Det är något fel, eller så är det mig det känns fel på.

Fick höra något för drygt en timme sedan och jag trodde jag skulle reagera totalt annorlunda men istället jag var så likgiltig. Kanske blir det så när man till sist känner att man till sist vet att man inget kan göra? Jag bryr mig, det är min skräck men samtidigt vad kan jag göra? VAD kan jag göra för att hjälpa när min hjälp ändå inte är vad som behövs?
Jag kanske är en hemsk människa, jag kanske inte borde känna så. JAG borde kanske borde göra så jävla mycket. FOLK förlitar sig alltid på mig, hela mitt liv har folk förväntat sig att jag ska lösa alla jävla problem. JAG är liksom den som ska ta hand om, ska vårda jag är den typiska storasystern som ska fixa så alla får veta saker. Jag är den vårdande kvinnan aldrig att någon behövt ta hand om mig. VILKET också gjort mig till den jag är. Jag behöver ingen i mitt liv som tar hand om mig jag har alltid klarat mig själv. Jag är ingen av dom som drömmer om en vårdande hand eller tror mig behöva detta. Jag har aldrig heller någonsin mött någon som varit villig att ens försöka ta hand om mig för den som försökt detta har jag genast stött bort. Jag är ingen som klarar av att folk ser mig som en svag kvinna jag hatar svaghet. Svaghet är inget för mig. Från det pappa dog insåg jag att jag var tvungen att vara stark för ingen annan skulle orka vara det. Jag grät den natten han dog och vaknade på morgonen med en vuxen känsla i bröstet. En känsla som aldrig försvunnit, den dagen pappa dog var jag den vuxne i ett barns kropp. Jag var 9 år men ändå kände jag mig äldre och visare på något vis. Kanske därför jag alltid känt mig som en mamma figur runt mina vänner, alltid oroat mig och lika så för mina yngre syskon. Kanske också därför jag fick barn när jag var 20 trots att jag inte alls hade dom typiska förutsättningarna för att skaffa barn. Ensam i en stad utan släkt, hoppat av gymnasiet, var varken tillsammans eller bodde ihop med mitt barns pappa som jag endast känt i 4,5 månader, inget jobb eller körkort. Jag var kanske myndig men inte fan var jag vuxen. Det ända jag hade var boende. ÄNDÅ jag var stark och visste att jag skulle klara av att ha barn och de gjorde jag. Aldrig tvekade jag med rollen som mamma och aldrig har jag heller tvekat eller ångrat mitt beslut, för även om jag inte var VUXEN i den bemärkelsen så var jag vuxen på andra plan. Den där vuxna flickan i ett barns kropp som jag talade om. Den där slags kluvna personligheten, jag drömde ofta som tonåring om att faktiskt vara som mina vänner. SÅ där naiva och godtrogna som trodde livet var en saga där drömprinsen skulle dyka upp. Jag drömde många gånger om att jag också kunde vara så där naiv och tro att livet var så jävla enkelt att inte jag var en av alla dom som hade en död pappa som genom att ens ta upp ämnet skrämde livet ut dom flesta jag försökte bli vän med. Jag hade vänner men som tonåring var jag ändå så ensam, visst gjorde jag saker som inte var speciellt mogna men ändå fanns en känsla där av att JAG måste vara vuxen och ta hand om alla andra. Mig själv tog jag aldrig hand om, för jag själv betydde inte ett skit alla andra gjorde det. Kanske det är därför också jag blev mamma för jag alltid tyckt om att ta hand om människor, kanske är det därför jag blir lärare för omsorgens skull och viljan att hjälpa andra barn och ungdomar som var som jag. Jag försöker lära mig att ta hand om mig själv, och det har jag gjort. Jag har 1,5 år kvar sen är jag lärare , jag jobbar extra, har körkort och insåg förut idag att SHIT jag som inte hade ett ända jävla vuxenpoäng på nått test jag gjorde när jag väntade William nu klamrat mig in på vuxen i topplistan. DET är en jävla merit. Jag är liksom VUXEN. Även om jag på många plan blev vuxen psykiskt redan som barn, men jag är både vuxen psykiskt och fysiskt nu. Jag känner mig vuxen och jag bryr mig om andra människor precis som jag alltid gjort är därför jag ska bli lärare. Men just idag för första gången i mitt liv kände jag mig avtrubbad för jag kände att jag kan inte hjälpa andra hur gärna jag än vill göra det. Människor måste ibland hjälpa sig själva, och jag har kommit till en ny punkt i mitt liv där jag låter människorna hela sig själva också utan min hjälp. Jag kan inte finnas där för alla alltid, hur mycket jag än älskar dom och bryr mig om dom.

7 kommentarer

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa