Frågor

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Madeleine Stenberg 11 december, 2010 2 Kommentarer

Tyckte det var nyss jag skrev om ett ögonblick men ja lär bli ett till då?

Det får bli när jag plussade den 24 januari 2004. Jag minns det verkligen tydligt. Jag hade någon vecka innan varit på min farmors begravning. När jag satt i kyrkan kände jag hur någon tog på min axel och viskade i mitt öra samtidigt som låten ”Ängeln i rummet med Eva Dahlgren” spelades ”Du är med barn”, jag tänkte när jag hörde det där vad?! Tänkte att jag inbillade mig något. Hur som helst när jag väl plussade hade jag skickat en kompis att ta med sig öl en person köpt ut åt oss (vi var ju nitton) och ett graviditetstest, mensen var sen med 1 dag, brukade alltid få mens den 23 och hade inte fått den, månaden innan hade jag fått den 21 vilket jag ansåg verkligen märkligt. Hur som helt kompisen kom hem till mig jag gick fortfarande runt i pjamas så jag tog testet och studsade in på toaletten och sa (DET är nog ändå inget) , eftersom jag inte alls planerat barn så gick jag in, kissade och började ta av mig pjamasen för att duscha vänder mig om och ser ett blått streck framtärda på clearblue testet, jag minns att jag bara VAD?! Kolla hur det var nästan så litet att det inte syntes men ett plus var det, vandrade som i en dimma ut på balkongen där kompisen stod och rökte är så i chock att jag skriker och tappar gravtestet i snön ”JAG är gravid”!!! , helt skräckslagen med blandade tankar. Hör hur hon säger, MADDE gå och ta en dusch. Därinne sitter jag och rabblar för mig själv ”jag är med barn, JAG ÄR MED BARN, JAG ÄR MED BARN” upprepar smakar på orden ser mitt liv passera i revy och är bokstavligt talat vettskrämd.
Går med handduken snurrad runt kroppen till mitt sovrum ringer mamma och säger ”MAMMA jag är gravid” , tårarna kommer jag faller på knä samtidigt som jag gråter och gråter och säger MAMMA mitt liv är slut, FOLK kommer hata mig vad ska jag göra?! Jag hör mamma säga ”Ja nu ser du i alla fall att du kan bli gravid” , själv ligger jag där på min matta och förstår ingenting reser mig och ställer mig och kolla ut från fönstret där på Jungfruvägen 115 C och bara gråter.
Går ut till min kompis placerar mig i soffan och försöker att förstå innebörden av vad jag just sett och vad som finns därinne i min kropp, går någon minut så ringer telefonen. Jag svarar och hör mamma ”Jag vill bara säga att jag stöttar dig oavsett vad du gör och jag vill gärna bli mormor” , hennes lugnande ord får mig helt plötsligt att känna mig mindre rädd. Som om alla hemska tankar och hjälplöshet försvinner på bara några sekunder.
Dagen går och jag vet att jag äter pizza, råkar se Björn men vågar inte tala om något. Jag tänker att jag måste få vänja mig vid det här själv först. Sover över hos kompisen och en till vän kommer dit. Vi ligger alla tre i hennes dubbelsäng och pratar. Jag somnar och drömmer. Jag står och kollar ut över en blomstrande äng med solen som står över ängen. När jag står där ser jag två små barn, en pojke och en flicka hålla varandra i handen. Jag känner sådan kärlek, jag vaknar och vet precis vad som ska hända. Barnet i magen är mitt och jag älskar det här barnet, jag är inte rädd inte det minsta. Om jag så ska ta hand om barnet själv så ska jag ha barnet. Jag är glad och börjar smeka magen lite, tänker på den lilla personen som växer därinne i min kropp. EN levande människa jag gjort, bestämmer mig för att jag ska bli världens bästa mamma ta tag i mitt liv och ge barnet allt.
Samma dag släpper jag ”bomben” för Björn, jag säger att vi måste prata inför två kompisar och den enas sambo. ALLA tittar på mig, jag hör Björns röst som säger ”det låter allvarligt”, jag förstår att det är oundvikligt att inte berätta i telefonen så jag säger det rakt ut ”Jag är med barn”, hör något med ”är du säker på de?”, jag MMM jag har gjort ett test. Blir skjutsad hem till Björn och vi pratar, jag känner hur jag klivit ut ur min bubbla jag levt i under sju årstid. Jag känner en lycka, en självsäkerhet. Jag ska bli mamma, om ändå så oplanerat så ändå så lyckligt. Mamma en gåva, något så fint man kan bli. Jag skulle bli mamma och någon växte där inom mig ett litet liv och i samma stund clearblue visade ett positivt resultat på ett liv, gav det mig ett nytt liv. Ett rikare liv, ett bra liv, ett lyckligt LIV! En skatt utöver alla skatter, den dyrbaraste gåvan, gåvan att ge liv åt en annan människa!

