Smink. Jag är extremt beroende av smink, går sällan eller ja ALDRIG ut utan smink. Jag sminkar mig dagligen, och tycker att det är lika viktigt som att duscha varje morgon. Skulle heller aldrig gå ut oren, jag duschar dagligen. Om jag inte duschar känner jag min smutsig och det klarar jag inte, jag är helt enkelt väldigt noggrann med mitt yttre.
Mobilen går jag inte ut utan heller, den är viktig för mig. Jag gillar friheten med mobiltelefon, kunna läsa e-post och veta att jag alltid kan bli nådd.
Gävle
Drog till Gävle idag igen. Sista dagen för matematik från början kursen. Kändes helt okej, hade opponering så blev lite att ändra men det hade jag väntat mig. Det är ju lite grejen med opponering att man just så få kritik och även respons på sin text.
Jag och Sandra drog på stan, jag impuls tog hål i öronen. Alltid velat ha fler en fyra, tycker det är så snyggt med hela öronen med hål. Så jag gled in på en hårsalong frågade om dom kunde ta just nu och de kunde dom. DET gjorde inte ens ont, det är någon ny form dom börjat med, där man man liksom bara trycker igenom smycket inte den där pang grejsen som var förr utan det är liksom en grej som bara går rakt igenom. Blev så fint så! Är as nöjd. Tog bussen hem och när jag kom hem stupade jag på soffan och sov i två timmar, hörde hur någon knackade så kom William och Björn hem och bara SOVER du?! Jag bara öh ja? Klockan var 19.00 hehe.
Var förbi Bokus i Gävle, hittade boken ”Siv sover vilse” som jag velat ha ett tag. Boken blev väl godkänd av William.
Alltså jag vaknade i natt runt två med världen jävla magknip legat med magvärk hela natten, har inte ätit laktos så måste vara något annat. Var äpplen i maten Björn gjorde och i och med att jag är allergisk mot björk och äpplen och björkar kommer från samma familj så kan det varit de som är problemet. Det kan också varit löken. Jag är tyvärr känsligt mot allt.
I alla fall kollade på mamma byter bo och sen en unge i minuten. Åh vad jag önskar att jag får föda barn igen. Jag skulle lätt kunna föda 100 ungar bara jag slipper vara gravid. Gravid är inget för mig, visst mysigt med sparkar och sånt. Men eftersom jag låg inne på BB och dessutom måste ta sprutor under hela graviditeten skräms jag av sånt. Det gör verkligen SKIT ont att ta fragmin, och som när jag pratat med barnmorskor så märks det att det inte direkt är något de rekommenderar att en tjej som haft blodpropp skaffar så många barn, det är ju risker. Minns ju som läkaren sa när jag pratade med henne på en av mina BB vändor ”det är okej för dig att få kanske tre barn, men mer en så skulle jag inte vilja rekommendera. Det är en risk för mig”. Jag förstår hur de tänker, har läst på förstått hur farligt det egentligen är för mig och bebisen att bli gravid. Även om jag får fragmin i förebyggande syfte så finns ju riskerna ändå. Som till exempel hade jag ”tur” som låg inne, dom kunde minska min dos fragmin till 3 mindre doser dagligen. Hade jag haft min fulla dos när jag kommit in och något gått snett tex att det skulle slutat med kejsarsnitt hade det funnits en risk att läkarna inte kunnat stoppa blödningen, eftersom att fragmin är blodförtunnande. Jag tog ju EDA med William, förstod inte då vilken risk det var. Det vet jag nu. Eftersom Eda förtjockar blodet och fragmin förtunnar kan det bli en blödning i mellan kotorna eller nått sånt. Står det i min journal, när den BM jag hade tog ur EDA nålen 40 minuter efter förlossningen som man normalt ska, och hon kom in till mig i duschen ganska rädd och stressad förstod jag inte allvaret. Det har jag förstått efteråt. Hon hade inte hunnit läsa min journal och fått veta att narkosen skrivit att jag fick lov att ha EDA nålen i fyra timmar, men när den drogs ur förtidigt fanns risken att jag skulle bli förlamad under ett helt dygn kanske mer. Som tur var blev det inte så, men så här efteråt förstår jag riskerna för mig att få fler barn. Det känns så tråkigt, jag vill ju ha fler men jag är rädd också. Inte för smärtan, den tar jag gärna. Men riskerna jag kan utsätta mig själv för eller barnet. Kanske är det de att jag hela tiden blir mer och mer mogen som får mig att tänka på sånt? Innan har jag inte gjort det, nu blir jag mer medveten om risker och det kanske hänger ihop med min dödsångest?
