Ätstörning

Psykisk ohälsa som något positivt.

Har funderat fram och tillbaka på detta inlägg. Det kan vara så att gårdagens P1 dokumentär som jag lyssnade på via Spotify fick mig att fundera ännu mera kring att skriva utifrån mina tankar.

På nätet och inom sjukvården så upplever jag en helt annan acceptans mot psykisk ohälsa än vad min erfarenhet är från verkliga livet. I regel tycks människor vara rädda för dem som är skörare, det ses som fel och avvikande. Kanske rent av skrämmande, helt utan att veta någons historia så sätter samhället sin egna stämpel på någon och göra saker till sin sanning.

Ordet varför ställs aldrig, utan det är snarare vad man gör för att bli normal. Det är som ett folk tror att en rycksäck med minnen som tynger din rygg bara ska försvinna. Visst det funkar ju ett tag men en dag spricker ryggsäcken. Bita ihop och komma vidare, ett fint begrepp som folk använder för att peppa någon att orka kämpa vidare. Lägg det förflutna bakom dig, lev i nuet, du kan inte förändra det som varit men påverka din framtid. Alla klyscha meningar för att just du ska känna att ingen vill veta om dig och dina problem.

Sedan när din ryggsäck spricker står du där utan någon. Utstött och ensam, folk du trodde dig var viktig för är du totalt oviktig för. Du var en people pleaser och folk gillade dig för att du ställde upp, men dina vänner var de aldrig.

Jag önskar att folk i verkliga livet kunde förstå, att lika lite som någon väljer cancer väljer du ditt psykiska mående. Livet är ett lotteri, vissa av oss går genom livet och upplever inga trauman, andra upplever trauman hela tiden och blir därmed skörare. Att vara skör är inte fel, snarare tvärtom. Sköra människor sitter inne på en helt annan kunskap än andra, sköra människor förstår och vet hur du skall kämpa dig upp. Trötta? Absolut, men de är också dem som du väljer att berätta allt ditt innersta för. För oavsett hur trött en människa med psykisk ohälsa är kommer denne alltid att bry sig om, jobba hårt som sjutton och vara en trogen vän och bekant.

Att må dåligt handlar inte om att du är en dålig människa. Eller inte är en tillräckligt bra vän, anställd eller familjemedlem. Nej snarare är det tvärtom. Ingen jobbar så hårt som någon som är i en period när det psykiska är bättre. Ingen är en bättre vän, kollega, anställd eller familjemedlem än den personen som mår dåligt i perioder. För den personen ger alltid så mycket mer när den mår bra, än en person som aldrig varit i det mörka hål och kommit upp till jorden. För den med psykisk ohälsa vill inte att andra ska falla ner i hålet, har du varit där kommer du ta dig upp lättare för varje gång. Men första gång? Ja den gången vill vi hjälpa alla andra att slippa uppleva.

I tankarna en natt.

Jag mår inget vidare, känner mig skör och liten. Ibland finns det inget jag önskar mig mera än att någon skulle ta hand om mig. Så länge jag kan minnas har det aldrig varit något som varit viktigt för mig, istället har jag skött mig själv. Men just nu, skulle jag bara vilja vara liten. Bara vilja att någon tog hand om mig. Lagade min mat, fick mig peppad att ta mig för saker. Krama om mig, bara finnas där för mig.

Så många gånger har jag fått frågan genom livet: Vem tar hand om Madeleine? Och aldrig har jag förstått vad de menar, jag själv så klart. Jag har tagit hand om alla och mig själv, om än i sista stund. Men aldrig att jag tillåtit någon att ta hand om mig, för jag har alltid velat klara mig själv. Nu är jag dock här, i ett läge när jag längtar efter att bli omhändertagen. Jag önskar någon tog hand om mig, bara för en liten stund.

Ätstörning känslor och trötthet.

En del av mig vill så gärna ha ork, men en annan del av mig är så trött och vill bara sova. Jag vet inte hur förklaringen ska vara på saken, men jag är så galet trött. Känner mig som att orken inte finns alls. Jag längtar bara efter att få sova, så där extremt mycket.

Ätstörningsrösten är vidrigt hög just nu. Från en Gollum till en tonårstjej som verkligen trycker ner mig och rejält. Det är tufft och i allt blir jag ledsen och skör. Kanske blir det bättre med lite sömn? Jag ska till Dala ABC på onsdag, och tiden kan verkligen inte gå saktare än den känns just i detta nu.

