Vandrade en stund i försommar och kvällsvärmen, när min näsa andades in doften av nyutslagen hägg. Jag tittade upp och där blommade den vackert mitt framför mina ögon. Jag fick lov att stanna upp ett slag och ta ett fotot. Jag tittade ner på staden Falun och såg gruvan i horisonten. Där och då med skinnjacka, värme och doften av hägg fylldes mitt hjärta med ett glädjerus. Jag blev så där sugen på att leta upp en parkbänk eller ett ställe på en tom gräsmatta, slå mig ner där med nära vänner med en massa öl och skratt precis som man gjorde när man var 15-16 år och livet såg helt annorlunda ut. Kanske är det så med försommar att hjärtat liksom drar oss tillbaka till en tid och plats som får oss att minnas samma liv i en annan tid? Jag fortsatte min promenad och hörde fiskmåsarna och kände att försommaren är allt bra fantastiskt!
Etikett: Tankar
Idag undrar jag över varför:
Människor inte har tid att besöka någon i några timmar, när de har all tid i världen att gå på samma persons begravning.
Människor inte har råd att köpa en liten blomma, men har råd med stora buketter när samma människa dör.
Varför tiden inte räcker till att ringa, när man senare i livet saknar den döde människans röst.
Man bara vill ha mera, när man ändå kan leva med det lilla man har?
Barn ska bli självständiga från födseln samtidigt som vi inte vill ha själviska och egocentriska barn?
Varför man ska tvingas äta upp maten när man är mätt?
Varför normativitet är något människor kräver att vi ska sträva efter, när vi samtidigt uppmuntrar människor att vara sig själva?
Söndagens förmiddag.
Att fånga dagen
Legat och slösurfat i väntan på att resa mig ur sängen för att gå upp och städa, ska göra saken nu tänkte jag. Visst är helger sköna? Äntligen tid för att göra det där lilla extra.
På tal om att städa känner jag ett behov av att köpa en självgående dammsugare! Skulle verkligen vilja ha en sån för vardagarna så man slipper plocka fram den vanliga varje dag.
Nä nu lär jag väl sätta igång här hemma.
När själen möter dig med ett bittert leende.
Idag när jag kom innanför mina dörrar möttes jag av den där jobbiga känslan som far över mig lite då och då. Känslan jag så kämpar emot men som är en del av mig, vissa dagar när jag kliver innanför dörren här hemma, eller går på stan kommer en känsla över mig som trycker hela jaget långt ner i skosulorna. Jag känner då hur själen ropar på hjälp och jag blir ett litet barn som kämpar emot tårarna. Jag ville bara gråta här hemma idag, kände hur jag fick andas lugnt och slå igång en serie för att undantrycka den hemska känslan som kom över mig. När jag känner så här är det som tiden stannar upp och hjärta och hjärna ber mig gå mot min säng, dra ett täcke över mitt huvud, blunda och aldrig mera stiga upp. Hela själen ber mig stirra in i väggen och inse vilken total nolla jag är. Känslorna talar om för mig att alla runt mig skrattar bakom min rygg och jag är inte vatten värld för någon. Min hjärna, kämpar med att tortera mitt inre med olika känslor och hat mot mig själv och jag känner mig så maktlös mot allt de jobbiga som far runt kring mig. Det är som att alla besvikelser, alla minnen och alla svek ska pressas emot mig just då för att riktigt visa hur lite jag har som värde. Varför jag ens skriver detta är nog för många en gåta, jag skriver för jag måste få ur mig sådant här. Det ger mig någonstans styrkan att ta tag i känslorna igen. Vad är det som skapar sånt här? Varför ligger det alltid en sorg dold under ytan som försöker ta övertaget om mitt liv då och då? Jag har mer i livet än jag någonsin kunnat drömma om, men den som en gång varit deprimerad kanske alltid får ha såna här små downs? Det går över för mig, imorgon är det bättre men idag är det tungt och sorgligt. Det går över, saker går alltid över. Styrkan i morgondagen ska få bita tag i mig istället för detta.
Innan himlen faller ner, så är du allt jag har.
William på väg mot fritids och jag sitter på bussen mot jobb och min sista långa dag denna vecka. Skönt verkligen!
Annars blir väl dagen lugn. Tänkte ta det lugnt när jag kommer hem idag, se någon serie och lägga mig tidigt. Är så sjukttrött hela tiden. Pollensäsongen gör mig galen!
Lördag.
Tiden har gått rätt fort sedan jag vaknade i morse, William har en kompis här och jag sitter och kikar på ett avsnitt av The 100 som jag inte hunnit med tidigare, eller jag ligger efter med nästan alla serier denna vecka. Den har helt enkelt prioriterats på andra saker.
Tror denna dagen kommer gå rätt fort, ska väl se på serier och städa bara men det känns skönt. Man behöver helgerna för att få andas.
En slö stund.
Ligger här och är helt galet trött, skönt att bara koppla av en stund med. Denna dag har gått i ett, lagade middag och städade. Här på soffan glor jag på Sveriges mästerkock för barn?
Nä ska väl ta det lugnt ett tag till innan jag ska lägga mig för kvällen. Imorgon återstår det jobb och sedan snart ledighet!
Söndag.
Så hade då denna veckan sin sista dag, tycker tiden går så fort. Fattar nog inte riktigt att det är påsk nästa helg. Skumt, känns som att ledighet är väldigt välkommen just nu. Är så himlas trött så lite ledigt för att ladda om batterierna behövs.
William har varit hos sin pappa den här helgen, jag sov över där fredag till lördag men annars har jag träffat brorsan, tagit en tripp till Ikea med Lisa och försökt vila. Jag tror det är ganska viktigt att försöka vila upp sig under helgerna.
Hunnit med att plöja igenom serier i alla fall och sist ut var nu The 100 som jag verkligen gillar skarpt, vilken serie den har alltid!
Söndag.
Då var denna vecka snart över då, känns dock som tiden är helt rätt för nu är det sol och värme och det gillar jag. Hunnit med att handla lite och fyndade strumpor till mig och William.
Nu ska jag fortsätta kika på Dallas som jag ligger efter med, men hinner nog se båda nu. Gästerna dyker upp vid 18:00.