O7.OO i Falun
Före
Andra örat
Poff
Andra örat
Klart!
Påse
Siv sover vilse
Dag 16 – Jag är rädd för
Döden. Det har jag tjatat om så länge nu så antar att ni tröttnat på den saken?
Sjukdomar, det är visserligen relaterat till döden. Jag hatar sjukdomar och tyvärr läser jag på alldeles för mycket om just sjukdomar och tror sedan jag har allt. Jag är hypokondriker, rätt jobbigt faktiskt men har ändå lugnat mig. Ett tag testade jag mig för cancer nästan varje år, och hiv-test har jag också gjort i mängder vissa perioder. Trots att jag till och med varit ganska säker på att jag inte haft HIV, nu är jag blodgivare så HIV-tester gör jag rätt ofta ändå.
Att det ska hända dom jag älskar något, sånt skrämmer mig. Hänger lite ihop med det ovan.
Rymden och Aliens, okej den logiska biten av mig hjärna säger att Alians knappast kommer till jorden… DEN ologiska biten av mig hjärna skrämmer mig rejält och tycker att Aliens är bland det vidrigaste som finns. JAG skyller på E:T… Den filmen skrämde livet ut mig som barn, jag kan inte se filmer om sånt där. Då ligger jag hela natten sen och tror att det ska komma Aliens till jorden. Som den där Independens day, fy fan. Jag mådde dåligt i flera år efter jag såg den. Har endast sett den en gång, och VARJE gång jag tänker på den mår jag dåligt… Rymden skrämmer mig för den är så stor, så oändlig. Allt som kan hända i rymden, svarta hål eller allt sånt där. Är förmodligen därför jag inte gillar den där filmen Armagedon heller. Eller hur den nu stavas.
De är väl typ vad jag är rädd för.
Blodpuddings lycka.
William sa till mig här i veckan att det sämsta med att gå i skolan är att där får man ingen blodpudding.
Eftersom jag är en god mor lagade jag i ordning blodpudding med hemmagjord lingonsylt åt William.
Jag åt inget dock. Det där med blodmat är inget för mig.
Lyckan var total i söndags!
Dag 15 – Mitt rum
Mitt rum? Får bli mitt sovrum då.
Bilden är från i höstas. Har nu istället två röda kuddar till, men annars ser det lika ut.
Har en balkongdörr i sovrummet också.
Earth hour 2011
Mystes till i soffan med chips och lite godis.

Pizzabullar
Efter att ha läst i Sarahs blogg om pizzabullar blev jag sugen på att prova själv. Det blev godkänt. William åt en hel vilket är duktigt då man inte direkt kan anklaga William för att vara en storätare S. Det var rätt enkelt att göra och jag har fryst in några för att ta fram vid senare tillfällen. Bjöd hit lillebror på mat också.
Så här blev pizzabullarna. Eftersom det var första gången jag gjorde detta anser jag ändå att det blev helt okej.
Före
Efter
En förmiddag i Falun.
William vaknade 5,30 och ville upp och spela lego star wars. Jag var mindre road och tyckte att han kunde sova ett litet tag till, det tyckte inte han.
William åt frukost vid 6.00 och sen satt han och spelade på förmiddagen och var så glad över sitt nya spel.

Dag 14 – Jag saknar
Vad saknar jag? Jag försöker att leva i nuet även om jag ibland svingas tillbaka till det gamla och avlägsna. Jag kämpar nog emot saknad då saknad kan vara extremt jobbigt.
Sassa saknar jag, min underbara fina hund. Min ersättare för pappa. Egentligen är det fel ord, men hon blev ändå en tröst när jag var liten och ensam. Hon fanns där genom mina tuffa år som barn/ungdom och hennes bruna kloka hundögon hade en lugnande effekt på mig. Hon fanns där så jag kunde gråta i hennes svarta päls, eller ligga och klappa och krama på. Jag älskade verkligen Sassa. Dagen hon dog var bland de värsta i mitt liv. Jag var här hemma i Falun William var precis två år då, mamma ringde och berättade att Sassa försökt resa sig men bara ramlat att hon inte kunde gå. Mamma och hennes man åkte till veterinären och där var dommen hjärnblödning. Sassa somnade in efter två sprutor. Jag grät hela dagen, det är svårt för människor som aldrig haft ett djur eller som byter djur ofta att förstå hur ledsen en människa kan bli för ett djurs bortgång. Men ett djur blir en kompis, en slags bästa vän. Det är hårt att förlora en bästa vän, framför allt när du inte har en chans att säga hej då.
Så kommer jag då till Pappa. Jag har fått den frågan många gånger om jag saknar min pappa?
För att vara ärlig vet jag inte, jag var så liten när han dog. Jag var ändå nio år, pappa har varit död större del av mitt liv. Jag är tjugosju år nu och om några veckor är det 18 år sedan pappa dog. Att säga att jag saknar honom skulle vara fel ord. Jag brukar tänka på de få minnen jag har av honom, och jag har många gånger ”avundas” egentligen fel ord men det passar bäst in. Mina vänner som beklagat sig över hur deras pappa inte låtit dem göra vissa saker. Jag har avundats att ha en pappa som ger en arg blick på pojkvänner eller som mer eller mindre förbjudit från att träffa killarna. Jag har avundats mina vänner som haft pappor som suttit uppe på nätten och kommit med arga kommentarer när de kommit hem på natten. Jag har känt mig snuvad på en pinsam pappa som stormat in och skällt eller gjort andra saker som mina vänner ibland talat om. Något som för mig varit en främmande värld. Jag saknar att fått den biten som jag vet att andra fått, den biten som mina vänner kanske avundats mig som inte haft en sträng pappa som kontrollerat vad jag gjort.
Jag kan inte säga att jag saknar pappa som person. Jag minns honom knappt, minnen har en tendens att blekna med åren. Men jag saknar att aldrig haft den där biten som jag tror är viktig för människor. När jag var ännu yngre saknade jag också att inte kunna fråga två föräldrar om saker. När min mamma sa nej var det ett definitivt nej, mina vänner hade ju privilegiet att kunna fråga två. Sa pappan nej gick de till mamman, jag minns att jag saknade den saken i massor.
När jag väntade William bestämde jag mig för att han aldrig ska behöva känna sig lika halv som jag. Att han skulle få hela rubbet. William kallar mammas man för morfar. Jag frågade honom när jag väntade William om det var okej. Williams riktiga morfar finns ju inte, för William är han mest ett namn som ”mammas pappa”. Vi har kollat på fotografier av min pappa, men jag har så få minnen att jag inte kan berätta speciellt mycket om honom. Det ända jag kan tala om är upplevelsen när William föddes.
När jag låg i förlossningssalen och tiden stannade för en sekund, jag klev ur min kropp och stod bredvid sängen bakom mig hör jag en röst viska ”oroa dig inte han är frisk”. Jag var sedan tillbaka i förlossningssalen igen och födde William. Dagen efter på neonatal när personalen nyss burit in William till mig och jag låg med honom bredvid mig på sängen, fönstret är lite öppet och Björn beger sig mot toaletten stannar tiden igen. Jag känner en närhet, en trygghet och jag vet. Jag säger: Visst är han fin. En kall vind smeker mig kind och tiden för mig tillbaka igen. Min pappas möte med William, ett vackert möte. Han såg sitt barnbarn även om han bara fick se honom för en kort stund.
Spelfynd!
Fyndade spel på citygross. Hittade en låda med spel för 99-149 kr styck. Dessa följde med mig hem.
William var helt lyrisk över Lego Starwars han har önskat sig just den versionen ett tag. Typ sen i somras.
