Nu beger vi oss ut jag och William, ut i lite höstluft och ska ha en trevlig stund. Det känns verkligen perfekt, kameran följer med och ni får bilder senare.
Etikett: Tweenieåldern
Morgonstund har halsont i mun.
Denna morgon har jag redig halsont, tur att det bara är några timmar till ledighet. Komma hem, städa lite och ha ledigt. Jag tror det blir att tända lite ljus ikväll. Imorgon har jag lite roliga planer för mig och William. Älskar helger när jag bara får vara med honom. Helger är till för barn, att hinna hitta på saker tillsammans den korta tid man ses när rutinerna i vardagen har grepp om en. Då känns helgen som ett perfekt tillfälle att att ta vara på tiden som förälder. Jag har dock turen i livet att få arbeta med barn och vara mamma. Perfekt kombination.
Mammans dåliga samvete.
Känns inte kul. William blev sjuk och jag hörde redan i morse när han klev upp hur han var i halsen. Nu har jag världens kassaste samvete för att han är hemma och jag måste vabba. Det känns liksom inte ”okej” eller rätt. Jag vet hur stressande det är på jobbet och man känner sig som en ”svikare” när man inte är där. Samtidigt så blir det ju frågan? Ska man ta sitt sjuka barn till skolan och bli hemringd? Eller ska man låta barnet vila upp sig och friskna till. William som aldrig är sjuk, det känns verkligen inte roligt. Skriver detta privat för jag vill inte verka som att jag gnäller inför folk eller ger en felaktig bild utåt.
Förutom de känner jag mig ledsen stundsvis. Jag trivs på jobbet så där slipper jag tänka, men hemma känner jag mig så tom och ensam. Vet inte hur jag ska förklara men jag är inte alls mig själv. Jag känner mig som jag vandrar i en tunnel.
Gårdagens William
Den första September 2012.
Alla har tjatat om att det är den första September idag så lär väl följa strömmen. Första September för mig innebär att jag snart jobbat i en hel månad, att hösten borde vara mer och mer på intåg och att det snart är tid för att fotografera fina höstfoton med William.
September betyder även att William fyller åtta om exakt en månad och två dagar så jag behöver således börja planera hans presenter.
Idag har jag sett klart de sista avsnitten av Hart of Dixie så nu är jag ikapp med den också. I veckan har både Pretty little liars och The secret life of the american teenager samt True blood gått på säsongsuppehåll. Men det är snart säsongsstart för flera så jag får nöja mig med att vänta in dem.
I september kan man tänka höst så nu är väl hösten här. Men jag hoppas det dröjer ett bra tag innan vi ser första snöflingorna falla från skyn, jag längtar nämligen inte speciellt mycket efter dem.
För 7 år sedan.
Never let you go.
Sitter i ett mulet Falun och har gått igenom flera avsnitt av Hart of Dixie har således snart sett klart den serien med. Jag och serier!
Förutom den saken har jag inte gjort så mycket, på helgen har jag all tid i världen att blogga och läsa bloggar men då är det typ ingen annan som tycks ha tiden för sånt?! Är de bara jag som latar mig under helgerna eller vad?
Funderar på när William ska komma hem, saknar honom. Han och Björn befinner sig i Kniva. Kommer kanske något mer underhållande sen.
Mamma är trött.
Nedrans vad trött jag är just nu, det kommer väl nu chocken av alla rutiner och namn som ska in i huvudet men jag ser det som positivt när man är så här trött kommer man snart att glömt känslan och orkar mer. Det är väl kroppen som ska ta ställa om sig nu, men jag trivs så bra på skolan, med personalen och barnen. Det är perfekt helt enkelt!
Hur som helst är barnen så imponerade av mitt hår, flickorna i synnerhet. De vill fixa i håret på mig, leka frisör och sedan idag var det en som sa: Madeleine, HON har låååångt hår. Dom är så söta allihopa, när jag ser barnen smälter jag bit för bit! Jag har världens bästa jobb!
William började tvåan idag och var otroligt stolt över saken, berättade om sina nya lärare och vad som hände på uppropet. Min stora kille, nyss började han förskolan, ännu nyss förskoleklass, ettan och nu bara TVÅAN! Det märks att han är stor nu, fixar saker själv, går till kompisar. Som mamma betyder man mindre och mindre men ändå har man en betydande roll. Kompisar är viktigt och att få bestämma över sitt. William vill gärna göra regler för det mesta och gärna även muntliga avtal på saker. Han planerar saker och vill. Det är underbart att ha ett stort barn på de viset. Man får mycket mer fritid som att kunna lägga sig på soffan en stund eller bara springa i väg ett kort ärende han fixar ju saker.
Mitt liv känns perfekt just nu, väntar bara på att examensbeviset ska bli registrerat så jag kan gör min examensansökan (sega högskolan). Det känns perfekt verkligen, vad mer i livet kan man begära än att saker känns bra? Jag visste att jag skulle må bättre när jag fick börja jobba. Jag passar inte att dra hemma hela tiden jag måste ha vuxenstimulans och känna att hjärnan arbetar på hög nivå annars hamnar jag i för mycket onda tankar.
Nu ska vi äta kycklingwrap som Björn gjort.