Dag 20 – Den här månaden

Madeleine Stenberg 10 december, 2010 8 Kommentarer

Ja vad har hänt? Har insett hur sjukt mycket jag faktiskt längtar efter att få min lärarexamen. Det har varit skit kallt och jag har insett att jag inte vill gå ut *S*.
Har förut detta fått nya tapeter på Williams rum och vill mer än mest nu att dörrarna ska bytas i den här lägenheten samt att då om målat i hallen, känner för att ha FINT hemma. Känt ett stygn av samma känslor som jag fick förra året som sakta hade börjat rubbas men nu kommit tillbaka på grund av människors klumpighet.

Det är snart julafton och jag funderar fortfarande vad som jag ska handla till brossan, Williams klappar är inte klara heller så måste snart börja hetsa med de också.

Eftersom det blir nyårsafton i år med och jag likt alltid är helt utan planering får jag se vad som sker då, har personligen lust med att äta god mat med William och om Björn inte har något annat för sig även honom. Jag behöver ingen stor super duper nyårsfest, för mig är en mysig hemma kväll så mycket viktigare.

Dag 19 – Detta ångrar jag

Madeleine Stenberg 9 december, 2010 4 Kommentarer

HA, kul att berätta jag ångrar. Till saken hör att det finns massor av saker jag ångrar. Framför allt är det inblandade killar i sånt.
Jag har väldigt lätt för att ångra saker (på gott och ont). Därav så finns det miljonersmiljarder saker jag ångrar.

En sak jag ångrat i flera år är att jag förlorade oskulden med en person utan att riktigt vilja det, det fick mig rejält ledsen inombords och jag önskar på något vis att det istället varit med någon jag verkligen velat vara med och inte bara någon av några. Det gjorde ont, jag blödde som fan och dagarna efteråt var det som jag hade mens fast jag inte hade det ungefär. Det gav mig rejäl ångest och jag ångrade mig mycket över de.

Något annat jag ångrar är kanske att jag aldrig riktigt vågat säga det jag borde sagt till människor, att jag hellre valt att hålla det inom mig. Vissa saker kan jag spy ut och såra människor för men sen andra kan jag hålla tyst som en mus om. Sånt kan jag nog också ångra. Jag ångrar också att jag när jag så här efteråt inser att jag hade en psykos under 2002 festade så mycket att jag hade sex med killar utan att ens vara närvarande psykiskt. Jag håller inget av vad jag gjort hemligt, det är ingen idé jag berättar ändå öppet om sånt för folk. Jag ångrar att jag inte sökte hjälp när jag mådde så dåligt, det hade verkligen varit bättre för mig att veta att saker jag gjorde när jag var så där borta aldrig hänt om jag bara inte hade festat för att lugna ångesten som fanns där inom mig.

På sätt och vis har dessa saker som jag ”ångrar”, också gjort mig till den jag är idag. En lycklig människa, hade inte all ångest och det jag gjort varit där hade jag aldrig fått William, aldrig bott här i Falun och allt sånt. Då väger lyckan över ångesten. Men jag ångrar ändå att jag gjorde saker jag inte borde gjort, träffade killar och brydde mig inte om ifall jag skadade mig själv. Det jag ångrar är att jag förut innan jag fick plusset på graviditetsstickan var en annan människa. Jag ångrar åren innan jag blev gravid och fick min underbara William. Den personen ångrar jag i massor, det är ett kasst jag får stå mina val jag gjorde sån ung och osäker och mådde dåligt och kommer alltid ångra.

