En doptavla!
Faktiskt den jag fick som barn rent av.
Flera nuddade så jag är snäll och länkar er allihop.
Johanna
Anna
Ewa (mamma till 6 döttrar)
Nightflies
Emma – Mamma till Viggo & Melker.
Ett dalaliv med mina pudlar.
En doptavla!
Faktiskt den jag fick som barn rent av.
Flera nuddade så jag är snäll och länkar er allihop.
Johanna
Anna
Ewa (mamma till 6 döttrar)
Nightflies
Emma – Mamma till Viggo & Melker.
På ica maxi här i stan har de grön stämpel på vissa produkter där det står ”Ät snart – kort datum”, jag brukar ibland ta dessa samtidigt som jag skäms för det känns snålt på något vis att inte köpa samma sak till fullpris. Anledningen till att jag tar sånt där är för att jag försöker intala mig själv att jag gör ett slag för miljön och sparar några slantar. Jag ställer mig alltid i snabbkassan så det är ju ingen som ser min snåla sida men ändå finns den där ”pinsamt” om någon skulle se att man faktiskt tar något med kort datum. Det blir lite som en pensionärsvarning när man hellre tar med sig en kasse än köper en ny (trots att man har 500 platskassar hemma.) Eller ännu värre köper sig en korg i plast som man sedan tar med sig till och från affären.
Jag gillar inte det där med att vara snål, eller som det så fint heter ”ekonomisk” men ibland så tar liksom tanten inom mig lite väl stor plats. Så jag köper ”Ät snart” produkter och känner mig så jävla pinsam egentligen.
Snål (ekonomisk) har jag nog varit hela livet, man kan ju undra varför då jag gärna slösar på dyra saker. Jag är typen ni ser rotandes i tiokronorslådan, eller som rusar in på lindex och skaffar mig trosor för 10 kronor styck bara för att jag någonstans tänker att ”WOW” nu har jag tjänat flera kronor på detta. Reor och billiga priser är som en drog för mig, mitt knark och jag borde skämmas men tyvärr har jag ingen skam i kroppen.
Jävlar i mig va förkyld jag är. Kurerat mig med en koppkaffe och trötthet. Sovit och frusit i natt. William fick åka med Björn till skolan i morse samtidigt som jag ringde VFUN och berättade att jag inte kunde komma idag, är rejält snuvig ingen liten sak detta. Feber och huvudvärk och snörvel!
Hörde för en stund sedan hur ena grannen sa grattis varpå jag förstod att de måste vara min granne som fått sin bebis, hon fick henne (en flicka, dom trodde det var en till pojke) den 2 februari. Så gick ut och grattade, bebisen var inte med men storebror han frågade efter William. Ska ta och bjuda in dem någon dag, tänkte köpa något till flickan också.
Bor i en jättemysig trapp på de viset, vi har bra kontakt med varandra här och de är jättekul.
Nu ska jag jag försöka kurera mig ännu mera.
Har känt mig sjuk hela dagen och därav fått tid över till att grubbla. Just nu hamnade grubblet på vem som klassas som White Trash och om jag går in i den benämningen?
Under tiden jag hängde på Lunarstorm var det någon snubbe som uttryckte att jag var White Trash där. Jag var nog 22-23 vid tillfället och William måste således varit antingen 2 eller tre år. Jag tog illa upp och ansåg att det där puckot kunde ju ta och dra något gammalt över sig. På den tiden läste jag på komvux, men likt idag var jag ensamstående och hade samma situation med Björn som jag har nu, del vill säga vi umgås, har ett barn tillsammans men har aldrig varit tillsammans.
Idag har jag en termin kvar på högskolan och jag har inte fått den kommentaren något mer, fast folk verkar snällare ju äldre man blir faktiskt. Men ändå slog mig tanken att jag kanske räknas som WT i alla fall? Jag såg på wikipedia att för att klassas som White Trash ska man ha låg ekonomisk status (studielånet gör mig inte rik direkt) och ha tatueringar. Här blev jag ju lite road för jag tänker då på att det här typ klassar de flesta födda på 80talet och förmodligen personer födda senare också. Så då är min fråga, är jag kanske white trash då? Jag skulle nog inte vilja påstå det själv, men som ensamstående mamma så har man ju ändå den där bilden av sig att ha ”misslyckats” i alla fall i samhällets mått.
Så hur anser ni då? Är ni White trash? Är jag White Trash, på grund av att jag är ensamstående och faktiskt tycker om att sminka mig? Är alla ensamstående mammor White Trash? Eller hur tycker ni?
Spännande att läsa era svar här.
Det är ju lite av en trend att fota sig inne på skithuset.
Jag provade att göra det själv igår. Dock funderar jag på vad man ska göra med kameran därinne? Dokumentera dagens sminkborttagning? Så här gör jag när jag rakar benen?
Så här ser mina fötter ut när jag filar dom? Detta är gårdagens middag?
Jag antar att de finns intressanta saker att dokumentera därinne på toan, men jag är egocentrisk och skiter gör jag ju inte, så ni får helt enkelt en bild av mig ståendes inne på toaletten funderandes kring, vad fan dokumenterar andra härinne?
William drog med sin farmor ut till Kniva, vilket lämnade mig här med halsont och påbörjad feber? Jag vet inte hur de är med den påbörjade febern men jag är inte född igår (om man inte räknar -28 år då. Märkligt att man varit 28a år i ett dygn) hur som haver, så vet jag exakt vilka tecken en feber bär med sig. Huvudtyngd, lätt huvudvärk, hals som bränner och en trötthet från som kan jämställas med en bakfylla…
Det passar inte att bli sjuk just nu, inte mitt uppe i VFUn jag har för lite tid för sådant. Det märks i kropp och knopp att jag är stressad och vill bli klar med den här delkursen för att börja med den sista och avgörande delen mitt X-jobb. Det må låta konstigt att längta efter något så stort och trist, men jag vill se ljuset i tunneln och slippa läsa såna här ”du måste läsa kurser” igen. Jag vill läsa kul saker som får min hjärna på spinn liksom. Jag är väl knäpp, men snart är den där examen här. Den som kommer ge mig kredit för mitt kämpade och som kommer få lilla mig nöjd för då har jag nått alla steg jag satte upp för 8 år sedan när William låg i min mage;
* Bli en bra mamma.
* Läsa in gymnasiet.
* Fixa körkort.
* Börja på högskolan.
* Få en högskoleexamen.
Det är en sak kvar nu, jag har fixat det snart och jag längtar mig galen tills jag nått de målet.
När jag började plocka med disken dök en tanke upp i huvudet på mig jag bara måste skriva ner. Jag började tänka på skolmognad och de ordet i stort.
William är ute och leker med sin kompis som går i förskoleklass. William och han är jättebra vänner och det märks att de är ungefär på samma nivå. Det är jättekul att se den vänskapen. William går i ettan, men William är född på hösten. Många gånger sedan William började i skolans värld har det slagit mig att han kanske borde fått gå kvar i förskolan ett år till så han istället hamnade med barnen födda 2005. När jag säger detta till andra brukar det ofta bli, MEN nej? William är så smart han hade absolut inte klarat ett år till i förskolan, femåringarna har redan vuxit ut förskolan och liknande kommentarer. Vad som skrämmer mig lite är att när sexåringarna fick gå över till skolan sa man precis samma sak om dem, de hade vuxit ur förskolan de behövde skolans utmaningar. Men idag så får barn återupprepa samma saker i tre steg och hur många elever tappar vi inte där? Först gör det en sak i femårsgruppen för att ”förbereda inför förskoleklassen”. när de börjar i förskoleklassen skyndar man sig att förbereda barnen inför ettan, vilket betyder att vi tränar bokstäver, vi ska matematikuppgifter och massa annat. Barnen som gått i förskolan förväntas att kunna sitta stilla. VI talar om sexåringar här, sexåringar som av naturen är väldigt rörliga och ramlar av stolar och allt vad det nu kan vara. Vi kräver att dessa ska sitta stilla och ha som lektioner enda fram tills lunch när de får frilek. Sedan börjar dessa små förskoleklass barn ettan och ska då åter igen träna bokstäver och göra matematikuppgifter. De får alltså göra samma sak i treårstid men till vilken nytta? Hur många barn tappas inte bort på vägen här?!
William leker helst med barnen som är i skolans benämning ett år yngre än honom själv, dessa barn kan då vara 3-4 månader yngre än honom. Men William och alla andra höstbarn förväntas vara på samma nivå som ett barn född nästan ett år tidigare än de själva. De börjar inte förskoleklass vid 6 år eller 6 och ett halvt de börjar förskoleklass vid när de är fem år! De förväntas vara på exakt samma nivå. Lägg två barn (bebisar) födda samma år bredvid varandra. Den ena född 1 januari, den andra 31 december. Förväntar du dig då att båda ska kunna lika mycket? Kommer du kräva att barnet född den 31 december ska kunna gå likt barnet född den 1 januari? Jag antar att ditt svar blir NEJ, de kommer du inte göra. Men när samma barn börjar förskoleklass förväntas de kunna exakt lika mycket, de förväntas vara på samma nivå och leka med varandra. De förväntas att vara ungefär samma människa för det är så skolan och samhället vill ha dem. Men frågan är? Är det lika roligt för ett barn född på våren som det är på hösten att börja skolan, och varför tar vi dessa barn för att vara samma barn?
| Cookie name | Active |
|---|