Kategori: Författarens egna ord.

Lyckan i att ytterligare ett kilo är borta. 3 kilo sedan i tisdags. Åt naturgodis igår, jag tänker faktiskt unna mig naturgodis ibland. Jag vet det är värre än vanligt godis men jag älskar verkligen bananerna med choklad runt samt de som smakar äppelpaj. Jag tror på en dag i veckan. Sen att dessa tre kilon är vätska vet jag också om men det är ändå kul liksom och jag har fler kilon kvar, när dem är borta får jag se om jag tänker kämpa på med ännu flera eller om jag ska låta kroppen stanna där. Jag har en sjukling bild av mig själv och jag blir aldrig nöjd.
Därmed har jag bestämt mig för en vikt jag kan tänka mig leva i och en drömvikt. Drömvikten är den jag KANSKE ska ta mig till men den andra vikten är mål nummer ett. Jag vet nämligen att jag lätt hamnar i själsvält och ett osunt beteende när jag går all in, och jag vill inte hamna där igen.

Nu ska jag ner på stan. Tänkte rösta och hämta ett paket.

Jag kom hem idag och kände mig helt slut. Dessutom största regnet ner och det åskade som bara den så jag kände mig ganska matt när jag kom innanför dörren, blöt som en dränkt katt. Vi åkte till Björn och fick middag där, jag kände mig nedstämd och det gör jag fortfarande. Jag får se hur saker blir, jag vet inte ens vad jag vill längre.

Nä ska se Pretty little liars och sedan sova.

Imorgon börjar vardagen igen och det känns betungade. Jag är ju en människa som älskar att vara hemma, jag vet att gavs mig chansen att aldrig mer behöva jobba hade jag tagit den. Hemmafru skulle varit en dröm för mig. Det betyder inte att jag inte tycker om mitt yrke, eller att jag inte tycker om att jobba. Nej så är det inte, utan jag är bara en människa som älskar att vara hemma. Jag trivs bäst med de som står mig närmast och har inget större behov av nya bekantskaper. Det här har många svårt att förstå, man måste enligt många vara öppen inför att möta nya människor och man ska enligt någon konstig mall bli vän med alla? Jag är sån som tycker om att hålla mig på min kant, jag delar inte gärna med mig av allt och tycker om att hålla mig lite för mig själv. Det är säkert svårt för andra att förstå, men jag lider inte alls av att inte vara sådan som måste ha massor med vänner. Jag är inte social på de viset, jag har mina närmaste som vet allt om mig. Men alla andra är för mig bipersoner (inte bisexuella, utan som biroll) som inte är viktiga i mitt liv än just några jag håller god ton med, är trevlig och umgås lätt tillsammans med. Jag kommer aldrig bli öppen inför dessa, jag är inte sån. Därmed blev jag för några veckor sedan ganska upprörd när en person ansåg att jag måste öppna upp mig mer och ge ut mer om mig själv. Dela med mig av mig för andras skull. Men varför skulle andra behöva ha mer av mig? Krävs det att man måste vara social och pratglad inför alla för att accepteras? Ibland blir jag galen på samhället som vi lever i nu, alla måste vara akademiker trots att vissa är mer praktiker än teoretiker, alla människor måste anpassa sig till någon sjuk norm som säger att du måste vara social, ha många vänner, umgås med alla, vara lagom smal och älska att resa. Det där med att resa gör mig egentligen mest galen, för så fort någon pratar om semester så förväntas man ha åkt utomlands! Säger man att nej vi har haft det skönt hemma får man en stackars dig blick! Jag som är livrädd för att flyga och drömmer mardrömmar om saken lider inte av att ha haft en härlig semester med dem jag tycker om. För det är semester och ledighet för mig, att vara med dem jag tycker om. Inte att umgås med massa främlingar, slippa försöka anpassa mig till ”åh jag är så social, och jag älskar att göra denna uppgift” utan få chansen att bara vara jag. Den som umgås och är sig själv med den hon vill.

Idag har regnet droppat ner för hela Falun, och det har verkligen behövts kändes som hela luften förändrades. Jag har mått skitdåligt, alltså lungorna har känts som de velat sprängas. I natt trodde jag att det skulle bli ett besök på akuten men jag låg och försökte andas och när åskan drog in så kände jag hur regnet fuktade upp och jag har mått betydligt bättre idag och så skönt att kunna vara ute!