MEN jag är ändå sån att jag tycker att jag är glad för det jag har nu, den trygga lilla bas jag byggt med egna byggklossar och med William. DEN glädjen är större än någon sorg och ångest i världen.

Dag 17 – Mitt favoritminne

Madeleine Stenberg 7 december, 2010 4 Kommentarer

Mitt absoluta favorit minne är ju helt klart när William föddes. Men eftersom jag redan skrivit om de så tänkte jag ta mitt andra favoritminne.

Jag vaknade en morgon när jag var 10 år, jag var ledsen och låg i min säng. Hatade skolan och ville inte alls gå dit. Då böjer sig mamma över mig och viskar om du går upp idag så ska du få veta en hemlis. Jag frågade mamma, VAD? Så säger mamma med låg röst ”idag ska du få din hund” . Jag minns hur det kändes i kroppen på mig hur jag liksom fick ett lyckorus utöver denna värld. Jag skulle få en HUND. Jag älskade hundar och hade alltid gjort, när pappa dog sa mamma efter mycket tjat att om jag började spara pengar så skulle jag få hunden. Så jag hade börjat spara och verkligen älskade varje sekund av tiden jag sparade pengarna.

Jag gick till skolan med min hemlighet och sedan log jag hela dagen. Jag hade kör och det var en fredag så jag fick gå hem lite tidigare från kören när vi åkte i väg mot Falun för att träffa uppfödaren med sina valpar. När vi kom till Z-krogen så träffade vi uppfödaren och hon bar ut sina små svarta och bruna lurvbollar ur bilen och jag fick bära en av dom. Sen stod vi vid vägen och kollade, och ena valpen gick sin egen väg bort mot vägen och uppfödaren sprang dit lyfte upp valpen och gav den lilla svarta lurvbollen och la henne i min famn och sa här är eran.
Jag var så glad, hela vägen tillbaka till Orsa satt valpen i mitt knä och gnydde, på nätten gnydde hon också men blev snart lite gladare. Dagen efter kom min syster och bror hem, jag tog min systers hand och sa KOM ska du få se, i korgen låg våran valp och jag sa DET är våran hund, precis då reste hon sig och gick fram till min syster. Jag älskade min lilla valp så mycket. Hon fick namnet Sassa och blev min bästa vän i 12 år framåt. Sassa blev avlivad i november 2006 då hon vaknade och inte kunde gå, det visade sig att hon fått en hjärnblödning. Jag grät mer en jag någonsin gråtit.

Men jag var så glad där när jag fick min hund, min fina lilla Sassa som jag fortfarande saknar.

1994

Jag, Min lillebror och Sassa 1994

Sassa 2004

Dag 16 – Min första kyss

Madeleine Stenberg 6 december, 2010 6 Kommentarer

HAHA tänkte jag när jag läste detta?

Kyss vad menas med det, hångel med tungan eller puss?

Jag skriver dom jag räknar på riktigt. Första pussen (på munnen) var med en kille jag gick på lekis, skolan samt fritids med. Vi lekte mer eller mindre varje dag och en dag tog han min hand och vi sprang ifrån fröknarna kröp in bakom några buskar och där började vi pussas. Jag minns hur kär jag var på ”barnvis” liksom. Hehe.

Sen var det väl nån gång ryska posten med långtradare men de räknas inte tycker jag.