Ätstörningar: I slutändan är det bara jag som kan förändra mitt liv.

Jag är i en rejäl down period. Vet att det är en berg- och dalbana när man går en ätstörningsbehandling. Jag vet att det är en lång väg att bli frisk, men nu är det förbannat jobbigt.

Ni vet när man tror någonting innan det skett? När man oroat ihjäl sig för något, och sedan vaknar man liksom upp och inser fan också det blev precis så här. Det är svårt med maten igen, varje dag skriker ätstörningen till mig att inte äta. Speciellt vill den att jag ska råka glömma att ta mina mellanmål. Den är galet irriterad på mig som äter fastän jag borde skita I det som den känner. Förut var den i form av en nedtryckande Gollum men nu? Nu är den en obstinat tonåring och försöker intyga mig att mat det är riktigt dåliga grejer.

Allt handlar i slutändan om en enda sak. Att jag inte kan säga ifrån, att jag känner att jag inte duger. Att det känns som allt detta år är ett stort misslyckande och att jag varit så förbannat dålig på allt. Från att ha försökt känna mig värdig till att känna mig ovärdig igen. Varför?!

Jag vet att med mat mår jag bättre psykiskt, men när jag känner att jag inte mäktar med den så kallade verkligheten så springer jag för mitt liv. Jag hamnar i någon form av flykt?! Och där är jag nu, har ångest och vill bara fly. Springa för allt vad livet är mig kärt ifrån denna känsla innan jag rasar ihop totalt.

Men så står jag här sen, och vet att den enda som kan förändra mitt liv är jag själv. Jag har ingen fallskärm, och jag måste ändå hoppa ut från planet och falla. Jag vill inte falla, men jag gör det hårt och snabbt.

Ätstörning: Trötthet, och funderingar.

Jag är så trött, rejält trött verkligen. Kom hem från jobbet och stupade i mer eller mindre. Sov och sov, blir nästan rädd för mig själv när jag är så här trött. Det känns inte normalt fastän jag någonstans vet att det är det.

Har i alla fall fått i mig måltider idag, om än inte bra. Det började bra, men efter jobbet. Jag orkade verkligen inte äta lunch jag ville bara sova. Så jag tog några mackor och somnade sen. Har fixat så det finns matlåda imorgon, och ska försöka kontakta Dala ABC för känner att jag nog behöver peppning på lite olika plan nu. Är så rädd för att misslyckas men när vardagen kommer är det så förbannat lätt att göra det. Varför?!

Jaja, kanske morgondagen blir bättre. Ska se till att fixa måltiderna då! Jag måste!

Ätstörningar: Mat, press och livet.

Så var det en ny arbetsvecka igen. Har avklarat dag ett av fyra möjliga. Det kommer bli bra, känner dock att jag har lite smått panik kring saker eftersom huvudet inte hänger med hela tiden. Någonstans så blir det ganska jobbigt när jag försöker hänga med i saker, men hjärnan inte är med.

Jag regerade på saken igår under tipspromenaden, vid två tillfällen kändes det som att hjärnan tappade bort benen. Ja det låter skumt, men precis så kändes det. Vet ej vad det beror på med börjar misstänka att det kan berott på helgens dåliga matintag.

Idag har jag fått i mig: frukost, mellanmål och lunch det här blir bra. Det återstår tre mål till och det ska jag fixa. Absolut på alla sätt och vis.

Ätstörning, livet och söndagar.

Nyss vaknat på soffan hos Björn. Har varit ute med Skilla. Nu ligger hon ihopkurad på min mage. Jag känner att min matdag igår inte var något vidare så därför har jag nu ätit frukost och ska se till att äta mina mellanmål. Det här kan verkligen ställa till det för mig som ätstörd jag måste hålla på målen!

Idag står det på William är tillbaka på schemat! En hel vecka har han befunnit sig i Tyskland men nu är han hemma om bara ett par timmar längtar ihjäl mig.

Det är även Tiskpromenad (tipspromenad runt Tisken) och så ska jag med Björn till Borlänge. Solen skiner men det är minusgrader, hoppas det vänder så snön försvinner snabbt så vi får vår nu! Gärna innan påsken!

