Orsakullan som blev mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
En blogg om dalaliv, familjeliv, porslin, pudel & folkdräkt.
I söndags när mamma kom förbi med dels min födelsedagspresent som jag skrev om i söndags. Så hade hon även med sig mer saker.
1. Tavlan ovan som är målad av Anders Loman, min mammas morfar. Jag har köpt den av mamma. Alltid tyckt mycket om den tavlan, och den föreställer Tagore den enda indiern som mottagit nobelpris i litteratur.
2. Magnus Ugglas nya bok. Den ser jag framemot att läsa.
3. En tavla mamma skapat med diamonpainting. Det är en pudel på så klart!
Tusen tack mamma! Jag älskar dig!
Så har vi varit på Vetris här i Falun och vaccinerat Skilla. Hon var varken imponerad av att gå dit, bli skannad eller träffa veterinären. Hon stoppade huvudet i min armhåla när veterinären stack henne. Det skulle tydligen svida men Skilla sa inte ett ord, däremot ville hon därifrån.
Så nu har Skilla pass och även vaccin mot rabies. 900 kr kostade kalaset men då slipper jag åtminstone oroa mig för eventuell rabies som kan överföras från andra hundar till henne nu när vi har andra regler på grund av kriget I Ukraina.
Kan säga att pengarna var så värda det, när det kommer till min hund så är vaccination otroligt viktig, hon är ju min familjemedlem. Lite roligt dock, nu har hela familjen pass utom jag.
Jag försöker verkligen behålla mitt lugn, men med GAD är det absolut inte lätt. Ändå går det bättre än tidigare, kanske för att jag befinner mig på dagvården på Dala ABC. Och där får redskap för min ätstörning som jag försöker applicera på min GAD. Det känns ändå som det funkar något.
Idag var vi iväg och åt på Dalasalen på lunchen. Jag bara skakade, kände mig verkligen pressad. En viktig och bra utmaning även om jag mår SKIT att äta ute så där. Kroppen vill inte, psyket säger åt mig att fly och tanken på mat blir värre än värst. Men jag klarade det, och för mig är det ett stort framsteg.
Annars då? Jag ligger just nu på soffan med en trött Skilla bredvid mig. Ska nog snart göra henne sällskap och gå och lägga mig. Klockan kanske är halvsju men jag är trots det galet trött.
Skilla blev klippt i måndags. Det var välbehövligt eftersom hon denna vinter fått massor av tovor i pälsen trots att jag borstat. Hon är jätteglad över att inte ha massor med päls och nu när hon springer i snön så slipper hon stora snöklossar över hela pälsen.
Själv mår jag skit. Jag kan knappt röra mig, och min puls slår så fort att jag tappar andan. Bara att sätta på mig skorna får pulsen att öka, att gå i trappor och ja nu är jag verkligen ur form. Känns bra dock att veta varför jag mått som jag gjort i några veckor, att det är mitt järnvärde. Hoppas verkligen att läkaren på DALA ABC tänker prata med mig i veckan.
Jag och Skilla sov över hos Björn i natt. Detta bidrog till att jag till frukost idag, iklädd mitt nattlinne från Polarn o pyret blev kattackerad av Björns tre katter. Just på denna bild var det dock bara två och sedan älskade Skilla förstås. Som jag älskar djur ändå, den kärlek man får av djur är verkligen så himla fin.
Jag, Björn och Skilla tog en promenad tillsammans. William är också hos Björn men han är sjuk i en förkylning istället så han var inte med på promenaden, men han åt i alla fall lussekatter med oss på eftermiddagen och nu vid kvällen har vi ätit thaimat. Jag dricker lite öl och ska sova över hos Björn i natt med. En fin kväll på många sätt det här.
Imorgon är det fredag. Ett slående ord på torsdagar, men idag är det just fredag och det är helgens första dag för mig som jobbar fyra dagar i veckan.
Jag började denna dag med att ta med Skilla på en promenad till Vetris. Det var nämligen dags för årets dos mot kennelhosta. Skilla var livrädd men det gick bra, som en bebis borrade hon in nosen i min armhåla och låtsades inte synas. Lilla skrotan, nu är vi hemma igen och hon la sig precis tillrätta för att sova.
Vad denna fredag har att erbjuda vet jag inte. William pratade om att han och några vänner skulle se filmen som uppkom efter serien Braking bad som William plöjt under några veckors tid.
Igår städade jag i alla fall så hemmet är skinande rent. Det enda som behövs nu är att tvätta och ja, det är väl helgens att göra.
Jag och Skilla gick förbi kyrkogården igår, där badade det ett vad jag tror par? Paret var alltså änder och Skilla var mycket nyfiken. Hon stod länge och väl och inspekterade änderna, det här var verkligen roligt för henne. Om man tänker på att det varit is i där i dammen hela vintern gjorde det nog saken ännu roligare för nu är djurlivet tillbaka igen.
På tal om djurliv är det fiskmåsar som hörs och fågelkvitter samt tranor om vartannat. Det är verkligen något jag ser som vårtecken. Jag fullkomligt älskar den saken med den här tiden på året.
Idag ska i alla fall ögonfransarna fixas och jag ska gå till Arkens Zoo med Skilla för att köpa lite nya påsar, för lika väl som man ser vårtecken ser man även att många inte plockar upp efter sina hundar. Det gör dock jag!
Skilla fick gå till frisören i torsdags, det var dags. Dels för värmen men även för att pälsen började ta till sig kvistar och liknande. Pudlar fäller ingen päls, det medför att de måste klippas då och då. Jag men även William tar så klart hand om hennes päls, men sedan blir det tillfällen när hon måste klippa. Speciellt inför våren så hon ska slippa svettas.
När jag hämtade henne hade frisören på Trimmis här i Falun satt en rosett vid örat på Skilla! Hon blev så galet söt, min lilla flicka!
Jag har sagt det så många gånger, hur tacksamt det känns att Skilla kommit till familjen och mig. Hon ger mig sådana lyckostunder, jag behövde och behöver henne så otroligt mycket. Vi är liksom ett team jag och Skilla, dessutom är jag så glad över hur självklar plats hon fått i vår lilla familj.
Det slår mig dagligen numera, hur glad jag är. Hur mycket mindre ångest jag har, hur livet efter flera år känns så fint. Jag har haft min ångest så länge, ett tag har jag accepterat den för att nu känna att den är nästintill minimal.
När Skilla flyttade hit så förstod jag inte att det skulle vara så rätt för mitt psyke. Att varje dag få må som jag nu gör, jag som brukar ligga med massor av tankar kring livet, döden och alla hemskheter som kan hända tänker mindre på sakerna nu. Det sägs att djur hjälper mot psykisk ohälsa och jag är villig att hålla med. Kanske är det deras lugnande ögon, att man kan ligga och klappa på dem och ha någon som sover nära så vi får utsöndra oxytocin? Oavsett känns det privilegat att få må så här efter alla år. Att få må bra!
Skilla min Skilla igår kunde det gått riktigt illa…
Igår så passade jag på att städa på kvällen. Om vädret ändå är tråkigt kan man likaväl städa. Så sagt som gjort, jag städade. Duschade av alla blommor, dammade och skulle som vanligt dra fram snabeldraken. Satte igår att dammsuga i ungefär 10 minuter. Ropar på Skilla som låg på balkongen. Precis då ringer min granne på mobilen, hon frågar om Skilla är med mig och min första tanke är: Hon har hoppat ut från balkongen! Det är två meter ner, vi bor på första plan med halvtrapp. Gräsmatta under som tur är! Skyndar mig ut i trapphuset och där är Skilla med några fina människor bland annat mina grannar. Hon var helt tyngdlös och var lika chockad som jag. Alla tankar som kom, tänk om hon blivit överkörd, hon brutit något efter hoppet, om någon skulle stulit henne.
Tog med henne in och kramade om henne, samtidigt som jag kände mig som världens sämsta hundägare. Ni med barn vet sådana där tillfällen när man känner att man misslyckats som förälder? Precis den känslan flög runt i mitt huvud.
Alla säger dock samma sak till mig: Att en hund ska hoppa ut från balkongen kan man inte förutse. Det är nog sant, katter hör man ju om men är först idag jag fått höra om hundar som gör det utöver Skilla. Nu kommer hönsnät upp samt kompostgaller.
Idag stod en till sak för Skilla på schemat. Första gången hos frisören, på riktigt besök. När vi kom in på Arkens Zoo där Trimmis ligger var Skilla jätteglad. När man är där träffar man andra hundar och får godis, när Skilla såg tjejen som skulle klippa henne så dök tydligen minnet från valpbesöket för en månad sedan upp. SKILLA ville inte klippas och försökte dra! Jag fick bära in henne, sedan gick jag därifrån. Åkte och handlade, jag tänkte vilket otacksamt jobb hundfrisörer måste ha med hundar som absolut inte vill dit, men de får ju tacksamma hussar & mattar i alla fall. Även om kunden inte allas är nöjd med besöket…
Skilla hade dock varit jätteduktig och medgörlig. Hon var väldigt glad när jag hämtade henne, och så himla liten när pälsen var borta, men också så galet fin! Så himla smal och nätt! Men så glad hon varit efter klippningen, trippat fram så glatt. Märks att hon inte tycker det är lika varmt också. Hon riktigt njuter!