SEN då till den som jag räknar som min första kyss, jag var 15 år och kände mig skit gammal som inte kysst någon på riktigt eller ja hade ju som sagt långtradare från skolan och pussar i buskar osv men ingen riktig. I alla fall jag tuggade jenka och träffade den här killen, egentligen var det ett misstag rakt igenom för jag gick för långt med den killen på en gång mer eller mindre. Fyllor ni vet… Vi satt i alla fall på ett staket och ja sen började vi väl strula. Efter de har jag strulat med otåliga människor och inte brytt mig det minsta. Det där med första kyssen är mest jaha för mig, en kyss kan jag i princip ge vem som helst. *hehe*

Dag 15 – Mina drömmar

Madeleine Stenberg 5 december, 2010 2 Kommentarer

Sånt här är skit svårt, för vad har jag för drömmar egentligen? Jag är ingen romantiker som tror på evig kärlek till exempel. Jag har aldrig sett mig själv gifta mig eller drömmer om att träffa mannen i mitt liv. Jag vill gärna ha fler barn och det drömmer jag om, men jag drömmer inte om att ha en man i mitt liv. Det här med att dela vardagen med någon har aldrig varit något jag riktigt känt mig bekväm med något som provocerar andra. Ibland känns det som att om jag gick på vad andra gör för drömmar åt mig skulle jag behöva gå ut och dra med någon hem och bli tillsammans med honom för den drömmen BÖR jag ha som ensamstående morsa. Ensamstående morsor är desperata brukar det ju skrikas ganska högt, jag är dock långt från desperat. Jag får panik av tanken att någon ska äga mig och styra mitt liv i sin riktning. Att dela vardagen med någon är för mig mest jobbigt, det där träffa föräldrarna ge ett gott intryck osv. Jag orkar inte sånt, var så soft när jag såg 24 timmar med Pernilla Walhgren eller hur hon nu kan tänkas stavas och hon sa något med att hon inte orkade dejta. JAG kände så igen mig, där är liksom jag i ett nötskal jag orkar inte dejta, orkar inte träffa någon och ju mer andra tjatar ju mer less blir jag.

Men så kommer vi tillbaka till att jag vill ha fler barn, min dröm. DEN är att göra en inseminering och få barn utan att behöva ha en pappa i bilden, att vara ensamstående och att leva på de viset. Det är dock saker som hindrar mig, en av dessa skäl är att jag fått väldigt klara besked om vad folk tycker som saken och nummer två är att det inte går att göra i Sverige.

Så ja det är min dröm, få barn ensamstående via inseminering. Jag är inte manshatare eller så, jag vill bara inte dela mitt liv med någon.

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Madeleine Stenberg 4 december, 2010 1 Kommentar

Svart t-shirt
Jeans
Kofta
Rosa randiga strumpor

(OCH hör och häpna så här ska jag gå på fest, är för frusen för att klä min annorlunda så här på vintern)

Dag 13 – Den här veckan

Madeleine Stenberg 3 december, 2010 1 Kommentar

Hmm den här veckan? Jag skriver ju om vad som händer varje dag men ja den här veckan? Det är skit kallt i Falun igår var den runt -18 och tro mig jag ville typ dö fryslort som jag är. Jag har pluggat, glott på the vampire dairie och även roat mig kungligt med att softa.

Nya tapeter är på gång i Williams rum och idag var  det kyrkan där han uppträdde. Ska till Carola på sexparty imorgon men sen blir det hemgång. Första veckan i december håller på och William är super glad och räknar ner till julafton. Imorgon ska jag och Björn till Borlänge och köpa julklappar.

Dag 12 – I min handväska

Madeleine Stenberg 2 december, 2010 4 Kommentarer

HAHA, jag tänkte när jag såg detta HJÄLP. För min handväska tillhör den högst okvinnligaste delan av mig. Dels är jag totalt intresserad av väskor, jag använder det av praktiska skäl att ha något att stoppa plånboken i samt slänga alla kvitton och ibland böcker jag använder i skola i. Jag är inte alls den där tjejen som har parfymer, deos och smink i handväskan. Nej min handväska består av oreda något som inte alls förekommer i mitt hem annars. Vet att det brukar stå att man kan läsa av människor genom att kolla i deras handväskor samt badrumsskåp? Det är en myt i mitt fall, mitt badrumsskåp är fullt med diverse kroppsvårds grejer som jag proppat in så dom lätt ramlar ut, och min väska ser lika ut. Igen proppad med diverse skit. Plåster brukar jag dock ha i plånboken och min medicin när jag tänker på det.

1 – Oxis för astman
1 – Plånbok
1 ask plåster
1 – kvitton från diverse handlade