Det gör jag, i massor faktiskt. För snart kommer han. Den jag väntat på sedan i fredags. Min fina älskade underbara barn! Han kommer nog om några minuter till och med. Efter att ha varit hos sin pappa! Det är konstigt, för jag tycker dagarna går så sjukt sakta när han inte är här. Andra människor utan barn vad gör dom? Sitter dom också och rullar tummarna in i det oändliga eller vad gör ni? Jag kan inte begripa, själv sitter jag bara och LÄNGTAR och längtar, vill liksom bara rå om mitt lilla barn. Eller LILLA? Imorgon går han in första dag på fritids så skulle jag benämna honom som mitt lilla barn hade jag fått en blick som kunde döda. I Williams värld är han praktiskt taget vuxen, ja han är ju inte vuxen på ett VUXET vis men han tycker då inte att han är ett LITET barn i alla fall. Nej, William han tycker att han kan bestämma han tycker mamma är förbannat fånig och fattar ingenting och när jag väl fattar något så suckar han och himlar med ögonen och tycker att jag är SÅÅÅÅ löjlig som inte förstått hur vuxen han är.

Det är spännande, när en 6 åring ja för han fyller ju snart SEX HELA ÅR, tycker sig vara vuxen och mamma är en person som fattar ingenting känner på precis samma sätt som man själv gjorde genom hela livet. Hur kommer de sig? Barn måste vara betydligt mycket smartare än vi vuxna, jag tycker jag är värsta tv-spels nörden men bredvid William är jag som värsta nybörjaren. Barn är helt enkelt smartare en vuxna. Ja det visste nog alla från förr? MENAR dom flesta visdomar och sanningar som sägs, sägs från barn. Som när William var 3 år och förklarade för mig varför solen var gul en mörk morgon i November 07. Mamma SOLEN är gul därför någon har kissat på hela solen.

DET måste var i alla fall den bästa teorin jag har på solen. Ett brinnande klot? ÄH jag går på William 3 års teori, det var nog någon jävel som pissade på den. Det är därför som människorna bränner sig under sommaren, som en hämnd för den stackars solen blev kissad på!