Dagen har varit bra. Kändes dock som jag fick världen huvudvärk efter seminariet och studiegruppen idag, antar att det var stress och spänningshuvudvärk. JAG glömmer ofta bort vad som hände i höstas. Att jag brände ut mig och att jag fick strikta instruktioner på att INTE stressa. Jag gör det i alla fall, stress tillhör mig vackra vardag. Hehe, låter väl alldeles ypperligt trevligt? Annars fan va skönt det kändes när jag insåg att jag läst böckerna inför nästa veckas seminarium redan.

Annars när jag kom hem låg ett brev från sonens blivande skola. SÅ roligt, stod om olika dagar för föräldramöten, träffar med barn och föräldrar som ska gå i F-klassen ihop och sedan allra sist dagen när barnen ska få gå till skolan och vara med en förmiddag och se verksamheten med F-1:an , känns så spännande. Samtidigt känns det också sorgligt att William nu lämnar förskolan och hoppar upp i skolan. Jag antar att alla föräldrar känner så? Förskolan är ändå en viss del en tid när ens barn är LITEN, när dom börjar skolan blir barnet mer stort. I skolan får barn mer ansvar och jag antar att det är det som känns lite sorgligt. Men William längtar nu, det märks. Han ser på skolan med skräckblandad förtjusning i höstas kunde han gråta för han inte ville lämna sin förskola och alla fröknar och kompisar där, nu är det tvärt om. HAN tycker det ska bli kul att träffa nya kompisar och träffa nya fröknar och lära sig läsa och skriva. Det är så kul att se förändringen i sitt barns liv. Från liten och osäker även om William alltid varit väldigt framåt och pratat med allt och alla och har ett självförtroende som jag mår bra av att se att han har, det får mig att tänka att jag gjort ett bra jobb. Ett barn med självförtroende som törs trotsa och alltid har lyckliga ögon är vad jag ser det som ett väldigt tryggt och glatt barn. Ibland tycker han att jag är den fånigaste mamman på hela planetet och att han med stöddig röst säger “MEEEEN ååååh du fattar ingenting” så vet jag att han älskar mig, och han vet vilket är det viktigaste att jag älskar honom också. Ett barn som trotsar sina föräldrar, som vågar vara uppkäftig ibland, som tar för sig och älskar livet är ett TRYGGT och glatt barn. Ett barn som alltid gör som föräldrarna säger, som aldrig säger ett fult ord. Som inte vet om föräldrarna älskar dom, eller som går med huvudet hängande och olycklig blick bakom dom nyfikna ögonen ÄR inte ett lyckligt barn. Det syns så väl på barn hur dom mår, det är bara dom vuxna som vägrar bry sig när ett barn mår illa. SOM vägrar se fast dom borde. Jag vet att folk skyller på att mobbingen inte upptäcks eller att ett barn som kommer med skitiga och trasiga kläder inte alls uppträdde konstigt i skolan, men någonstans vet man. Magkänsla har alla människor, det gäller bara att ta till den när magkänslan kommer upp. VISST man kan ha fel, men bättre reagera en gång för mycket än en gång för lite.

I alla fall, jag ser mitt lyckliga barn vandra vidare till skolan och jag känner en lycka inombords som jag inte kan beskriva. Jag tänker när jag ser min son springa och le mot mig vilken jävla tur jag haft som fått just honom. Jag tänker hur tacksam jag är för livet, hur livet gett mig en sån obeskrivlig gåva. Jag tänker på hur jag lyckades trotsa ALLAS tankar om mitt föräldraskap och bli en bra mamma när alla trodde motsatsen. Jag mår bra, för mitt barn mår bra. Jag mår bra av att se honom växa, jag mår bra av varje sekund jag får leva. Jag är en mamma som älskar mitt barn. Att vara förälder handlar inte om att vara den bästa föräldern i hela världen, att vara förälder handlar om att vara den bästa föräldern för sitt barn, att vara förälder handlar om att lära sig av sina misstag för misstag det gör vi alla, och dom som vågar erkänna sina misstag är dom föräldrar som är dom bästa efter som dom väljer att lösa och ändra på dom. Att vara förälder handlar inte om att köpa dom dyraste och snyggaste grejorna åt sitt barn, det handlar om att ge sitt barn kärlek, respekt och visa sitt barn vad som är rätt och fel. Att vara förälder innebär att man älskar någon som älskar en precis lika mycket tillbaka helt villkorslöst i alla lägen. Att vara förälder handlar om att aldrig ge upp utan hela tiden sträva framåt. Att vara förälder handlar om att ALDRIG låta sina misslyckanden återupprepas, att vara förälder handlar inte om att aldrig vara trött, det handlar om att våga erkänna att man är trött och ändå finnas där för sitt barn.

3 kommentarer

  1. 2010-04-07 @ 15:21:06

    Vad kul med så pass många träffar och saker inför skolstarten! Här var det knappt något, en timmes besök för barnen tillsammans med dagmamman i april typ, sedan ingenting alls förrän uppropet i augusti! Hade ju varit skoj att få träffa fröken innan, lite barn och föräldrar, kollat in skolan, osv, men näpp, ingenting sådant…Jag fick ringa och tjata på skolan om att få lite info inför skolstarten och det papperet skickade dom ut veckan innan skolan började…Dåligt!
    Nu är vi dock nöjda med skolan, det är bra information om allt nu, bra fröknar, osv, men jag hade inte stora förhoppningar i somras inte…

  2. 2010-04-07 @ 10:44:26

    Tänk så rätt du har i det du skriver!

    Sv: Vi var på 2½ årskontroll. Här samarbetar BVC och förskolan väldigt bra. BVC ger föräldrarna papper som förskolan fyller i och som man sen tar med till BVC. Dessutom brukar BVC-sköterskan hälsa på förskolan ibland. Det tycker jag funkar kanon!

  3. 2010-04-07 @ 08:28:00

    Efter ett inlägg förut blev jag avskräckt från att skaffa barn när jag läste din blogg. Men efter detta inlägg & många andra oxå för den delen, börjar lusten nu komma tebax Tänk att han ska börja skolan pojken din, d e ju helt otroligt va fort d går. Jag börjar känna mej för gammal för & skaffa
    Men va skönt d måste kännas för dej att han nu börjat längta te skolan. Vilken tur att d inte e tvärtom, som d brukar va, att man längtar först, sen börjar man gruva sej & tänka på d man lämnar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: