Jag älskar verkligen våran seminarieledare. Han är sån mys farbror och gör en så glad. Lyckopiller ala max typ. Han bara ler hela tiden, skrattar och skämtar och vill verkligen LÄRA ut och få oss att förstå. Det är ingen sån där som bara är där för att få sin lön. Han är där för han älskar det han gör. Jag har nog aldrig riktigt träffat en lärare som verkligen varit så inspirerande, dom flesta jag träffat har varit såna som fått ligga för lite helt enkelt.

Men han, så sjukt trevlig och glad och BRA. Jag tycker han är helt klart den bästa läraren på högskolan Dalarna.

Idag diskuterade vi skräck, alltså böcker Stephen King och sedan Huset Ushers undergång. I alla fall, till slut fick vi äntligen nöten knäckt med boken och jag KÄNDE att jag förstod, att jag faktiskt lärde mig något nytt. Inte att jag satt där och fick massa grekiska ord i huvudet eller fick lyssna på saker jag inte tror på. Utan Jerusalems lott handlar om något helt annat än vad jag trodde. Dessutom finns det likheter med Matrix i den när jag äntligen förstod, och jag begrep varför vi skulle se Matrix och The shinning och diskutera att böckerna och filmerna handlar om hjärnspöken kan man säga. Om det vi är rädda för, att inte kunna skilja på dröm och verklighet. Människans stora skräck.

Jag förstod och tankarna på när jag som 4-5 åring för en gång skull stod vid dockskåpet och lekte och när jag la in den ena dockan där slogs av tanken att, TÄNK om jag egentligen inte finns. Tänk om jag bara står här och någon ovanför mig styr mitt liv precis som jag styr den här dockan. Jag minns hur ångest framkallande och skrämmande det kändes för mig, att INTE veta om jag fanns på riktigt. Det är de många skräckböcker och filmer handlar om. Våran rädsla för att vi kanske inte finns fast vi tror det. Att vi är spelpjäser i en stor lek, en lek vi trots att vi tror att vi lever i aldrig upplever. Det är såna här saker som är jag, den filosofiska. Vissa är filosofiska andra kan ruska av det, men jag insåg varför jag är så intresserad av skräck och psykologiska saker. Det är min rädsla över att jag egentligen inte finns. Att jag andas men finns inte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.