Blodgivaren Madde.

Idag är jag blodgivare. Det var inte alls en svår sak. Det man gjorde var att gå till blodmottagningen, ta en lapp och skriva i sin hälsodeklaration. Lämnade in denna och fick välja en blodgivargåva, tog ett par jätte fina skålar, och sedan fick jag ta mig en smörgås för dom tyckte inte min frukost var en bra frukost. Hade ätit gurka och te, KAN inte äta frulle så var därför antar jag. I alla fall så fick jag sätta mig i stolen och fick en boll att klämma på. Nackdelen var dock att i min ta blodprovarm sitter min hand jag skadade när jag fick kniven i den så det var extremt drygt att pumpa med den handen. Men gick bra när jag fyllt nästan hela påsen kände jag hur jag började få blodtrycksfall, så dom vände upp och ner på stolen och jag fick ligga kallsvettig ett tag, fick påsar på huvudet kan kände mig trött men visste ju att det skulle gå över. Började må illa och såna saker men de gör man ju av blodtrycksfall. Hade turen så hela påsen var full när jag fick blodtrycksfall så nästa gång jag lämnar kommer dom tippa mig ännu mera bakåt. Fick veta att jag har järnvärde på 128 vilket tydligen är lågt, har jag 125 som till nästa gång måste jag träffa läkare. Fast minns när jag väntade sonen då hade jag som lägst 98 så då fick jag knapra massor med järntabletter, sen åt jag massor med älgkött så då kom jag upp till 120 på två veckor. Men så älskar jag vilt kött också, betydligt mycket godare en vandrande kossor. Sen tror jag en älg dör betydligt mycket lyckligare en än kossa också, det folk som tycker jakt är så hemskt, men fatta va mycket skönare död. Du springer där i skogen, där du vuxit upp och haft ett lyckligt liv och någon skjuter dig och du dör på en gång. En ko står inne i en spilta större delen av året, får gå ut på grönbete till sommaren, när du ska dödas får du stå i en trång spilta och fraktas till ett ställe som luktar död, stressas upp kanske får en plågsam behandling där du får stå i din egen avföring osv. För mig känns därför vilt betydligt mycket bättre att äta än kossor. Men alla är olika så klart, finns inget rätt eller fel i den frågan. Man kan ju bli veggo men det skulle inte funka för mig, JAG älskar kött för mycket.

I alla fall tillbaka till blodgivningen. Tog mig lite juice och sedan en kopp choklad, även en smörgås med skinka och ost. Sen började jag gå hem. Fick dock sätta mig på kökssoffan inne på sjukhuset vid huvudentren och innan inglasade gången bredvid BB för att vila. Sen fick jag hem, var skönt ute med kylan för den fick mig piggare. Nu sitter jag här och skriver. Ska lägga mig på soffan tror jag behöver de eftersom jag är trött.


Blodcentralen. Väntade på att få gå in.


Hälsodeklaration.


En påse med saker för jag är blodgivare. Fick en liten med info samt fönsterskrapa förra gången.


Valde dessa söta skålar, man får välja gåva som tack för man gett blod.


En pins med bloddroppe för att visa att jag är givare, info om järntabletter. Samt en karta med järntabletter.


Armen får ett bandage eftersom nålen är rätt stor. Men inget läskigt med de. Klicka på bilden.

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

One thought on “Blodgivaren Madde.

  • 25 januari, 2012 at 10:38
    Permalink

    2009-12-15 @ 14:05:30

    Hehe vad skumt att de tyckte du hade lågt hb. Jag brukar ha normalt runt 115 och det tycker dom är helt lagom. Brukar ligga på 100 under graviditet. Legat på 70 efter snittet men då var man ju helt likaktig haha… Men hade jag haft 120-130 vore det ett toppenvärde. Det ska ju ligga där omkring. Vill också lämna blog men jag är ju för dvärgaktig. Vad fick man välja mellan för saker? Kram

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: