William Småbarnåren Att säga hej då.
Småbarnåren

Att säga hej då.

Usch va ont de gjorde i hjärtat på mig idag. Det var Williams ena fröken som ska gå på semester idag, William går sista dagen på torsdag nästa vecka. Fick säga hej då och det verkligen stack till i hjärtat på mig. Visst vi bor grannar med förskolan och kommer säkert gå dit och säga hej men ändå. DET är en stor del av Williams liv som lämnas nu och en lika stor del för mig. William går från förskolebarn till skolbarn, det känns så speciellt. Nu kommer han inte längre ha allt det där man har på förskolan, han kommer istället få ansvar. Tiden har gått så fort, jag kommer fortfarande ihåg när jag fick veta att han var därinne i min mage. Vul i vecka 8 och riktiga ultraljudet i v10 , första sparken i v14 och rul i v18, jag minns fortfarande när förlossningen startade och när han sen efter 4 h och 25 minuter låg där på min mage, jag hade världens bästa stöd av alla i rummet. Jag minns hans första leende mot mig och när han började jollra, jag minns när han började åla och började krypa, jag minns hans första ord och hans första steg. Jag minns hans första födelsedag och hans första dag på förskolan. Faktiskt så minns jag så mycket och nu idag när jag kramade den ena fröken hej då, ja då kändes det i hjärtat för den personalen William haft på sin förskola har varit den bästa han någonsin kunde få. När jag sedan vinkar och kramar av den sista personalen, ja då kommer tårarna rinna för en del av mig lämnas precis som för William. Han blir skolbarn och om 10 år när han slutar nian lär jag nog gråta lika mycket också. Tiden går så fort, dom här snart 6 åren av Williams liv har swishat förbi, snart står jag där och inser att han är vuxen. Jag älskar varje steg i hans liv. Ens barns liv är ens liv det är nog därför man känner mer för deras än för sitt eget.

6 Comments

  1. så sant så. åren rusar förbi..snart är vi mammor år tonåringar 😛

    bloggsvar: eller hur. usch för tecknade pippi! och ja, det är nog sant d där med åldern å 🙂 ingen ide att nojja!

    1. Leni – JA 😮 . Tonåring inte alls lång tid dit liksom. Menar åren hit har gått jätte fort så snart har man ett barn som tycker att man är knäpp för man oroar sig för sena kvällar haha 😉 .

  2. Usch ja det är jobbigt.. minns när våra slutade småbarnsavd. på förra dagiset… både jag & fröknarna grät.. samma när liam slutade nollan på förra skolan då vi flyttade.. åh vad fröken grät på avslutningen.. hon var helt förkrossad att vi skulle flytta och självklart började man gråta själv då.. kändes jobbigt.. var även jobbigt att säga hej då till bvc sköterskan man haft i alla år… 🙁

    1. Sophie – Ja fy, de känns verkligen 🙁 . Man blir ju så nära på något vis, som fler vänner och sånt sen ska man liksom bara säga hej då. Riktigt jobbigt. Kommer verkligen sakna dom. 🙁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: