte har morgontidningen hörde den ramla ner i brevinkastet. Då visste jag, idag dör mormor. Jag gick till jobbet, aldrig fattat varför men bad om att få göra annat än följa med på utflykten då jag inte mådde bra. Jag borde stannat hemma, men det var som att saker gick i något förutbestämt att så här ska det gå till.
Stod där i förrådet på Hälsinggårdsskolan som jag jobbade på, när samtalet kom. Skyndade mig till där Björn bodde och hämtade bilen. Ringde min lillebror Mattias som befann sig på sitt jobb, och bad han göra sig redo. Ringde vår lillasyster Cilla om saken, hon bodde under den tiden i Södertälje.
Sedan körde jag Mattias och mig mot Mora lasarett. Träffade vår lillasyster Melissa där och gick upp. I hissen upp kände jag, nu lever hon inte mer. Det var precis så, hon hade somnat in innan vi kommit fram.
Förr om åren kunde jag känna, varför stannade jag inte hemma? Varför ställde jag inte bilen närmare jobbet, varför kör jag alltid lagligt? Idag så tror jag allt var precis som det skulle. Vi skulle inte vara med, mormor hade inte velat det. Istället fick vi bevara det vackra med mormor och slapp se henne somna in.
Vädret där med flaggan i topp då det var på FN-dagen var första riktigt kalla dagen. Ännu vackert på träden, dagen efter var fulhösten ett faktum. Efter detta har jag sett mönstret. Varje år den 25 oktober är fulhösten här, det är som att finhösten orkar hålla ut till den 24 oktober för att sedan släppa och ge vika, inför mörkret och den kommande vintern.
Så Mare Mare, Vad gör man med en söndagsmorgon? Idag ska jag nog ändå försöka njuta av sista lediga söndagen innan fulhösten kommer för 2025.
Man kan fundera på olika saker och den ena tanken leder till den andra. Varför vi börjar tänka på vissa saker vet man aldrig men tankar har en förmåga att dyka upp. Även om det är många år sedan nu så minns jag tydligt min mormors dödsdag. Ett minne som stannat kvar.
Önskar en fin söndag!
Ja visst är det intressant hur tankar rör sig I ens huvud.
Vad roligt att läsa lite om din barndom. Tråkigt dock att du inte hann träffa din mormor en sista gång innan hon avled. Jag gjorde inte heller det. Men någon timme innan dom ringde och sa att hon dött såg jag henne framför mig i mitt flickrum och jag minns att jag sa -Mormor vad gör du här? En stund senare fick jag veta att hon dött.
Konstigt eller hur?
Ha en fin dag kram
Ja, men tror nog det var meningen. Så fint där att hon kom till dig i sista stund.
Men åh förstår dina tankar men du gjorde ändå kloka val. Brukar också grubbla på om man egentligen gjorde rätt men det är som det är. Kramis ❤
Ja det tror jag.
Det är så fint med alla minnen man har sedan sin barndom! Ibland kommer man ihåg även det där små detaljerna! 😍 Men fy rös när jag läste om din mormor, men så fint att ni fick bevara de fina minnet av mormor och inte de när hon låg och höll på att somna in!
Hoppas du haft en toppen söndag i det fina höstvädret!
Ja visst är det så. Tänker också det.
Vilket fint inlägg och tycker du knutit ihop det så bra. Från minnen till din barndom och, låttexten och sedan minnena du har kring din mormor.
Det finns ett uttryck som säger att man föds in i livet ensam, samma med döden. Ingen kan dö med en, utan det är något man måste göra själv. Det är så många gånger som boende och patienter gått bort innan anhöriga kommit dit, eller när de anhöriga gått ut en stund för att få en liten paus från vakandet. Det är som att döendet, i det sista skedet, det är något man vill göra själv. Sen är det inte alltid så, det finns undantag såklart. Många säger att man inte ska behöva dö ensam och det är en fin tanke i sig. Men alla vill inte ha någon med sig. ‘
Oj vad jag svamlade iväg. Jag tror precis som det du skriver. Din mormor ville att ni skulle komma ihåg det vackra och levande.
Hoppas på att få njuta av finhösten ett tag till innan det blir grått och trist. Det bjuder verkligen upp till en fin dag idag med.
Så fint skrivet. Var många tankar som gick genom mitt huvud. Så fint där, det har jag aldrig hört innan.
Det är intressant det här med vilka minnen som plötsligt kan dyka upp helt kristallklara som om det vore igår. Jag kan känna igen mig i dina tankar om hur du kunde ha gjort saker annorlunda den dagen då din mormor lämnade jordelivet. Jag hade också såna tankar i många år efter att min älskade mormor gick bort. Numera har jag också liknande tankar som du, att saker blev som det var tänkt. Hoppas att sista dagen innan fulhösten blev njutbar. Här är det lyckligtvis lite finhöst kvar.
Ja visst är det. Kan nog vara så tror jag att det som är menat att bli blir
När jag läser detta så berörs jag. Jag tänker på när jag gick på gymnasiet i första året så var det en söndag. Egentligen hade jag och Pappa planerat att vi skulle åka ner till farmor så jag skulle få träffa henne en gång till då hon inte hade långt kvar, Efter att pappa och hans fru pratat lite så sa pappa att vi inte ska åka ner utan jag får ha kvar de minnen jag har med farmor. Två timmar innan jag ska ta bussen till skolan så kommer samtalet att nu har farmor somnat in. Jag är helt säker på att skulle vi åkt ner så hade jag varit där när hon somnat in. Idag är jag glad att vi inte åkte dit då jag tror inte att jag hade kunnat hantera det på ett bra sätt.
Så fint att du delar med dig. Jag tror att det var så det var tänkt även för dig 🩷
En härlig höstdag, men trist att minnas den av en sådan händelse. En söndagsmorgon ägnas med både glädje och behag till något man tycker om. En god frukost i lugn o ro, en långpromenad, en bra bok i sängen eller varför inte bara vara?
Ja verkligen. Så är det absolut att man kan ta sig tid för.
Den låten är bra 😊.
Även om det var tråkigt att du & dina syskon inte hann fram till att mormor dog. Så kanske det hade en mening ❤️. Hon ville kanske att ni skulle komma ihåg henne i som pigg & glad.
Jag håller med. Det blir mer & mer fulhöst. Den tråkiga delen av hösten. Men då får man försöka göra roliga saker & mys ordentligt inne 🙂.
Ta hand om dig & va rädd om dig❣️🤗
Aha du har hört den. Ja tror också det.