Vi var ner på stan en sväng och åt mat och drog sedan tillbaka till Björn. Såg klart på Hobbit, ser fram emot sista delen

Gick upp runt åtta, känns som kroppen börjar förbereda sig inför hösten och jobb igen. Försöker i alla fall njuta av tiden och värmen som är kvar.

Tittar lite på Chasing life just nu, får se vad dagen kommer att erbjuda jag är lite sugen på en tripp till Sågmyra såg att de fanns billiga klänningar där och jag känner att jag behöver fler klänningar just nu.

Förutom klänningar är jag sugen på att köpa en ny systemkamera. Jag vill uppgradera mig och har hittat en jag är nyfiken på, så frågan är om jag ska slå till eller inte.

Lyssnade på Tänk till på P3 för en stund sedan. Jag ska vara ärlig och medge att jag har dålig koll på bloggare, känner till namnet på personerna men vet inget om dem. Som dagens gäst, egentligen har jag dålig koll på kändisar alls.
Jag är ganska ointresserad av andra människors liv, stundvis inser jag att jag stör mig mer på folks statusar på Facebook än jag bryr mig. Till exempel skiter jag i folks uppdateringar om bebisar, graviditeter, giftermål och måltider. Grejen är den att jag skiter i folk och känner en stress ofta att behöva ge folk en like när jag tänker ”det här skiter jag ju i egentligen?!” Grejen med Facebook är att man skaffade den för längesen och sen är fast som en stock intryckt mellan två träd och känner att man bara lär behaga samhället med att stanna och godkänna folk. Här tycker jag mer om bloggar, där kan man välja om man vill läsa om folks gnäll och skryt eller inte. På fejjan är man tvungen eftersom det blir ett jävla liv om man unfriendar folk… Nu var inte detta ämne på P3 men det där med att fatta tråden är ibland väldigt svävande för mig eftersom jag är en svävande människa. Hur som haver dagens ämne med en bloggare som jag kände till namnet på men redan glömt?! Fan jag som skulle spana in bloggen… Diskuterade normer och jag gillade programmet framförallt gillade jag delen när bloggerskan gick ut och betedde sig som en sliskig typ. För att som kvinna förväntas man vara med om såna saker och ta det trots obehag! Jag vet inte hur många gånger äckliga män och nu skriker jag med betong på ÄCKLIGA för det är ett vidrigt beteende oavsett hur samhället normativiserat saken kommit fram och stött på en på ett äckligt sätt. För det är inte det minska charmigt med karlar som stöter på en med ord som; ”snygga tuttar”, eller som kommer fram och klämmer en i häcken och småskrattar. Det är ocharmigt och jävligt otrevligt! Ännu otrevligare är det med karlar som kukar en! Vad är du kukar en kan man ju undra? Jo det år när någon främling kommer fram och trycker sitt kön mot ens röv och viskar äckliga kommentarer som för en att rysa av olust och slutar med en förstörd kväll. Många tror att sånt här är komplimanger något man ska ta som åh vilket smicker, det är inte smickrade! Smickrande är när någon talar till en som en vuxen människa, som säger att fan va smart du är! Vad du kan mycket! Där kommer en komplimang fram, något som får en glad. Att trycka sitt kön mot någon annan, diskutera personens tuttar och sliska fram äckliga kommentarer är avtändande och ointelligent! Om du ska ragga så gör det med finess!
Är glad att någon tog upp ämnet, berörde ett ämne man som kvinna måste ta, ett ämnen som måste tas upp för att ändra ett beteende. Tack för ett bra program.

Det är rena utlandsvärmen här i Dalarna. Jag blir konstigt nog ganska trött av sånt här väder och känner mig yr och illamående, tappar all matlust och blir inte mig själv.

Imorgon är det cruising här i stan, någon som ska hit?

Alla sover utom jag. Ligger och lyssnar på fåglarna som kvittrar utanför. Slängde upp håret i en tofs mitt på huvudet och har satt i linserna.
Vet varken vad jag borde göra eller ska göra idag.

Lyckan var att jag idag tog sista järntabletten. Upplever att man blir helt knas av järntabletter hela magen protesterar.

Vad gör ni denna tisdag?