Så var det måndag igen då. Snacka ändå om att tiden går snabbt, det hinner knappt bli helg förrän den är över och likaså känns veckorna. Ute har fulhösten gjort sig påmind, färre och färre löv är det på träden, de står nakna och på marken ligger de blöta. Inte prassliga höstlöv utan sådana som snart kommer bli så där dryga så de följer med skorna in. Jag vet att många älskar hösten, men från nu och fram tills december är det vidrigt. Sedan är det vetskapen om att snart får vi snö också, hur många veckor? Jag minns för tio år sedan, då föll första snön under höstlovet. Mängder och sedan kom kylan, en kyla som höll i sig från oktober tills början av mars.
Som lärare med rastvakt och då även jobb i förskoleklass var det vidrigt. Vi var ute så ofta och länge att man knappt stod ut. Jag minns tiden, och funderar om det kommer bli en liknande vinter igen någon gång. Fördelen nu mot då är ändå att rastvakt inte längre ingår i jobbet. Det är definitivt inget jag sörjer, att jobba med tonåringar medför att man slipper frysa häcken av sig och som den fryslort jag är, så befinner jag mig i himlen.