Ätstörning: Tillbaka på jobbet.

Nyss kommit hem har avklarat två dagar på jobbet. Är helt slut får jag medge, känns i huvudet och kommer alldeles strax somna. Det har kanske inte varit som jag tänkt mig. Kanske blir det bättre? Jag hoppas det, jag lär väl inte känna precis så här speciellt länge?

Jag har i alla fall hunnit med lite arbetsuppgifter och det känns bra. Lite som att jag åtminstone fått känna att saker går framåt.

Men ätstörningsrösten är på mig hela tiden just nu, och min presenterare jävlas som bara den. Jag har svårt att säga nej, och när jag försöker känner jag mig överkörd. Då kickar presteraren in och vips står jag där helt slutkörd. Det är svårare än man kan tro att stå upp för sig själv, när ingen lyssnar.

Ätstörningar: Sjukskrivning, läkartid & sjukdomsinsikt.

Är fortfarande förkyld men satsar trots det på att åka till jobbet imorgon. Mår bättre och då vill jag ta mig dit, har jag ändå varit sjukskriven så länge som nu är det skönt att få börja någon gång.

Jag har idag pratat med läkaren, han sjukskriv mig på 50% tills i maj och sedan 25% tills i juni. Det kändes skönt också att höra honom påtala att jag fortfarande är sjuk och att jag BEHÖVER hjälp in i friskhet. Som han sa:

”Ta inte detta fel, men det här är ju som missbruk eller ja det är ett missbruk. Det blir man inte frisk ifrån efter några veckors behandling. Det är ett jobb som fortsätter.”

Det höll jag så klart med honom om saken. Ätstörning är ett slags missbruk eftersom man ursäkter kroppen för ganska hemska prövningar. Det är inte konstigt att jag varit utmattad, deprimerad och haft sömnsvårigheter under så många år när kroppen gått på sparlåga i 26 år. Då är det absolut inget man blir frisk på genom 10 veckor, jag har fått hjälp på vägen men detta är något som tar tid.

Något som jag märker är hur less jag dock blivit på att läsa eller höra folk snacka om: hälsa och hur man bör agera. Behandlingen har fått mig att se så mycket mer än andra. Kanske fått en tydligare syn på att vissa människor helt enkelt har en ökad sårbarhet. Man väljer inte sin sårbarhet, den finns där och medan någon kanske tror att den är vald är den verkligen inte det. Vi med psykisk ohälsa kämpar med den dagligen, jag skulle inte önska någon utan psykisk ohälsa detta helvete. Men jag önskar att fler förstod att ingen väljer att må dåligt.

Ätstörning: Att inse sina begränsningar.

Jag skulle börjat jobba idag, men ligger istället i en rejäl förkylning. Då menar jsg verkligen rejäl också är helt slut och har både öronvärk, snuva, värk i bihålorna och påbörjad hosta. Livet liksom! Är ändå glad att jag klarat mig frisk genom behandlingen. Dock kändes det så fel när jag skulle träffat chef idag och pratat. Vi tog det digitalt men det blir så många tankar i huvudet, både före och efter.

Efter dessa tio veckor är jag inte samma människa som innan. Jag har lärt mig vart mina gränser går. Den personen som klev in på dagvården är inte samma som lämnat. Det här medför också att jag inser att jag är sjuk, något som andra inte ser på mig. Det blir liksom en krock då, hur ska någon förstå hur dåligt skick jag faktiskt varit i?!

Jag har lågt ferratin, jag har haft påverkade levervärden, jag har varit så deprimerad och dålig att jag nästan lagts in på psyk. Utöver det förstått att min kropp varit redo att stänga ner, jag har precis fått en ämnesomsättning. Svettas för första gången i mitt liv, jag är inte iskall längre, tappar inte håret, jag är inte lika deprimerad, och mindre trött än tidigare. Jag sover hela nätter, något jag tidigare inte gjort.

Nu har jag fått hjälpen att ta mig mot friskhet, men jag är inte frisk ännu. Därför skrämmer mig livet utanför dagvården så extremt mycket. På dagvården går man runt med sitt täcke, sover och äter. Men i världen utanför?! Här förväntas jag fundera normalt, utan täcke, filt eller stöttning och det är svårt. Förbannat skitsvårt!

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings